Österrike Bad Gastein, sportgastein

Sandstorm över Alperna

Det vita guldet blev till sand när en storm från Sahara drog in över Alperna. Redan på tisdagkvällen kunde jag se ett märkligt gult sken på himlavalvet men tänkte bara att det var en ovanligt snygg skymning. Onsdag var ju regn- och vilodag och tillbringades på Bad i Bad Gastein och jag tänkte inte mer på saken.
 
Etta på toppen!
 
 
Torsdagmorgonen var fortfarande blöt och dimmig i Bad Gastein konstaterade jag surt när jag drog undan gardinen från hotellfönstret. Olika appar visade olika väder för respektive anläggning. Till slut bestämde jag mig för Sportgastein igen som inte bara visade sol, utan även minusgrader. Dorfgastein har jag strukit helt då den lägger längst ner i dalen och troligtvis är varmast.
 
På skidbussen var vi kanske endast ett dussintal skidsugna och morgonpigga. Jag och en kille till gick raka vägen till vändkorset och väntade medan de andra stod och socialiserade några sekunder för länge med varann utanför bussen. Så han - en finländare som också åker själv - och jag fick den första gondolen upp på toppen. Vi noterar ett märkligt sken i luften, som ett beigeaktigt soldis och även att snön såg beige ut med tydliga kontraster i den nypreparerade manchestern. Och visst hade jag läst en flash från Åka Skidor på morgonen om att en sandstorm dragit in över Engelberg, men det var ju borta i Schweiz.
 
 
Första gondolen är den bästa gondolen...
 
 
Det är en mäktig känsla att komma först upp på en topp. Det är svårt att beskriva men det är oerhört tilltalande. Det är lugnt och stilla och ingen har hunnit besudla manchestern. Skidåkare som träffas i gondolen är ofta trevliga och artiga, och önskar alltid en bra dag i backen när man kliver ur. Finländaren tackar för sällskapet och drar iväg direkt. Jag blir efter eftersom jag måste ta en bild innan jag hoppar i skidorna. Nu är det tredje paret skidor jag provar och har en riktigt bra känsla innan jag ens hunnit ta den första svängen. Ett par Atomic Redster G7 som påminner rätt mycket om mina egna. Sanden från Sahara har bäddat in och färgat hela Alpmassivet i en sepia-ton, och jag inser att det är dammet från stormen som ligger kvar i luften och skymmer sikten. Om inte så får jag det bekräftat när man känner den torra smaken i munnen om man åker utan buffen uppdragen.
I värsta fall kan man ju alltid dra på sig sin FFP2-mask som man alltid har med sig i innerfickan, som man annars bara måste använda på skidbussarna sedan 5 mars.
 
 
 
 
 
 
Snön och underlaget är veckans hittills absolut bästa och skidorna känns helt perfekta under rådande omständigheter. Så jävla surt bara att jag inte fick dem första dagen. Nu återstår bara två åkdagar. Jag håller mig i princip hela dagen i S1 förutom sista åket då jag drar S2 hela vägen ner till dalen som sista biten är en smal sicksackande satjävlig snömostransport som tar livet av mina ben som fram tills nu faktiskt har känts bra igen efter vilodagen.
 
 
'S' som i Sand... S1, Sportgastein.
 
S5, Only for experts...
 
 
Det här med att skita i att ta liften upp och istället gå upp för berget med stighudar verkar vara en grej som folk håller på med. Jag har sett dem varje dag i alla skidanläggningar och idag var jag tvungen att ta ett snack med ett par glada pensionärer från Österrike som jag hann se flera gånger när jag susade ner för backen. Jag talade om för dem att liften fungerade men det är tydligen jätteskönt att plåga sig i ett par tre timmar för att långsamt ta sig upp till toppen av egen kraft, för sedan kommer belöningen när man kan glida ner till dalen igen och dricka glühwein eller vad man nu gör. Imponerade hur som helst. De pekade på en annan alptopp på över 3000 meter som de besteg förra helgen. Jag föredrar nog gondolen ändå.
 
Ut på tur, aldrig sur...
 
 
Det gäller att ta rätt nedfart...
 
Kreuzkogel insvept i ökendimma...
 
Torsdagsfika på Sportgastein. Slår Mora Kaffestuga alla dagar i veckan...
 
 
Jag gillar verkligen alla dessa möten man har med andra människor under gondolfärderna. De flesta är ju från Sverige, till och med fler än österrikarna, men även från andra länder. Idag har jag även träffat polacker, slovaker, engelsmän och andra skandinaver så klart. Semestersvenskar har en helt annan mentalitet än sura tunnelbanesvenskar som betraktar alla andra människor som påtända tjackpundare. Här är alla tjenis och man har ju alltid ett gemensamt samtalsämne i skidåkningen, men även kriget kommer på tal ibland även om folk helst inte verkar vilja prata om det. Inte jag heller. Jag stoppar huvudet i sanden så gott det går, och det går ju ganska bra nu efter att Sahara har flyttat till Alperna. 
 
Mer än en gång har folk sagt typ, -Ja, du kör i Kläppen annars eller..?
Och jag svarar förvånat, -VA? Känner du igen mig därifrån?
Svaret alltid detsamma, -Nää, men jag ser ju på buffen!
 
 
Kläppen forever...
 
 
Den första ölen är den bästa ölen...
 
 
Japp, det var dagens rapport från Alperna. I morgon är sista åkdagen. Hoppas på finväder.
Ende der Durchsage... 
 
Relaterad länk till alla inlägg: Österrike