Tågluffartvivel & pandemirekylen...
-Sugen på att ut och resa? Ja, det är precis alla andra jävlar också.
Jag ska villigt erkänna att jag trodde att det skulle bli en billig semester när jag bokade tågluffarkortet där under kampanjveckan i början av maj. Halva priset till mig själv, och gratis för Junior. Rätt ut i Europa för bara 366 Euro utlöste både high five och baklänges-moonwalk genom vardagsrummet här hemma i Morkarlby. Köpte till och med för två månader för då kunde man ju åka hem och ladda om och sedan ut en vända till innan september. But little did I know...
Tänkte dessutom att vi skulle hålla oss lite österut. Inte bara för att det skulle ge mig lite nya länder men också för att "det är ju så mycket billigare där", som de brukar säga. Jo, tjena. Tjeckien var bara att glömma, det fanns varken några vettiga hotellrum kvar, eller ens några platsbiljetter att uppbringa ut ur Prag på mina tilltänkta datum. Fick bli direkt till München från Berlin. Men bara man hade passerat dyra Alperna så var det väl bara att slicka såren i billiga Kroatien sista veckan funderade jag. Så naiv jag är. Resans dyraste hotell ligger så klart bara ett klapperstenskast från Adriatiska havet (översta bilden). Omvänt så har jag däremot hittat resans billigaste boende i Alperna. Den som är sent ute att boka har inte mycket att välja på. Någonstans. Även utan filtrerade önskemål så är det rätt kört. Med filtret "nära stranden" i Pula på valt datum så är 99% uppbokat redan. Återstår det adriatiska bottenskrapet.
Det spelar ingen roll förresten, alla hotell i hela Europa har blivit omotiverat dyra. Nu var det tydligen dags att ta igen de förlorade pandemiåren. Berlin som egentligen är en "billig" hotellstad har dubblat sina priser jämfört med pre-corona. Åtminstone när jag kollar Pestana Hotel Berlin som vi bodde på 2019 som då kostade under tusingen vill de nu ha närmare två papp för. Med frukost blir det en trehundring till. Skrämselhicka och kallsvett är bara förnamnen när jag tänker på hur många hotellnätter jag måste boka. (I skrivande stund har jag faktiskt spikat hela rutten, men det återkommer jag till).
Kom dock på att jag tydligen var medlem i Radisson (sedan vi bodde på Blu Plaza i Bangkok) och hittade ett lämpligt hotell (Park Inn) på Alexanderplatz till ett "överkomligt" pris när rabatten var inlagd. Men en natt får räcka. De två inplanerade nätterna i München har jag dessutom helt kastat överbord nu efter mycket övervägande. Man kan ju inte betala fyra tusen för att ströva omkring lite i Englisher Garten. Är det inte bara tyska nudister där förresten?
De billigaste rummen har ju nästan alltid några förbehåll också, som Non re-fucking-fundable till exempel. Bokar man den varianten och något skit händer så är slantarna losade forever. Eller vad sägs om Dynamisk prissättning? Det betyder i realiteten att sista-minuten inte längre är något klipp, utan snarare motsatsen. Den spontane resenären och hotellbokaren blir lika uppskörtad som hos SJ. Ju längre du väntar, desto mer blåst blir du. Läste i veckan om en stackare på cykel som närmade sig Berlin bara för att konstatera att hotellpriserna för dagen startade på strax under fyra tusen. Tror han cyklade vidare till Polen.
Ja, hade jag vetat allt det här innan så hade jag säkert skippat hela grejen och tagit en roadtrip upp till Riksgränsen istället och för en gångs skull i livet upplevt den norrländska midnattssolen. Genom en tältduk. Tvivlen har kommit och gått. Men nu är vi här. Point of no return är passerad för länge sedan. Och jag ville verkligen genomföra det här.
Alternativen då? -Varför bor ni inte på vandrarhem då?, frågar någon. Jag kollade faktiskt, men jag tror det var i Köpenhamn, så var barn inte ens välkomna. I en annan stad så kostade en bädd i sovsal 700 spänn. Ja, x två personer så blir det samma pris som ett "billigt" hotellrum. I en tredje stad som jag redan glömt vilken den var så fanns det ett vettigt alternativ, men då ska man ju för fan släpa med sig sängkläder för just de två nätterna. Alternativt köpa ultralätta reselakan, men då är ju vinsten redan borta.
Nattåg med ligg/sovvagn har jag redan nämnt att alla sedan länge är fullbokade. Sova sittandes slutade jag med redan 1995.
Camping med tält och liggunderlag och sovsäck och hela fadderullan faller ju på sin egen orimlighet när man tågluffar. Ja, om man nu inte har ett par nepalesiska sherpas att tillgå på sin vänlista.
Airbnb har jag kollat på alla tilltänkta resmål men det är inte ett dugg billigare än ett hotellrum om man bara är två stycken och vill ha boende nära en tågstation. Möjligtvis lönar det sig om det är hela Familjen Annorlunda som är ute och tågluffar. En sak till vad gäller Airbnb, är det något jag vill slippa på semestern så är det att hänga över en diskbänk eller krypa under köksbordet i jakt på nedfallna brödsmulor och makaroner likt en annan stövare, eller dra runt en dammsugare för den delen, för det där gör jag hela tiden på hemmaplan. Året runt. När jag reser vill jag vara ledig.
Så taktiken för att inte få ångest över de skenande kostnaderna är att boka ett hotell i en stad i taget, och sedan smälta och förtränga den kostnaden under några dagar. Sedan har man liksom glömt bort att det sved. Med förhöjd acceptans och motiveringar som att "man fyller femtio bara en gång i livet" och "det är ju så länge sedan jag och Junior var ute och reste" så är det bara att boka vidare och se glad ut. Det är ju lite kul också att sitta och leta hotell ska jag erkänna. Vor-freude...
Airbnb förresten. Jag har ju också ett boende att erbjuda här i Mora. Mitt i mina starkaste tvivel och kostnadsrelaterade ångestattacker så skulle en glad överraskning dyka upp där jag stod på jobbet med blåtandslurarna på mig och lyssnade på någon podd. Ett dubbelpip kunde bara betyda en sak. Airbnb. Ett pip från appen, och direkt efter ett bekräftelse-sms från samma sida. Vasaloppsveckan var ju fulltecknad redan så det måste vara för Stafettvasan i augusti tänkte jag när jag tog fram mobilen och kollade. "Grattis! Marcus har bokat in sig hos dig under 8 nätter". Anländer i övermorgon! Vilken jävla skräll, jag fick egentligen aldrig några bokningar utanför vasaloppsveckorna. På ett ögonblick så hade hälften av mina kommande hotellkostnader finansierats. Gråt och tandagnisslan byttes mot klang och jubel förstås. En företagsbokning så jag hade ingen aning om vilka gäster som skulle dyka upp, men just nu så sitter det tre stycken ansiktstatuerade rumäner i min trädgård och röker, och de har ingen aning om hur glad jag är för det. Okej, måste sluta, ska bjuda på lingonsill och Skåne.
Strålande utsikter...
Glad i hågen styrde jag upp resten av resan, möblerade om i rutten lite och bokade de återstående hotellen. Tvivlen var som bortblåsta, nu var jag supertaggad igen. Men någon spontan luff är det inte längre tal om, utan snarare en strikt planerad resplan som absolut inte får fallera. Jag borde fan öppna resebyrå eller bli reseledare.
Fortättning följer. Avresedatumet närmar sig...