Återigen hade vi hamnat på Lanta. Jag och Junior på resa igen. Inför den här resan hade jag inga som helst betänkligheter om att åka ensam med honom så långt. Vi hade ju redan provat ett år tidigare och även hunnit göra vår roadtrip till Schweiz i somras. Jag var vid det här laget helt trygg med att åka själv med honom. Ingen oro inför flygresan eller procedurerna på flygplatsen. Junior hade dessutom blivit ett år äldre och allt mer självgående på flera områden.
Med en begränsad budget och tidsrymd så skippade vi också Bangkok den här gången, något som annars får tusenbahtingarna att flyga iväg fortare än en Changkapsyl. Vi slapp också kostnaden för inrikesflyget till Krabi eftersom det var lika billigt att boka en genomgående biljett direkt dit som att bara boka Bangkok tur och retur som vi alltid annars gör.
Klong Nin Beach, november -19.
Jag hade ju tänkt att vi skulle hålla oss hemma den här vintern då mitt garageprojekt gräver lika djupa hål i plånboken som i marken utanför huset. Men det uppstod ett läge och då drog vi iväg på en kortis, tio nätter på plats i Thailand och sedan hem igen. Tänkte jag skulle redovisa kostnaderna längre ner.
Vi kom snart in i en fin dagsrytm. Vaknar vid sjudraget då vi tar vespan till korsningen i Klong Nin där vi köper billig thaifrukost. Sticky rice med rostad lök, friterad kyckling och så en påse med de där friterade thaimunkarna - pa thong ko - som kostar typ 2 baht styck. Allt för 80 baht för både mig och Junior, och då har vi också kvar lite till förmiddagen. Eget presskaffe hemifrån och en tetrajuice från Seven så har man en perfekt frulle på balkongen.
Det här en av dagens bästa stunder innan det blir för varmt. Man tar en snus efter maten och sitter och chillar någon timme med skärmen eller boken, ja jag lyckades faktiskt läsa en halv bok på resan vilket var en välkommen skräll. Vid niotiden går vi ner till poolen där vi badar ett par tre timmar inklusive glasspaus i skuggan. Att bada med Junior nu när han fyllt fem var något helt annat än ett år tidigare. Han utvecklades snabbt i poolen de här dagarna och han tog sina första riktiga simtag. Det funkar bra med mutor för att motivera ett barn att utföra olika uppgifter märkte jag, som att hoppa i från kanten och simma till andra sidan till exempel, eller att dyka efter föremål på botten.
"Hoppa i och simma hit så får du en glass!"
Vid tolv när det börjar hetta för mycket drar vi oss tillbaka till bungen för att äta det sista från frullen och softa ett par timmar medan jag funderar på vart vi ska inmundiga lunchen. Då drar jag på Junior den thailändska skyddsmunderingen, alltså långbyxor, riktiga skor och hjälm, och tar vespan till någon favoritrestaurang i närheten, helst
Kantiang Restaurant på Klong Hin. Där frossar vi deras läckerheter och sköljer ner med mangoshake i lugn och ro. Ibland drar vi upp till Saladan om vi har något ärende dit, men då åker vi taxi dit, och tuktuk hem. Jag skulle aldrig drömma om att köra vespa i den trafiken med Junior, men söderut är det lugnare.
"Fill her up khop khun krap..."
Efter den sena lunchen är det dags för poolen igen och här plaskar vi runt tills solen börjar gå ner. Bad i havet har det tyvärr blivit minimalt med. De första dagarna var det ändå för stora vågor och starka underströmmar för att det skulle kännas tryggt med Junior. Men några dopp blev det i alla fall.
Klong Nin Beach, november 2019
Efter mörkrets inbrott så är det dusch och lite chill på balkongen en stund. Beroende på hur hungriga vi är så går vi antingen på restaurang eller åker och köper något lättare vid Seven. Inte förrän sista kvällen valde vi faktiskt att äta på vår egen resort, alltså Natures restaurang. Maten där är alldeles för slätstruken och turistanpassad tycker jag, men jag tog en hot plate som åtminstone var en höjdare förr. Träffade också ett par Morabor där som jag kände, vi tog bordet bredvid så att jag också fick lite vuxet socialt umgänge. Det är ytterst sällan jag får tid till det. Vi tog en Chang ihop och surrade ett par timmar medan Junior lekte på stranden med sina thaikompisar. Det blev ett fint avslut på våran resa för den här gången.
Caught on camera... Nature Beach Resort, Klong Nin Beach. Ko Lanta. Foto: T Hamberg.
Om jag ska summera den här resan med några ord då. Jag är glad att vi gjorde den så klart, det är ett fantastiskt privilegium att få resa ensam med sitt barn. Jag har ju gjort några turer nu, både korta och långa. Man blir så ihopsvetsade och Junior får känna att han har all fokus och uppmärksamhet. Han litar på mig fullt ut och berättar alltid om sina känslor och tankar. Särskilt på kvällen när vi släckt lampan och det är dags att sova ligger vi alltid och pratar en stund, precis som hemma. Det är då han brukar öppna sig som mest. Saknaden efter farmor som är i himlen, eller jobbiga frågor om varför mamma flyttade egentligen. Det är så svårt att förklara för honom, jag väger orden på guldvåg. Men också kärleksfulla tankar, om Ellen på dagis som han är kär i, eller om hur mycket han tycker om mig. Han kan vara oerhört uttrycksfull och välformulerad ibland, som en kväll innan vi somnade så kramade han mig och sa:
"Godnatt mitt regnbågshjärta, vi ses i drömmarnas värld..."
Det var så poetiskt att jag nästan blev lite tårögd.
Kostnaderna då?
2 x Flygbiljetter med Thai Airways. Arlanda - Krabi: 12000:-
Connect Hotel (600:-) + Parkering (500:-): 1100:-
Transfer Krabi - Lanta ToR 2 x 2000 thb: 1200:-
Bungalow Nature Beach 10 nätter x 800 thb: ca 2700:-
Hyra motorcykel 7 dagar x 200 thb: ca 500:-
Fasta kostnader =17500 SEK
Fickpengar, alltså mat, dricka, glass, taxi och lite shopping. Inga utflykter med båt eller annat har vi gjort: 7000 SEK. Det blir ju 700 om dagen, delat på två personer. Så för 350 kronor, eller drygt en tusenbahting per skalle så klarar man sig.
Så totalt 24500 spänn gick kalaset lös på. Men då har jag inte räknat med resan till Arlanda och kostnaderna där, så det blir väl ytterligare en tusenlapp.
Jämfört med våran
roadtrip till Schweiz i somras under lika många dagar blev det alltså i princip lika dyrt att åka till Thailand, men med skillnaden att flygbiljetten drar upp summan där, men billigare levnadskostnad, och vice versa i Europa. Ja, det behövdes kanske ingen Einstein för att räkna ut det..
Värmer i ett till pappahjärta!
och som alltid, härligt att läsa reseskildringarna!