Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1
I rättvisans namn så testade vi det tredje och sista Salil-hotellet i den store Mangon, nämligen Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1. Av någon anledning finns det ändå inte så många hotell i det här området, något som är rätt så konstigt eftersom Thonglor är ett jäkla trevligt område. Thonglor med Ekkamai är Hi-So-kvarter och här bor och hänger överklassen, både thai och Bangkok-stationerade utlänningar, och det var också här som vi sprang på thaisvenska supermodellen Praya Lundberg när vi var ute och flanerade på Soi Thonglor.
Hotellet har en gammal och en nybyggd del och det var också i den nya vi fick rummet. I vanlig Salil-anda så är standardrummen små, dock något större än rummen på Salil Soi 8 men mindre än Salil Soi 11, samt att man bara fick ett nyckelkort. Detta passade dåligt den här gången så vi gick ner till repan dagen efter för att få ett till, något som gick bra, men mot en irriterande deposit på 500 baht, vilket verkligen sänder ut fel signaler till gästen. Det är som om de inte vill att folk ska komma tillbaka till Salil-kedjan, något de också lyckats med i mitt fall. Eller att de är rädda att man ska nyttja ena nyckelkortet till att hålla AC:n igång medan man är ute så att rummet är svalt när man kommer tillbaka, vilket också är sant ibland, men det spelar ingen roll anser jag. Konkurrensen är för stor i Bangkok och det är nog så viktigt att göra allt man kan för att skapa en trevlig stämning för gästerna, särskilt i dessa internetbaserade klagotider, och nu när jag kollar Tripadvisor (se länk) så har de också nyss fått en rejält laddad skriftlig lavett från en gäst, bl.a just för det här med nyckelkortet. Salil har också kommit med en lam replik. Jag tycker det är synd att Salil klantar till det på detaljerna, för de har ett bra koncept annars som sticker ut i Bangkoks hotelldjungel.
Standardrummen har sängar i Queen size, minibar i mini size och en AC som blåser en jobbig mistralvind i ansiktet som tvingade mig att inta något slags Pippi Långstrump-läge med huvudet neråt och fötterna på huvudkudden så att Hjärter dam frågade mig sömndrucket vad fan jag höll på med.
Rummen har också gulliga balkonger med vackert järnsmide med utsikt mot ett Hi-So-dagis med både thai- och farangungar som antagligen hade fått Herbert the Pervert i Family Guy att sätta ett femstjärnigt betyg på Salil Thonglor.
Frukosten serveras delvis utomhus och det är rätt så mysigt att sitta här om man är uppe i tid innan värmen blir för påtaglig, men sover man Pippi style och halva huvudet hänger utanför sängkanten så vaknar man i tid kan jag säga. Påtaglig var också min irritation över att inte riktigt kaffe serverades, men det visste ju vi om sedan tidigare vid det här laget. Jag besvärade mig heller inte att ta några bilder på frukosten för den såg ut precis som på de andra Salil-hotellen. Jag roade mig istället med att öva thaifraser med kocken vid äggstationen.
Salil Thonglor är det enda hotellet i kedjan som har pool, och den är belägen i markplan alldeles bredvid frukostserveringen, vilket kändes väldigt malplacerat. Ungefär som de krystat fram den i efterhand och inte riktigt vetat var de skulle göra av den och helt sonika placerat den på enda möjliga platsen där de haft några kvadratmeter över. Vi provbadade inte kan jag tillägga.
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Små rum i gulliga färger men lyhörda.
Sängar. 3. Ok sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet och avsaknaden av brödalternativ.
Läge. 3. Lite för långt ner till BTS Thonglo som är närmast, men nära till utbudet på Soi 55 Thonglo. Gratis tuk tuk-service till Sukhumvit finns förresten.
Utsikt. 2. Ett dagis eller någon sidotomt.
Sammanfattningen då? Ja det var ju inte så granna ordalag idag. Salil Thonglor hade kunnat vara ett riktigt bra hotell, men det är lite för många störningsmoment, samt att stordelen av personalen borde skickas på charmkurs snarast möjligt. Det var faktiskt bara en solstråle i receptionen som hade koll på läget, hon hade varit ute i världen..eller ja, Norge åtminstone och haft praktik och var riktigt duktig på engelska. Synd för henne bara att hon måste hänga med de andra sura skinnbanjospelarna på dagarna.
Bye Bye Salil, nu flyttar vi in på VIE Hotel istället och kollar på VM-kvalet mellan Portugal och Sverige...