Taste Like Chicken

Precis alla var där. Ja, det såg man när dimman hade lättat. Och det var ingen vacker syn.

Jag tänkte ge oprovade Dorfgastein en chans denna tredje dag då prognosen faktiskt visade halvklart och någon minusgrad just här och ingen annanstans, trots Gasteinerdalens lägst belägna liftanläggning.

 

 

Fasching är ett ord, ett lov och en slags festival som firas bl.a. här i Österrike. Det fick jag lära mig den hårda vägen. Fasching styrs av påsken och inträffar alltså olika tidpunkter varje år. Detta år sammanföll det inte bara med Västra Götalands och Bayerns sportlov utan också det holländska Krokuslovet. Någon i liften sa att Fasching är en karneval som egentligen pågår ända från november men eskalerar och avslutas just nu. I praktiken innebär det här att nästan varendaste grundskoleunge klär ut sig till ett gosedjur innan de kastar sig ut i backen. Tror aldrig jag åkt lift med så många kor och grisar förut. Får mig inte helt osökt att komma tänka på ramsan:

 

På toppen av Fulseck (2033 möh) låg dimman och nattens kramiga nysnö tät. Samma skit igen alltså. Vetlandafamiljen som jag lärt känna på vägen dit tappade jag bort direkt i det mjölkvita landskapet. Lite längre ner under locket så var sikten dock klar denna morgon. Det var då man såg alla små fascister i backen - ja, kanske inte första åket, men redan halvtio började det bli rörigt i systemet och jag gjorde mitt bästa för att försöka hitta lite lugna pister, vilket egentligen var helt hopplöst. De små faschingfascisterna klonade sig snabbare än Gremlins i en swimmingpool.

 

   

 

Bittert insåg jag att även den här dagen skulle gå om intet. Gav i princip upp men gjorde mitt bästa för att hitta nya backar på min väg tillbaka mot dalen. En tidig lunch kanske jag skulle passa på att inta medan jag ändå var uppe i systemet.

 

En annan sak som slog mig de här första dagarna var att jag saknade att ha Junior med mig i släptåg - det var så roligt när vi var tillsammans i Champoluc, och vi hade blivit alltmer samåkta den här säsongen. Men å andra sidan så var det bra att han var hemma och slapp uslas i det här flatljuset och de sönderkörda backarna.

 

Hittade ett ställe som såg trevligt ut och gick in. Wengeralm hette det och rekommenderas. I princip alla bord var reserverade, men först från klockan tolv, så jag hade en hel timme på mig att chilla och posta något nonsens på fejan.

 

 

Tänkte därefter glida ner lite fint till gondolens mittenstation men tog fel nedfart och missade fållan. Det var ett misstag som skulle stå mig dyrt och tungt. En lång transport bestående av slask- och sockerpucklar som aldrig verkade ta slut. Något som däremot säkert tog slut den här dagen var nog gipset på sjukstugorna runtom i Gasteinerdalen. Nu behövde kanske inte jag besöka ortopeden även om mitt vänstra knä hade börjat bli inflammerat. Jag svor för jag visste att jag redan hade överansträngt knäna de här dagarna och möjligtvis behövde en vilodag. Men förnekelse och pronaxen kommer man långt med.