Tågluff 2022 - Dag 17 - Flykten från Verudela
Så fort jag ser de paxade solstolarna runt den folktomma poolen på Park Plaza blir jag irriterad. Jag har god lust att kasta varendaste handduk i vattnet, vilket jag också förmedlar högt och ljudligt för mitt lille resesällskap som lite förvånat konstaterar att de flesta solstolar redan verkar upptagna trots att vi nästan är först på plats. Jag själv vill ju helst gå raka vägen ner till havet, det kristallklara adriatiska havet, men junior som gillar poolbad och hade sett fram emot det här så länge får bestämma. Hostan och mattheten är helt borta, han är hur pigg och glad som helst, och nu är det bara hesheten som återstår. Jag är ändå mest glad åt att han är frisk igen så vi kan gott och väl hänga här ett tag.
Paxade solstolar. En styggelse som borde förbjudas.
Men det ska bli värre. Efter någon timme drar vattengympan igång. En pajasfigur med bandana står vid poolkanten och hoppar till någon kroatisk slagdänga på alldeles för hög volym. Nere i bassängen framför honom står Europas semesterlediga pöbel och följer hans rörelser. Det är fruktansvärt. Jag måste bort härifrån. Junior har däremot inga planer på att flytta på sig, till exempel ner till klipporna vid det vackra havet. Så vi blir kvar i dårarnas paradis.
Efter två dygn instängda på den här konstgjorda semesteranläggningen börjar jag få klaustrofobi och längtar efter att få se något som är på riktigt. Något som känns som Kroatien och inte en artificiell hittepå-värld. Jag föreslår att vi drar in till stan i Pula och tar en lunch där. Sagt och gjort, och snart sitter vi i en taxi på flykt från Alcatraz-ön, ursäkta, jag menar Verudela-halvön.
Istället för att kolla Tripadvisor så ber jag chauffören att skjutsa oss till ett trevligt ställe med bra mat. Alltså inte kusinens falafelsylta utan något som är populärt på riktigt, men att det ska vara gångavstånd från den eventuella stadskärnan. Han tar oss till restaurangen Jupiter som faktiskt är ett charmigt ställe med atmosfär och god mat. Nu när jag kollar upp det i skrivande stund så ligger Jupiter på plats 14 av 175 restauranger i Pula. Vi går mätta därifrån. Stråket där folk rör sig är ganska mysigt och pittoreskt trots att klotter pryder fasaderna nästan överallt. Det är i alla fall inte tillrättalagt. Det är på riktigt. Vi köper godis samt ett badlakan som ett minne i en souvenirbutik.
Som att släppa in en unge i en godisbutik...
Det finns ett colosseum som är ett par tusen år gammalt som lockar andra besökare men kanske inte direkt oss. Utanför står det en taxi som däremot lockar oss och vi passar på att ta en skjuts tillbaka till Park Plaza. Jag tar chaffisens visitkort och när det är dags att dra till flygplatsen efter ett par dagar så ringer jag direkt till henne istället för att gå via receptionens taxiservice som är betydligt dyrare.
Väl tillbaka på Verudela igen så tar vi vårt nya badlakan och går ner på klipporna och lägger oss. Det är avsevärt mycket ljuvligare där än dårhuset uppe vid poolområdet. Den kroatiska eftermiddagssolen värmer skönt. Klimatet på den här breddgraden är mycket behagligare än hettan i Thailand där både huden och havet kokar från morgon till kväll. Här vid Medelhavet går det ju faktiskt att vistas utomhus, och om man vill svalka sig så är ju havet faktiskt friskt och svalt. Ju längre vi stannar i Kroatien desto mer gillar jag det.
Croatia in my dreams...
Dagens middag består av korv med bröd och vindruvor, samt analoga kvällsnöjen som kortspel och korsord, och det är alldeles, alldeles underbart.
