Utflykt till "banjobyn" Chamois
Chamois är en liten isolerad och bilfri by på 1815 meter som man endast når med en gondol från den sömniga hålan Buisson som ligger ett par mil söder om Cervinia. Man kan ta den gamla åsnestigen också vilket enligt uppgift tar cirka två timmar. Nu för tiden en populär vandringsled men tidigare det enda sättet att ta sig upp och ner för berget. Italienska staten erbjöd sig på 60-talet att bygga en ordentlig bilväg upp, men byborna röstade ner förslaget men begärde att istället få en linbana upp på berget. Idag bor det kvar cirka 100 personer i Chamois, och det är inte vem som helst som får bosätta sig här. Man måste ha koppling till byn för att blir insläppt och godkänd, och enda sättet är alltså att gifta in sig om man inte redan har släktbanden vilket allt färre har. Är det bara jag som hör banjon?
Buisson, Aosta Valley
Det var alltså hit vi valde att styra kosan för att slå ihjäl denna gråmulna dag. Jag är väl inte överdrivet intresserad av kulturhistoria men jag hade inget bättre att komma med den här dagen. Att ge sig ut på en lång vandring var inte att tänka på. Både jag och junior kände fortfarande av gårdagens maratonmarsch till Valtournenche, så vi ville ha någon lättsmält utflykt för dagen.
Trots byns litenhet finns här både kyrka (så klart), affär, restauranger och ett mikrobryggeri. Inte illa pinkat. Och en skidlift förstås. Och det är väl tack vare den som gör att byn överlever och kan hålla igång verksamheten. Eller det finns fyra liftar ser jag nu. Total fallhöjd 686 meter, vilket hade placerat anläggningen på 2:a plats i Sverige efter Åre (890 fhm). Här i Alperna får den ändå anses som en familjebacke.
Affären är liten men verkar ha det viktigaste; livsmedel för byborna och souvenirer för turisterna, samt skid- och friluftskläder. Och så en hylla med sprit också. Vi köper lite italienskt godis och en lokal öl som jag provar några klunkar av men inte alls var upplagd för. Häller ut den i rännstenen och undrar om vi inte ska leta upp ett lunchhak istället. Det verkar finnas ett gäng men kanske bara en som är öppen under sommarsäsongen. Vi frågar en lokalbo om vägen till en bra restaurang och hon förklarar vägen på god engelska. Kanske byborna inte är så isolerade ändå. Vi ser i alla fall ingen med banjo.
Restaurang Chez Pierina som är den enda som finns listad på Tripadvisor ligger fint i utkanten av byn med utsikt mot dalen och vandringsleder. Menyn som är skriven på griffeltavla är på italienska men servitrisen hjälper till att översätta. Det hjälper inte ett skit för även om hon säger det på engelska så vet jag inte vad det är (ravioli fattar jag ju så klart), så jag får bildgoogla och väljer det som ser godast ut. Beställer två olika rätter som vi delar på. Har dessvärre inga bilder på anrättningarna. Det är god service och trevlig miljö och för ordningens skull så beställer jag en kaffe också, men ingen patetisk liten espresso utan en americano som ska påminna om svenskt vanligt kaffe. Den serveras dock som en espresso med en kanna hett vatten bredvid, så man får blanda ihop bäst man vill. På ett sätt bra ändå, för då kan man bestämma styrka själv.
Ja, det var väl kanske inte så mycket att se i Chamois egentligen och efter lunchen så letade vi oss ner till civilisationen igen. Det tittade ändå fram några solglimtar och jag fick för mig att vi skulle ta leden ner men insåg att vi skulle nog missa bussen i så fall. Och förresten så hade Junior vägrat ändå så vi tog gondolen ner och var tillbaka i Cervinia och på Hotel Marmore redan före tredraget.
Vi hann med lite shopping också, nya t-shirts till båda, en Cervinia-hoodie till Junior och en ultralätt regnjacka till mig vilken skulle komma till användning inom kort. Hittade en souvenirbutik med snygga retroskyltar också. Jag köper ju aldrig souvenirer för egen del men lite rekvisita till uthyrningen och after ski-baren hemma är aldrig fel. Vädret skiftade igen och snart slog regnet ner i backen och vi höll oss på rummet fram till middagen. Väderappen lovade ännu mera regn till fredagen. Suck, jag som hade börjat fundera på ytterligare en skiddag. (Förresten så hann jag boka en ny skidresa också medan jag skrev det här inlägget. Återkommer om det).
Viva lovika!