Taste Like Chicken

 

Nä, inga större märkvärdigheter idag egentligen, men jag tänkte att jag måste krysta ur mig ett inlägg ändå. Det brukar bubbla upp tankar och uppslag medan man skriver, även om det är ett stort blanksteg i huvudet just nu. 

 

Jag tog i alla fall första bussen upp till Hintertux och hade bestämt mig för att hyra ett par riktiga pistskidor. Men jag vågade inte lämna mina Paradise kvar på hotellet. Jag ville ha dem som reserv så de fick följa med upp till Sommerberg som är den första gondolstationen. Jag fick proffsig och snabb hjälp och gick ut med ett par Atomic Redster Q9 Revoshock på axeln, samt en ny balaclava då jag insåg i morse att jag tappat bort min i förmodligen sista gondolen i Zell am Ziller när jag krängt av mig utrustningen. Antagligen veckans tråkigaste utgift.

 

 

Gammeldansken förresten som jag skrev om i förra inlägget bor ju här på samma hotell och har suttit helt diskret och ätit frukost lika tidigt som mig och finländarna. Jag hade inte gjort den kopplingen men han hade känt igen mig direkt på stationen i går morse. Alla känner apan...

Finland förresten, eller Lahtis som jag kallar dem är riktigt aktiva. De har hyrt guide för alla dagar. Är det inte offpiståkning så är det isklättring, eller toppturer med stighudar. Imponerande men mentalt stressigt att inte ha ledigt alls under veckan. Jag själv hade haft funderingar på att hyra en guide kanske en dag, eller ta ett par lektioner för att slipa på carvingtekniken, men väl på plats här i Mayrhofen så kändes det bara drygt att ha några tidpunkter att förhålla sig till, det får väl räcka med skidbussarnas körschema. Eller ännu värre, om inte personkemin stämmer så blir det ju också bara jobbigt att hänga ihop i flera timmar. Men det kanske är som på BB förresten, om man inte är nöjd med sin barnmorska så är det bara att be om att få byta ut vederbörande.

 

Jag och gammeldansken däremot, vi har en bra personkemi, och tanken var att han också skulle med till Hintertux idag men han hade kört sönder bindningen i sista svarta pisten ner mot Zell igår så han var tvungen att fixa det först. 

 

 

 

Mina hyrskidor var i alla fall störtsköna och jag vågade släppa på mer fart i backarna då bromssträckan är betydligt kortare än på mina Paradise med sina 99 mm i midjan. Men visst känns det i benen och jag kan, eller orkar, dessvärre inte åka riktigt som jag vill. Det blir många pauser i backen. Men skidåkning är ju också träning inbillar jag mig och snart är väl de här undulatbenen lika grova som Anja Pärsons lår. (Kuriosa: Apropå Anja så spöade hon alla spelare i Tre Kronor i benpress på den tiden då det begav sig. Källa: Hörsägen). 

 

      

 

Morgonen var lika fin och kall som i förrgår, och det finns verkligen svängrum i Hintertux så länge man håller sig mellan andra och tredje gondolstationerna där pisterna är bredare än landningsbanor. Det är kanske ingen dröm för snowboardåkare då det är långa flackar och platåer, men det inbjuder till störtlopp för oss skidåkare. Jag satte nog eget hastighetsrekord i morse när jag såg att det inte fanns någonting i vägen. En härlig adrenalin- och dopaminkick.