Allmänt, Tågresor SJ, interrail, platsbiljett

Digitalt Interrail + SJ = Signalfel...

 
Det sägs att Europas värsta flaskhals är sträckan mellan Köpenhamn och Hamburg då det i princip är skandinavernas enda tågförbindelse ner till kontinenten. Själv hade jag stora problem med att ens boka oss ur Sverige med våra nyinköpta digitala tågluffarkort.
 
 OK...?
 
 
Det uppdämda resebehovet, de rabatterade korten, samt tågresandets uppsving över lag var tre faktorer som fick mig att förstå att det var på sin plats med platsbiljetter på tågen. Och inte allra minst för att jag nu ska ha Junior med mig på resan. Att bara kliva på ett nattåg och slå sig ner på golvet utanför toaletterna med en vinare i näven som man gjorde på 90-talet var inte att tänka på. Nu krävdes planering. Men hur tusan bokar man en platsbiljett hos SJ med ett digitalt interrailpass?
 
Ja, det var inte lätt och jag tänkte ge upp och skita i hela grejen. Men med en ängels tålamod, ett flertal flikar öppna och lika många timmar framför dubbla dataskärmar, samt ett par alvedon och en Lagavulin skulle jag till slut lyckas med att boka oss ner till Köpenhamn åtminstone. Inte på det sätt jag först önskade men likväl ut ur landet. Bland det viktigaste jag lärde mig den där kvällen var att platsbiljetterna och interrailkortet lever sina egna liv åtskilda från varandra. Man kan boka upp en mängd platsbiljetter i förväg på olika tåg i Europa utan att för den skull ha en giltig färdbiljett.
 
Så här gör man förresten med ett digitalt Interrailkort. Och om man har ett analogt barn med sig vilket gör det lite krångligare med SJ.
 
 
 
 
När och om man hittat till denna infosida så kör det ändå genast ihop sig då något "omslagsnummer" inte står att finna på sitt digitala tågluffarkort. Detta gäller bara på pappersvarianten, och någon påstod också att man måste ha just ett analogt tågluffarkort för att kunna boka en platsbiljett hos SJ. Lät orimligt. Efter att ha plöjt igenom alla kommentarsfält i gruppen Tågsemester så förstod jag att det gick att skriva i sitt så kallade "Pass number" som man hittar i sitt bekräftelsemail man får när man köpt ett digitalt Interrailkort. Detta borde SJ verkligen upplysa om på sin hemsida. Förresten, allt detta måste göras just på hemsidan, för i SJ-appen funkar det inte. Många "signalfel" nu...
 
 
 
Bekräftelsemail från interrail.eu.
 
 
 
 
På frågan "Vem ska resa?" så får man manuellt ändra från Barn till Vuxen för att man ska kunna välja att använda sitt Interrailkort som färdbiljett. När detta är avklarat och man hittat en passande avgång så ska man välja biljettalternativet Kan återbetalas som alltså är själva platsbiljetten. Vidare kan man konstatera att alternativet 2 Klass Lugn inte kan tillämpas i det här fallet.
 
 
 
 
 
Min ursprungsplan att - precis som 1992 - ta nattåget med sovvagn från Stockholm till Köpenhamn (och därmed ha sparat in en hotellnatt) skulle visa sig vara fullbokat redan så här tidigt - två månader före avgång. Började misströsta så klart men gav inte upp. Till min förvåning visar det sig att det varje morgon går ett tåg från Mora till Köpenhamn, med endast ett byte i Mjölby. Det får duga tänkte jag och lyckades till slut boka in oss på det. Nattågen får vi ta nere på kontintenten. Oh, the irony...
 
Hur som helst, när jag var klar med hela den här processen var jag supernöjd men också helt slutkörd. Det tog ju hela kvällen. Jag kan tänka mig att det är precis så här det känns att föda barn. Förbannade och satans vedermödor under tiden det pågår, men redan glömt så fort man är klar och ligger där nöjt med en bebis - eller en giltig platsbiljett i näven...
 
--- 
 
 
 
(Ett minne: Jag tror det var tågluffen -93 eller -94 då jag och Långe Kocken en sen kväll stod på perrongen på Hamburgs Hauptbahnhof inför ett till synes fullpackat nattåg mot Paris och vi förberedde oss på att i bästa fall sitta på de väggmonterade fällstolarna i korridoren. Plötsligt dyker konduktören upp och säger att de kopplat på fler vagnar som vi kan hoppa in och lägga oss i. Om jag inte minns fel så kallades vagnarna för Couchette cabine 8, eller något i den stilen, och bestod av kupéer med åtta "ergonomiskt" Z-formade liggstolar som inte gick att vända sig i. Packade som sillar låg vi där i den trånga kupén i en fotjuiceodör från våra sura Roskildedojor, men fram kom vi. Och doften av Gare du Nord en julimorgon är väl värd mödan dit. Målet med alla fyra tågluffar var dock tjurrusningen, eller snarare själva festivalen i Pamplona)
 
 
 
---
 
Flaskhalsen återstod dock, och efter ytterligare googling, gråt och tandagnisslan förstod jag att några sov- och liggvagnar till och runt på kontinenten var nog bara att glömma under juli. Alla tilltänkta sträckor jag provbokade var fullbelagda. Visst, sittplatser fanns, och det funkade kanske 1992 en hel natt, men knappast 2022.
 
Den nya sträckningen via fastlandet är dessutom en lång omväg jämfört med den tidigare tåglinjen över Rödby-Puttgarden - som numera ligger nere på grund av förberedelserna inför det stundande tunnelbygget.
 
Men så slog det mig, världens lifehack enligt mig själv faktiskt, om vi tar tåget till Nykøbing Falster och hälsar på min danska moster i Marielyst så är det ju bara ett stenkast till färjeläget Gedser på Falsters sydspets, varifrån det går färjor till Rostock. Vidare därifrån med tåg till Berlin tar ju bara två timmar. Och vips, så är man ju helt plötsligt på kontinenten! Garanterat ingen trängsel av tågluffare på den rutten heller eftersom tågen inte tar den vägen. Och söker man på tågresor till Falster i Rail Planner-appen så får man meddelandet att det inte finns några tåg alls, vilket alltså är fel. Det går flera tåg om dagen mellan Köpenhamn och Nykøbing Falster. Blir ju garanterat egen kupé den sträckan.
 
 
 
 
Ja, nu har vi åtminstone ett litet intro klart till sommarens tågluff och det är väl egentligen bara SJ, SJ gamle vän som kan ställa till det. Är det inte solkurvor, snöflingor eller löv på spåret så är det ju alltid klassikern signalfel som försenar tågen. Frågan är om man ens kommer fram till Köpenhamn...