Tågluff 2022 - Dag 8 - Ahorn, Mayrhofen
Ahorn når man med en kabinbana nerifrån byn i Mayrhofen. Toppstationen ligger på 1960 möh och härifrån utgår det flera trevliga vandringsleder. Vi väljer den ganska barnvänliga leden upp till Filzenkogel på 2227 möh. Det blir alltså 267 höjdmeter som ska avverkas, vilket är exakt samma fallhöjd som Gesundaberget, men med skillnaden att den senare är flackare och tillåter en ganska rak och snabb vandring på en kvart ungefär. Vägen upp till Filzenkogel är brantare och slingrigare och det tar dryga timmen upp, men det skulle vilken motiverad unge som helst fixa iförda ett par foppatofflor och ett gosedjur i handen. Man behöver alltså inte ha Meindl-kängor och North Face-väst som jag ser att vissa märkvärdiga vandrare kommer med.
Här uppe finns även en handfull slalombackar men brukar knappt omnämnas när man pratar om skidanläggningarna i Zillertal. Fallhöjden är ju blygsam så länge man fjantar runt här uppe, men det finns en enda pist som letar sig ner till dalstationen vilket ger cirka 1300 höjdmeter. Men nu är det sommar och det är nog då som Ahorn kommer till sin rätt. Själva Ahornspitze har en höjd på 2970 möh men lämpar sig nog inte för ettagluttare (1045 hm, 11 km, 6-7 tim totalt till och från kabinbanan).
Hollywood-Ahorn + spitze uppe bland molnen...
Vädret är perfekt. Frisk alpluft och mestadels soligt. Det blir en fin vandring och snart har ett gäng getter slagit följe med oss. Eftersom Ahorn är så lättillgängligt och verkar vara lite av en familjeidyll så är det betydligt mer löst folk här än det var på vandringen ner för Hintertux där vi var i princip ensamma på stigen. Här är det en tillrättalagd grusad gång hela vägen upp till korset som kröner toppen på Filzenkogel. Vyerna är dock slående vackra åt alla väderstreck. Jag går där helt hänförd och wowar och pekar åt alla håll hela tiden.
-Wow! Kolla vilken utsikt Dylan!
-Ja, men jag börjar faktiskt tröttna...
-VA? Tycker du inte att det är fantastiskt här?
-Jo, men du behöver inte hålla på och säga att det är så himla fint hela tiden..
-Meh, det är ju det!
Till slut är vi i alla fall uppe och Junior är mäkta nöjd över sin insats och jag berömmer honom och delar ut belöning. Vi trängs där runt korset med resten av pöbeln och vi får vänta en god stund innan de börjar skingras och inte står i vägen. Jag försöker alltid undvika att få med folk i bakgrunden på bilderna, med varierat resultat. Att getterna fotobombar motivet har jag däremot inga problem med.
Alla som har kravlat sig upp till toppen vill så klart ha ett bildbevis där de står och poserar under det stora träkorset med blomman (det är först nu jag noterar att det är en edelweiss), och många verkar inte alls bry sig om att hela familjen annorlunda också står där och trängs samtidigt. Nog för att det kommer folk mer eller mindre hela tiden, men det är ändå inte hysteriskt. Efter en stund kan vi få en bild på oss själva också även om jag tycker att det för egen del är lite larvigt att stå och posera framför olika "turistattraktioner" runt om i världen, men nu gör jag det för att dokumentera Juniors barndom.
Filzenkogel, 2227 möh.
-Say goat cheese...
-Ta bort älgen pappa!
-Det är en get.
-Ta bort geten pappa!
Vi spenderar flera timmar uppe runt Ahorn och jag tänker att vi ska ta en tidig middag där uppe på en av restaurangerna, men köket är tydligen redan stängt när vi sätter oss. Jag tycker att det är märkligt då klockan bara är halvfem, men får förklarat att det hänger ihop med att man missar sista kabinbanan ner till dalstationen om middagen blir utdragen. Alternativet att vandra ner för berget till Mayrhofen tar cirka tre timmar, så istället skyndar vi bort till Ahornbahns toppstation och tar oss ner med dagens nästsista kabin. (Ahornbahn är f.ö. Österrikes största och tar 160 pers/kabin).
Junior tycker att vi ska gå till Kramerwirt igen och äta middagen, så det gör vi direkt utan att ta omvägen hem till Moroder Haus.
Mat lagad med kärlek:
"Grilled red deer from our own hunting grounds / Juniper-lingonberry sauce / red cabbage / potato scones."
Restaurant Kramerwirt, Alpenhotel. Mayrhofen, Österrike.
Resor handlar ju om att äta god mat och den här måltiden seglar rätt upp i toppen på resans matupplevelser. Jag frågar servitören vad han rekommenderar och han bläddrar genast fram en sida i menyn och pekar på något som kallas Jägerpfandl som alltså är grillad kronhjort, och det är så gott att gomseglet brister ut i en spontanjoddling (hela pdf-menyn här). Ännu bättre blir det om man sköljer ner med ett glas Zillertal. Junior däremot, han sköljer ner sin utsökta kalvschnitzel med den lokala läskeblasken med det underbara, tillika slagkraftiga namnet Tirola-Kola.
Efteråt går vi till Edelweiss och köper glass av rådjursögonen. Återigen slås jag av Mayrhofens skönhet, på alla dess vis. Kanske man skulle komma hit och prova skidåkningen i vinter...
Länk till hela kategorin: Interrail 2022
Vilken fantastisk gåva till Dylan, nu och senare!
Underbar läsning som alltid!
Poserade inte du framför globala vägvisarskylten i Phuket?ährm.😉