Interrail 2022 mayrhofen, tågluff, zillertalbahn

Tågluff 2022 - Dag 5 - Tyroler-Expressen..

 
 
Det här var dagen då allting var tvunget att klaffa. I Österrikiska Mayrhofen hade vi ett bokat och betalt boende som väntade på oss, men framför oss hade vi en hel resdag med fyra olika tåg och två tunnelbanor. Bara på första tåget mellan Berlin och München hade vi platsbiljett. Måtte det inte skita sig med resten av tågavgångar och platstillgång. Men jag var optimistisk då SJ inte var inblandat längre (de skulle tids nog få tillfälle att ställa till det för oss igen). Efter att ha intagit en stadig frukost på Park Inn så gav vi oss iväg med första tunnelbanan till Berlin HBF. Eftersom jag hatar att stressa på flygplatser och tågstationer så ser jag alltid till att vara ute i god tid. Ibland går det till överdrift. Den här morgonen har vi en hel timme till godo innan snabbtåget avgår mot Tyrolen. Men det är bra, då hinner vi orientera oss och proviantera mera.
 
 
Dagens längsta etapp på 4,5 timme skulle bli elddopet vad gäller att stå ut med munskyddet. Jag visste att det var en populär rutt och att tåget skulle vara fullbokat, och kanske inte lika lätt att fuska som dagen innan på det tomma regionaltåget från Rostock. (Jag mindes med fasa flygresan på 2,5 timme hem från Salzburg i våras och tänkte då att jag ska fan inte ut och resa igen innan munskyddskravet är slopat). Men bara vi nådde den österrikiska gränsen kunde vi gömma munskydden längst ner i väskan igen, och som jag skrev tidigare så gick det ju bättre än väntat.
 
Tåg 1. Berlin HBF - München HBF. Sköna och tysta höghastighetståg (ICE 505).
 
    
 
München var ju staden som jag helt strök från listan på lämpliga stopp. Mest på grund av de höga hotellkostnaderna men också för att jag hellre ville lägga mer tid i Alperna. München HBF är för övrigt den mest intetsägande tågstation jag sett på länge, men så bombades originalbyggnaden rätt så hårt under kriget (och det var ju faktiskt deras eget fel...) och sedan växte den här opersonliga stationen fram. Men det har hänt mer saker i den här staden. För nästan exakt 50 år sedan så hölls ju sommar-OS här, det vet jag mycket väl eftersom Gunnar Larsson tog guld på 200 meter medley i precis samma minut som jag själv såg dagens ljus i den här världen på Jönköpings BB, och det var det första ljudet som nådde mina öron i det här jordelivet; pappa som kommer in från väntrummet med transistorn i näven och ropar att det blev guld för Sverige. Sedan de första orden från mamma, "Det blev en pojke." Man kan väl på ett vis säga att vi klev ur bassängen samtidigt. Snacka om att födas med segerhuva...
 
    
 
Hur som helst, vi hade 45 minuter på oss att byta station och hitta rätt perrong. Jag borde så klart ha besökt den berömda OS-bassängen när vi nu befann oss i München, men vi lämnade så fort som möjligt och tog tunnelbanan till Ostbahnhof varifrån vi skulle hoppa på nästa tåg mot Kufstein som alltså är gränsstationen i Österrike. München Ostbahnhof var inte ett dugg charmigare än Hauptbahnhof. En sliten station med pundarvibbar. Dåligt skyltad också och jag var tvungen att fråga mig fram. Panikhandlade ändå några överprisade kycklingklubbor innan vi störtade in i nästa tåg som redan höll på att fyllas upp. Tunnelbanan mellan tågstationerna hade däremot mycket retro-charm.
 
Tåg 2. München Ostbahnhof - Kufstein. Regionaltåg med mestadels pendlare och nästan inga ryggsäckar. 
 
 
 
 
Här passar vi på att få i oss lite varmt även om kyckling kanske är bland det sämsta man kan ha som matsäck. Det är ju extremt grisigt och det där kycklingfettet hamnar lätt överallt. Men jag var beredd med papper och våtservetter för att förhindra en alltför stor katastrof. Glad att vi fick en egen fyra med bord att sprida ut oss på i alla fall. Efter denna medvetet utdragna lunch så var det munskydd på igen, men lika obemärkt som tåget efter någon timme korsar den osynliga gränsen mot Österrike så åker varenda munskydd av samtliga resenärer i tågvagnen. Vilket hyckleri egentligen; det är samma tåg, samma passagerare, samma spridning och allt annat, men olika länder med olika regler. Det enda som annars skvallrar om att vi befinner oss i ett nytt land är att det kommer ett sms som välkomnar oss till Österrike och att det är samma roamingavgifter som gäller som i resten av EU. Vidare konstaterar jag nu när vi lämnar Tyskland bakom oss att 9-Eurobiljetterna aldrig kom till användning, eller det var aldrig någon koll på lokaltrafiken ska sägas.
 
Tåg 3. Kufstein - Jenbach. 
 
 
 
 
I Kufstein har vi bara 14 minuter på oss att byta tåg. Det här kan bli kritiskt och jag är skitglad att SJ inte har något med det här bytet att göra. Stationen är ganska liten men jag får ändå lätt panik när jag inte hittar rätt tågnummer. Det står ett tåg på ett spår men ingenting stämmer med vare sig beteckningar eller slutdestination. I Railplanner-appen finns tåget inte med. Bara avgångstiden är samma och jag hoppar in med Junior i ett fast handgrepp. Ett fåtal passagerare sitter där, mest pensionärer som bara talar tyska. Jag försöker desperat få fram mitt budskap. Det vill säga jag upprepar -Jenbach? To Jenbach!? med vädjande och frågande blick. Jag möts av axelryckningar. Innan jag rett ut sakernas tillstånd så rullar tåget sakta iväg. På axeln känner jag en hand. Det är en svensk herre som presenterar sig som tågnörd. Han har en app i mobilen med planetens alla tågavgångar. De ska vidare till Innsbruck säger han medan han letar fram mitt tågnummer i sin telefon. Men då vet jag redan att vi kan andas ut eftersom tåget till Innsbruck stannar i Jenbach.
 
Tåg 4. Jenbach - Mayrhofen. Smalspårigt och privatägt
 
   
 
Från Jenbach utgår Zillertalbahn som är privatägd och inte ingår i tågluffarkortet. Biljetten som man löser på tåget (kort eller kontant) kostar cirka en hundralapp för en vuxen. Resan tar knappt en en timme. Slutstationen är alltså Mayrhofen som också är vårt slutmål för dagen. Och fy tusan vad skönt att äntligen komma fram. Allt har gått som på räls hela dagen. 
 
Mayrhofen är som...äh, fortsätter i nästa inlägg. Har redan skrivit för mycket.
 
 
 
 
 
#1 - - Amanda :

Har läst de fem första inläggen om er tågluff och vill bara säga att du skriver väldigt levande men ändå informativt. Tack!

Jag undrar kring junior (först att han kanske vill vara anonym) men vad brukade han göra på tågen? Vad är hans intressen? På vilka sätt anpassade du resan efter honom?

Jag har tågluffat som barn och sedan med en treåring. Detta var dock innan pandemin och det var så fullt på tågen som det verkar vara nu vad jag läser. Barnet har ju uppenbarligen blivit äldre och jag är därför nyfiken på hur det funkar med ett lite äldre barn.

Svar: Hej Amanda. Kul att du gillar att läsa. Junior heter egentligen Dylan vilket framkommer i ett fåtal andra inlägg. Jag hade förberett lite pyssel med rit/dagbok för honom, kortspel mm. Men i ärlighetens namn så var det i princip obegränsat med skärmtid så länge vi befann oss på tågen. Emellanåt så gick vi fram och tillbaka på tåget, som också är lite spännande. I övrigt så har vi åkt ganska korta sträckor, och bara dagtåg. Längsta resdagen var ju första från Mora till Köpenhamn. Nästlängsta etappen var mellan Berlin och München. Jag hade visserligen en hel del funderingar kring mobilanvändandet, men insåg att jag inte kan kräva att en 7-åring ska kunna sitta och njuta av utsikten i timmar eller läsa en bok. I mobilen finns ju både film och spel. När batteriet tog slut så accepterade han det och vi kunde ju faktiskt sitta och prata också.
Taste like chicken

#2 - - Amanda :

Jag kan tänka mig att det blir en del skärmtid. Vi bor så vi har 5.5 timme med tåg till Sthlm och även där är det skärmen som gäller. Så bekvämt (även om jag också har en del betänkligheter…)

Jag ser framemot att läsa de kommande dagarnas resedagbok :)

Tack för snabbt svar också.

Svar: Jag såg också till att ha bokat alla platsbiljetter som gick, samt att allt boende också var klart innan vi drog från Sverige. Bokade hotell på rimligt gångavstånd från stationerna där det gick också. Så någon luff var det egentligen inte tal om. Allt var planerat och bokat, men det var också skönt eftersom det funkade hela vägen, ja förutom i Kroatien, men det återkommer jag till framöver...
Taste like chicken

#3 - - Amanda :

För min egen stressnivå kommer det nog vara förbokat så mycket som det går för oss också.

Hittade dig via facebook-gruppen och där verkar det som att många missar anslutande tåg hit och dit så får se om det blir interrailkort (där man kanske maxar antalet resor på en dag pga resdagarna?) eller lösa biljetter… har ju tid på mig att forska och fundera.

Svar: Ja, jag ser att folk bokar med för snäva byten, mitt i natten ibland också, utan möjlighet att smidigt ta nästa tåg. Jag har undvikit alla dessa optimistiska byten där det inte finns någon lämplig plan B. Tycker det verkar stressigt och struligt för alla med begränsade resdagar också, särskilt med datumöverskridande tågresor och in och ut från Sverige. Ah jag vet inte, tycker det är skönt att vi är hemma igen utan större problem. Jag är tveksam till att ge mig ut igen om omständigheterna är desamma som i år. Förhoppningsvis så har saker och ting jämnat ut sig till nästa år.
Taste like chicken