Allmänt arlanda, cockpit, hostel, jumbo stay, svit

Cockpit-sviten Jumbo Stay Arlanda

Kanske var det någon form av reseabstinens som fick mig att boka in oss en natt i cockpit-sviten på Jumbo Stay. Att sätta sig i ett plan och flyga på riktigt var förstås genomförbart nuförtiden men kändes allt för bökigt. Av restriktioner och förhållningsregler vill jag ha noll och intet innan vi åker utomlands. Det får vänta. På lilla önskelistan ligger i alla fall en skidresa till Alperna, och på stora önskelistan ligger en roadtrip i Amerika. Misstänker dock att vi lär väl lik förbannat hamna i Thailand igen när det väl öppnar upp igen. Här på Jumbo Stay behöver man åtminstone inte känna någon flygskam. 
 
 
This is your captain speaking...
 
 
Och det var just bara cockpit som var intressant. Jag hade kollat priserna förr men alltid tyckt att det varit lite väl dyrt, en bit över tre tusen spänn för en natt kostade nog mer än det smakade. Jag är så långt ifrån en flygnörd man kan komma men tänkte att Junior kanske skulle uppskatta det. Så en kväll i augusti när jag satt och googlade coola hotell i Sverige i ett helt annat syfte så dök Jumbo Stay upp på skärmen. Nyfiket klickade jag in på sidan och ändrade defaultläget från "2 vuxna" till "1 vuxen + 1 barn", det brukar allt som oftast inte hjälpa men här kapades priset med nästan hälften. Helt överkomligt resonerade min hjärna som började spinna iväg. Ropade på Junior och visade honom bilderna inifrån cockpit. Hans ögon blev stora som ET:s och munnen formade ordet WOW i slowmotion. Okej tänkte jag, det får bli en sensommarutflykt.
Det visade sig att cockpiten var rätt så uppbokad och första lediga lördag låg några veckor bort, men den bokade jag i alla fall.
 
 
"Jag kan flyga, jag är inte rädd..."  
 
 
 
 
Så en lördag i september står vi äntligen här i lobbyn och undrar vad tusan en dalahäst - om än i lite udda färgsättning - har med det här stället att göra. Kopplingen till Siljansbygden var inte så långsökt ändå. Ägaren till Jumbo Stay är nämligen Oscar Diös, ett namn som klingar välbekant i en Morabos öron. Han är också ägare till det anrika och nyligen renoverade Orsa Järnvägshotell.
Den skarpögde noterar även att cockpit-sviten har rumsnumret 747. Flygplansmodellen (Boeing 747-200 VC25A) är för övrigt samma som Air Force One, vilket Barack Obama landade med strax intill, år 2013. 
 
 
 
 
Bokar man cockpit-sviten så har man hela flight deck för sig själv. Spiraltrappan upp är endast avsedd för inbokade gäster. Förutom själva cockpit där sängen av queen size-modell (2x80 cm) står så finns privat badrum, en lounge med ett gäng business/first class-fåtöljer, samt en egen uteplats.
 
Övriga jumbogäster som bor på första våningen har en gemensam uteplats på ena vingen, och man kan även bo i turbinerna och hjulhusen om det är riktigt skralt i kassan. Uttrycket sängsnurr får en helt ny innebörd där.
 
 
Ready for take-off...
  
  
  
 
 
 
För en gångs skull hade jag sovit skönt på ett nattflyg...
 
 
Frukosten på Jumbo Stay är i ärlighetens namn inget som flyger heller, men så är det inget riktigt hotell i den bemärkelsen. Jumbo Stay hade tidigare tillägget -Hostel i namnet, men det verkar som de gjort sitt bästa för att försöka sudda bort det, antagligen för att höja statusen, lite som ett störtat flygplan där man snabbt som attan målar över flygbolagets logotype för att inte solka ned sitt rykte (som om det skulle hjälpa?). Nu noterar jag olika namnvarianter när jag kollar runt på nätet; Jumbo Stay Hotel, Jumbo Stay Stockholm, Jumbo Stay Arlanda, STF Jumbo Stay, Jumbo Stay Vandrarhem, och så vidare.
 
Så visst är det fortfarande lite medioker hostel style frukost här, lite som hemma med självservering där man plockar fram det man vill ha ur kylen. Junior tyckte däremot att det var "bästa frullen ever" då han hittade en stor burk med nutella. Vi var dessutom nästan de enda gästerna på det här flyget för det var hur lugnt som helst. Personalen - som gav utmärkt service och välkomnade oss med namn och gav Junior en Jumbo Stay-keps - såg vi inte till alls efter vi checkat in kvällen före. På grund av pandemin som gjort hela Arlandaområdet till en spökstad under lång tid så serverades heller ingen mat på Jumbo Stay. Vi tog flygbussen (P Alfa/Beta) in till ett rätt så ödsligt Sky City för att hitta endast en restaurang som var öppen där vi kunde få oss en middag på kvällen.
 
   
 
 
 
  
Jag hade bott här tidigare, nästan exakt tio år sedan, så när som på ett par veckor. Den gången min sista natt i Sverige på väldigt länge eftersom jag skulle till Thailand och driva hotellet som jag arrenderat på Ko Lanta. Då hade jag legat sömnlös på Jumbo Stay och hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på, eller hur framtiden skulle se ut. Med facit i hand blev det riktigt lyckat, både med hotellet och vad det sedermera skulle leda fram till, och det syns ju på bilden ovanför; mitt lilla hjärta som ska fylla sju år nu. 
 
   
Jumbo Stay anno 2011.
 
 
Jag nämnde att jag är ju ingen flygnörd, men i Bangkok så provade jag faktiskt en riktig flygsimulator, en sådan som piloter tränar i. Det kan man läsa om i det här inlägget:
Thailand Insomnia. (2012). Ja, ett långt inlägg som fan som vanligt, man får scrolla ner en bit...
 
Titta vi flyger 2.0...