Taste Like Chicken

 

 

 

Så var det värt allting då? På ett sätt är ju alla resor värda. En chartervecka hade ju så klart gett mer vila, men kanske inte så mycket intryck. Det positiva med roadtrip är friheten som bilen ger, man kan vara spontan och välja nya vägar, ta nya beslut efter humör och väder. Och tack vare att vi hade kanonväder i Schweiz så var det ju så klart värt det. Det negativa är att man förlorar värdefull tid på att faktiskt förflytta sig, och det är ju uttröttande att sitta och köra så långt. Att ligga efter Autobahn i timmar utan att landskapet ändrar sig är knappast upplyftande, men så fort man väljer småvägarna så får man nya upplevelser.

 

 

Att resa som ensam vuxen med ett barn har både sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att det blir minimalt med meningskiljaktigheter. Man tar själv de stora besluten och styr över budgeten, och så lyssnar man på barnets behov och önskemål, så hittar man en balans där. Åtminstone i vårat fall, och Junior får hela tiden min fulla uppmärksamhet. Man är tillsammans 24 timmar om dygnet vilket är fantastiskt för att bygga en pappa-son-relation. (Visst, vi är tillsammans mycket hemma också då han spenderar mest tid med mig, men vardagen med jobb och dagis och måsten gör att man kanske inte riktigt har den tiden).

Det negativa är att man är mer utsatt om något händer, och man måste vara på helspänn hela tiden när man rör sig bland folk. Jag lämnade egentligen aldrig Junior utan uppsikt, inte ens om jag bara skulle springa in på macken och betala en tankning. Om han sov så bar jag med honom in. Jag var livrädd att någon skulle kidnappa honom om jag lämnade honom ensam i bilen. Vidare har man ju ingen att byta av körningen med eller dela kostnader med. Hjärnan arbetar på högvarv från morgon till kväll.