Thailand ko lanta

Lantaveckan

En liten summering av veckan på Lanta. Jag tror nog att det aldrig varit så behagligt väder på Lanta som den här decemberveckan. Morgontimmarna har varit lika svala som en svensk julimorgon när det är som bäst i Sverige. Man har kunnat andas för en gångs skull. Det brukar annars vara mitt främsta motargument när folk frågar varför vi inte bosätter oss i Thailand istället för Sverige. "Det går ju för fan inte att andas i Thailand" brukar jag svara.

 

 

Andrum. Klong Nin Beach 
 
 

Jag fick förresten lite dåligt samvete efter förra inlägget där jag kapade köket på Nature Beach jämns med fotknölarna. Vi gav det några chanser på middagen i slutet av veckan, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Spicy beef salad var just inte sämre än årets version på Cook Kai som jag tycker tappat det lite. Till och med Hjärter Dam berömde Natures larb moo vilket är ett toppenbetyg av en infödd thai som av princip annars ratar turistmenyerna. Men portionerna är fortfarande för små, men det gäller ju på de flesta ställena. Vitlöksbröden får högsta betyg på Nature, men underkänt på Cook Kai i år, som för övrigt verkar ha bytt ut stordelen av personalen. Det brukar vara ett dåligt tecken. Samma på Nature förresten. Bara nya ansikten i restaurangen, ja förutom de som tillhör familjen då. Laila kvittrar på som vanligt och verkar aldrig ha en dålig dag.

 

 

Spicy beef salad Nature style 

 

 

Jag fick även tid att åka lite moppe, eller motorcykel heter det egentligen med den kubiken (110-125 cc), eller motorped som junior säger och som rullar betydligt lättare på tungan. Jag har tre vändor som jag måste göra för att känna att jag varit på Lanta. En tur upp till Saladan för smågodis och snus på Lanta Diver, lite shopping, och lunch på någon water front restaurant. Hittade en ny favorit förresten som jag ska återkomma till.

 

Passade också på att svänga in på Lanta Resort för att säga hej till en utflyttad moring som jag inte träffat på cirka tjugo år. Det var trevligt trots Gnaget-tatueringen.

 

En annan vända går över till Old Town, för lugnet och maten på Sri Side, och även en klippning den här gången. Yai Barber, 150 baht.

 

Den tredje vändan går söderut på ön till Nationalparken, men där vänder jag alltid eftersom inträdet inte står i paritet till vad man faktiskt får. Ett fyrtorn typ. Men jag gillar de krokiga vägarna och det kuperade landskapet som börjar söder om Klong Nin. De flesta som tycker Lanta är fult har aldrig kommit längre än till Long Beach, och jag håller med. Lantas pärlor finns på södra delen, men det var först året jag drev Nature House (-11/-12) som hela vägen ner till nationalparken blev belagd. Tidigare var det långa sträckor med öns karaktäristiska röda grusjord som blev till lervälling när det regnade. Särskilt över de värsta krönen och det gick på den tiden bara att ta sig fram med pickup.

 

 

 

Kantiang Bay 

 

 

Men nog anar man att bebyggelsen tagit ny fart efter att första bron blev klar. Överallt skjuter det upp nya ställen, mest fula restaurangsyltor efter vägarna, men även några stora resortprojekt. Jag känner knappt fan igen mig längre och då är det bara drygt åtta månder sedan vi var här sist. Hela vägsträckan förbi Klong Khong håller dessutom på att bli fyrfilig. Problemet just nu är att det inte finns folk att fylla ställena med. Alla jag träffat här som bedriver någon form av verksamhet säger samma sak. Var fan är alla turister? Nature Beach har fyra dagar innan julafton bara knappt hälften (30/64) av rummen uthyrda. Det borde vara fullbokat nu, det har det alltid varit när tomten är på ingång. Ett snack med Pla på mitt gamla Nature House vittnar om ännu sämre siffror, endast fyra rum uthyrda. Där har jag i och för sig två teorier. Den ena går ut på att det ser för jävligt ut där nu, det mysiga är helt borta efter tillbyggnaden och ommålningen i en färgskala som bara en LSD-rökande hippie skulle uppskatta, den andra är att turisterna blir allt mer kräsna, de ska ha pool annars får det tydligen vara.

 

 

Klong Khong 

 


Till och med i sömniga Old Town stod näringsidkarna ute på vägen och ropade till förbipasserande. Det har jag aldrig varit med om. Överhuvudtaget inte på Lanta förresten. Det är en av sakerna jag uppskattar allra mest där. Det finns inga jobbiga inkastare, inga dryga skräddare som tjatar hål i huvudet på en, likt tillståndet på Phuket, som jag förresten inte besökt på tio år. Men vad beror det på undrar jag. Vart fan är allt folk? Dåliga somrar i Sverige brukar vara en garanti för fullbokade flyg till det så kallade leende landet, och visst hade vi en skitsommar i år, ja vädermässigt alltså. Och finanserna rullar väl på? Ekonomin på högtryck om man får tro gycklarna och hycklarna i Fjollträsk. Om det inte vore för kineserna som kommit till Lanta så hade man väl trott att domedagen redan var här. Kineserna förresten, jag har noterat hur allt fler skyltar och menyer numera har kinatecken också. Det är nog ett smart drag. De kommer att ta över, sakta - eller fort - men säkert. Första dagen när jag och junior skulle ta ett dopp i poolen så lät det som att det var något bråk på gång när vi närmade oss, men det vara bara ett tiotal kineser som satt och skrek vid poolkanten och trodde de var ensamma (ja det var de ju nästan) på hela resorten. Thailändarna verkar avsky dem, ja det kommer fram om man lirkar lite, och det var inte svårt att stämma in i den hatsången. Men sedan träffade jag ett par som både kunde säga Hello och stå i kö, så då fick jag lite dåligt samvete igen.

 

Kolla in den här länken förresten. Jag skrev i förra inlägget att det beräknades komma 4 miljoner kineser till Thailand i år, men den siffran är uppskriven till över 9 miljoner!

http://www.thaitravelblogs.com/2017/12/top-10-foreign-tourists-to-visit-thailand-during-2017/

 

 

Diamond Cliff. En pärla på Lanta utan folk...

 

 

Jag hälsade förresten på min gamle trotjänare Nancy en dag. Hon håller sig alltjämt nere på Klong Hin hos sin gamle mor och ännu äldre mormor som ser ut att vara en bit över hundra år men är tydligen bara 80. Det är liksom grejen med thailändska (asiatiska?) kvinnor, de ser ut att vara 25 ända tills de fyller typ 59, då blir de gamla gummor över en natt. Nancy hade i alla fall en teori om avsaknade av turister, det kunde nog bara bero på militärjuntan och att Thailand har blivit en militärdiktatur vilket skrämmer bort turisterna till andra länder i regionen. Visst, det är en rimlig teori, förutom att jag inbillar mig att de flesta svenne bananer fan inte har den blekaste susning om vad som pågår i I Thailand bortanför paraplydrinkarna. Thailand verkar kunna komma undan med precis vad som helst. Det spelar ingen roll om det är tsunamis eller bomber som smäller, rödskjortor och gulskjortor, kravaller eller militärkupper. Folk bokar, de ska ha sin chicken cashew nut i en urgröpt ananashalva, ett Singhalinne och inbakade charterflätor i Elsas hår. Händer samma sak i Egypten ställer samtliga bolag in sina flyg i tio år. Så frågan kvarstår. Var är alla människor?

 

 

Junior och Alina 
 
 
 
Jag ska förresten uppdatera sidan om favoritrestaurangerna på Lanta. Inser efter senaste inventeringen att de flesta är stängda, flyttade eller jämnade med marken. Jag provade förresten Nr 1 på Tripadvisor, Yang Garden. Återkommer med rapport.
 
Efter Lanta begav vi oss till Hjärter dams hemby Nong Mak Fai i några dagar. Rapport kommer. Nu befinner vi oss igen i den stora Mangon, på Sofitel Sukhumvit. Recension kommer små småningom.
#1 - - Sebastian:

Så himla kul att läsa din Blogg igen. Älskar Lanta, och särskilt i Low Season. Man skulle dratt dit nu. Har bokat flyg i Juni. Blir Ko Phangang först sen Lanta en sväng. Få se om det är lika dött då?

Svar: Ja, jag har besökt Lanta i juni en gång. Det var intressant men dött, och en vecka räckte mer än väl. Antar att du sett inlägget med bilder från den gången, postat 2010 tror jag.
Taste like chicken

#2 - - Conny tagesson:

Har följt dig sen du började med din blogg. Alltid lika roligt att läsa om Thailand och om dig och din familj.Åkte till Thailand första gången 1992. Var där senast förra sommaren. Är gift med en thailänska från Chai Nat.Har två barn tillsammans plus två bonusbarn födda i Thailand.

Svar: Kul att du är bloggen trogen, trots att den periodvis ligger i dvala. Nu för tiden är det mest tidsbrist som är orsaken till de få inläggen. 1992, ja då var du nästan pionjär får man säga.
Taste like chicken