Thailand Bann pantai resort, cha-am, summer in siam, the sukhothai

Summer in Siam

Den största skillnaden med barn och familj, förutom just det faktum att man har barn och familj, är att man inte kan vara lika spontan vad gäller resandet längre. Förr kunde jag bestämma mig dagen eller veckan innan avresan vart och hur länge man skulle vara borta. Mest har väl jobbet styrt det där, men även beslutsångest. Ibland vet man ju inte riktigt vart man vill. Knappast ett halvår i förväg. En gång åkte jag till Arlanda utan någon flygbiljett, men passet i bakfickan, och hittade senare mig själv på en gata i Lissabon. Svunna tider.
 
Annat är det nu. Det måste planeras. Men beslutsångesten hänger kvar och vi har haft svårt att bestämma oss om vi ska på roadtrip igen, bara ta en charter till medelhavet, eller faktiskt åka till Thailand igen, trots sommar i Sverige. Och trots förra resan som var så påfrestande med monstret som då var nyss fyllda ett år. Då sade vi att vi aldrig skulle ut och flyga igen. Inte på ett par år i alla fall.
 
 
Resklart monster...
 
 
Men jobbprojekten börjar bli klara och det var dags att ta ett beslut. Vi rannsakade oss själva och vi båda landade i att det får nog bli Thailand igen. Trots sommar i Sverige och monsun i Thailand. Trots den långa flygresan och dyra flygbiljetter. Ett biljettpris som sved ännu mer efter att jag länge övervägt vilket bolag vi skulle välja. Antingen drygt 14000:- för alla tre med Emirates med byte i Dubai, eller drygt 19000:- direkt med Thai Airways. Hjärter Dam som helst bara tittar på prislappen föreslog Emirates, (för all del ett fantastiskt bolag) men ju mer jag tänkte på förra resan och fyratimmarsbytet mitt i natten så kom ångesten krypande allt närmare. (Läs inlägget här). Nej, glöm det sade jag, jag orkar fan inte med det en gång till. Det fick bli det dyrare alternativet. Boka, bekräfta, betala. Den här gången fick jag namnen rätt också, trots den sena timmen. Fan vad skönt att flyga direkt.
 
 
 
 
Vi skålade på det sista midsommarvinet och intalade oss själva att det var rätt att åka eftersom det nu ändå började gå mot mörkare tider. Egentligen var det läggdags men Hjärter Dam gick upp i spinn när hon insåg att hon redan nästa vecka skulle få återse sitt kära hemland och äta riktig som tam i Bangkok, och få träffa familjen igen. Jag axlade rollen som hotellbokare och började scrolla boende i Bangkok. Bokade in oss tre nätter på The Sukhothai som hade bäst priser för tillfället. Andra alternativ var W Bangkok och Sofitel Sukhumvit men de var för dyra nu.
 
Tre veckor i Thailand skulle ge oss tid att besöka både Bangkok, beachen, och familjen i Sa Kaeo. Så nästa fråga var alltså vilken beach vi skulle välja. Västkusten och Lanta går ju bort på grund av vädret. Ett nytt ställe kanske. Ko Samui var jag inne på ett tag men det skulle innebära ännu en flygresa. Ban Krut verkade fint men lite för långt bort och alldeles för öde, särskilt under lågsäsong. Hua Hin för stort. Det blev till slut lite lugnare Cha-am. Ett oprövat kort och en chansning alltså, men nära till Hua Hin om man vill ha lite mera rörelse, och nära tillbaka till Bangkok. Bokade till slut en vecka på Bann Pantai Resort som såg fint ut, nyrenoverat med pool, etta på Tripadvisor, och stranden på en armlängds avstånd.
 
 
Bilden ljuger antagligen. Snodd från nätet.
 
 
Avfärd 7 Juli. Kl. 14.30. Thai Airways.
 
 
Klyschig video.
 
The Pogues - Summer in Siam
#1 - - Grutt:

Låter helt underbart!

Svar: Yes man. Hoppas på hyfsat väder nu bara. Och ett lugnt barn på flyget...
Taste like chicken

#2 - - Logozz:

Har i nagot ars tid smygfoljt din blogga och tyckte det var kul att antligen se ett nytt inlagg.

Ar sjalv stor Thailandfantast och har vissa band till Lanta, dar jag traffade min fru for snart sju ar sedan.

Bra och djuplodande info i allmanhet och intressant att lasa om hela din livsstil och foretagsamhet pa Lanta (och allt runt om kring det)...och skaplig hantering av det skrivna svenska spraket gor det till annu trevligare lasning. Sa, inte konstigt att man surfar in nar langtan blir for stor till detta konstiga, ibland forfarliga, ofta overaskande och aldeles, aldelse underbara land!


Svar: Hej!Kul att du gillar bloggen. Tidsbrist i mitt nya familjeliv har tyvärr drabbat skrivandet. Tiden som arrendator på Lanta gav mycket nya insikter om livet i Thailand, både på gott och ont. (Jag såg kommentaren först nu, då det hade markerats som spam)
Taste like chicken