Jetlag deluxe
Första dygnet i Bangkok. Nog för att Hjärter Dam är morgonpigg och brukar kliva upp i svinottan, men den här gången skulle det gå överstyr. Junior hade börjat hänga med ögonlocken och jag förstod att det skulle bli tidig kväll för honom.
På spaning efter den tuk tuk som flytt...
Efter att vi checkat in på hotellet och fått duscha och vila lite så gjorde sig hungern påmind i skymningen. Fru Bladh som nu åter var på hemmaplan och suktade efter Bangkoks gatumat kastade sig ner på soien för att införskaffa lite nödproviant innan det var dags för den egentliga middagen. Hon shoppade mat med ögat så klart och fick hjälp av hotellpersonalen att bära upp alla matpåsar på rummet. Om det är någonting som gör en thailändare glad så är det god och billig gatumat. Frossandet kunde börja. Tyvärr så hade 7/11 säljstopp på Chang.
Thai take away på riktigt...
Ungefär precis när solen gått ner så gick också mina reskamrater ner för räkning och däckade på sängen. På tok för tidigt för att rätta till dygnet. Jag gick själv ner på gatan för att inmundiga en kall Chang för att försöka få den där rätta thaikänslan. Google hade talat om för mig att det skulle finnas trevliga streetfood stalls där i gränden bredvid hotellet. Det fanns det inte, så jag slank in på 7/11 och köpte en flaska där eftersom eftermiddagen hade gått över i kväll och handelsembargot för alkohol nu var upphävt för den här dagen. Mindre nogräknade butiker säljer förstås öl dygnet runt. Satte mig ute i hotellets lummiga rökhörna där även hotellets minitempel placerats, och tömde resans första Chang där. Thaikänslan uteblev. Kände reströttheten komma över mig. Gick upp och lade mig. Klockan var bara åtta.
Vaknade av att Hjärter Dam var uppe och skramlade i mörkret. Jag kisade ut mot panoramafönstret där Baiyoke Tower tornade upp sig i den svarta natten. Thailands stolthet och högsta byggnad fram tills i år.
Ligger kvar och hör vattenkokaren börjar bubbla. Jaha, redan dags att gå upp och dricka kaffe. Snart gryning alltså. Jag frågar vad klockan är. Vi har bara min mobil som ligger på laddning på skrivbordet. "Vet inte, men det är nog snart morgon" får jag till svar. Hjärter Dam blickar ut från fönstret och ner på vägen. Hon verkar förvånad att trafiken redan startat. Jag smyger också upp och famlar efter mobilen i mörkret. Tänder displayen och tittar på klockan. Den visar 21.47. "Men vad fan, klockan är ju inte ens tio på kvällen och du ska kliva upp och koka kaffe för att det är ju ändå snart morgon!" Nu vaknar Junior också och börjar skratta. Lampor tänds och snart är alla klarvakna igen. Hjärter Dam ger fan i kaffet men äter en som tam som blivit över. Jag känner själv hur det kurrar och beställer upp en Chicken burger med koriander på room service, och det lilla monstret hjälper mig med några pommes frites. Vi slocknar vid midnatt och vaknar inte igen förrän solen bländar oss genom fönstret. En ny dag skulle gry i den stora Mangon och vi skulle snart förstå hur bökigt det är att ta sig fram med en sulky i staden. Mer om det senare.
En dag senare vaknade vi den riktiga gryningen...
I morgon drar vi vidare till Hjärter Dams hemby No Mac Fly och blir där en hel vecka. Om jag får lappsjuka kanske jag drar själv till beachen, eller till Angkor Wat i Kambodja. Förhoppningsvis får jag en lina som funkar, annars blir det internetfritt en vecka. Kan eventuellt vara nyttigt, men jag är tveksam. Hur som helst är vi tillbaka i Bangkok den 3:e december och då ska vi bo på Mode Sathorn i fyra nätter. Då blir det att kolla upp lite yogaklasser och fixa nytt pass för Hjärter Dam. Sedan får vi se vad som händer.
Barnvagnen ska bli intressant, då vi ska till Thailand med en 6-månaders.