Europe - The roadtrip. Dag 8. Frankrike. Chateau D'Etoges
Av en ren slump hittade jag det gamla slottet när jag gjorde en hotellsökning i Paris närområde. Egentligen hade vi tänkt stanna en natt till huvudstaden, men på grund av en modeshow i stan så nästan tredubblades priserna på vårat hotell, och alla andra hotell också skulle det visa sig. Knappt en tusenlapp. För ett slott! Det var för billigt tänkte jag, eller var det en bugg i bokningssystemet kanske? Bilderna var förtrollande vackra. Dessutom verkade det ligga i Champagnedistriktet. Jag blev eld och lågor och visade skärmen för Hjärter Dam.
"Look. It's a castle. We should stay there!" Bra retorik.
"Beautiful. Expensive mai?" Problem: Prismedveten fru.
"I will book it now!" Lösning: Ignorera frågan, och låna av företagskontot.
Visst. Hon hade en poäng. Den planerade kortveckan till Skagen hade förvandlats till en fullskalig roadtrip ner på kontinenten och det hade varit korsdrag i lädret sedan dag ett.
Jag bokade det gamla slottet Chateau D'Etoges innan vi checkade ut från Best Western, men lät bilen stå medan vi först tog Metron upp till Montmartre en sväng innan vi lämnade den franska huvudstaden.
Klassiska Moulin Rouge.
Efter att vi kollat in Sacre-Ceour och souvenirerna, samt sushin på en sylta i Montmartre hoppade vi in i Volvon och tog A4:an - även om vägen var betydligt bredare än papperet med samma namn - rakt österut och vidare in på en mindre väg och en felåkning innan vi till slut kom fram till den lilla byn Etoges som var så liten att den vänliga men endast franskspråkiga personalen på värdshuset i grannbyn aldrig hade hört talas om den. Eller så berodde det på att jag har extremt svårt att försöka uttala något som helst på det krångliga snigelätarspråket.
Från 1600-talet. Chateau D'Etoges. Natthärbärge för resande.
På borggården parkerade jag Svenne Banan-Volvon tillsammans med andra lyxbilsmodeller av Merca, BMW, Porsche, Jaguar osv. och jag undrade stilla om det inte var ett fel som var trasigt med bokningspriserna. Det här verkade vara ett slott för högdjuren ur socialgrupp 1, och inte den snusande arbetarklassen från Landet Mellanmjölk. Hur fan skulle man föra sig på ett sådant här ställe? Bonjour mademoiselle..
Bokningen och priset var dock korrekt och vi fick ett rum i orangeriet som verkade vara lite nyare och alltså innehålla färre spöken och husfruar. Allt till Hjärter Dams belåtenhet.
"Would you like to eat dinner with us tonight Monsieur Bladh?" frågade den korrekte receptionisten, och vidare om första eller andra sittningen.
"Oh yes, we would love to, merci!" svarade jag världsvant och tänkte hur menar herr'n, och räknade samtidigt ut att det antagligen skulle uppstå ett enormt slukhål i reskassan med det svaret. Första sittningen tack. Matsalen var för övrigt också belägen i orangeriet.
Vi bekantade oss med omgivningarna och slottet innan vi gjorde oss redo för middagen, och det var ju en jävla tur att jag kastade in finskorna i bakluckan innan vi for hemifrån. Jag hittade dem under tältet. Vem behöver ett tält förresten om man kan bo på ett slott i Champagne tänkte jag när jag drämde igen bakluckan på Volvon och överlade med mig själv om det inte var dags att byta upp sig. Bilmässigt alltså. Frun var det inget fel på.
Först blev vi placerade utanför själva restaurangen där vi blev tilldelade snacks medan vi studerade menyn, och jag beställde så klart ett glas av husets Champagne och försökte verka världsvan. Jag tror inte någon gick på det. Särskilt inte det brittiska paret bosatt i Monaco som "alltid" bodde här på vägen hem till England, alltjämt medan deras två lösspringande hundar sprang runt i den tusen år gamla slottsträdgården och markerade revir.
Detta skulle bli inledningen på den längsta och mest upplevelserika middag jag någonsin befattat mig med.
Efter ett tag blev vi eskorterade till vårat bord av de genomgående fransktalande och korrekta kyparna. Vid borden satt parfymdoftande societetsdamer med bankfackets alla smycken hängandes runt olika kroppsdelar, och om jag möjligtvis kände mig lite malplacerad, så undrade jag hur Hjärter Dam kände sig i den här miljön.
Matsalen Chateau D'Etoges.
Det var en jäkla tur att stolarna var bekväma, för vi skulle bli sittandes i cirka fyra timmar medan den ena anrättningen efter den andra kom in till vårat bord. Kyparen berättade på det oförståeliga språket om olika viner och jag låtsades förstå och valde ett, och mitt sällskap kunde inte hålla sig för skratt. Kyparen gjorde dock sitt bästa för att göra just det.
Efter drygt ett par timmar var vi ändå tvungna att gå ut och sträcka på benen och fisa lite. Den franska sommarkvällen var ljum och vacker i skymningen. Vi var redan proppmätta, men middagen var inte slut riktigt än.
Jag höll på att storkna och såg den gigantiska ostvagnen komma emot oss. Jag pallar inte mera nu tänkte jag när han på franska berättade lite om alla ostarna och lämpliga viner därtill. Jag valde tre ostar som jag inbillade mig att jag kände igen och lät kyparen välja ut ett vin åt mig. Hjärter Dam som var både gravid och från Thailand hoppade över både mögelost och vin.
När väl efterrätten äntligen kom in någon gång framåt midnatt hade Hjärter Dam i det närmaste redan fallit ihop i sin stol, och jag var på god väg själv också. Vi var så trötta och mätta att vi tog hissen upp till rummet på övervåningen. Den gravida prinsessan på slottet sov redan innan huvudet nuddade kudden och slapp bekymra sig över spökena som strök omkring i gångarna på natten.
Stjärnorna på slottet...
Dagens rutt.