Nature House: Season II
Det är som hon sa min vapendragare, att jag inte vet vem jag kan lita på. Om de redan har ändrat sig två gånger så kan de ändra sig igen. Jag hade ju förresten redan lovat bort moppen till Bee's kollega, jag skulle aldrig kunna bryta ett sådant löfte. Samma sak med tvättmaskinen och kylskåpet och några andra saker som jag lovat efterskänka till Nancy och Sao. Jag skulle aldrig ha hjärta att behålla de sakerna. Om jag nu skulle fortsätta driva Nature House nästa år så hade jag varit tvungen att börja om på nytt igen. Köpa allt en gång till.
Det där är alltså ett par veckor sedan som jag fick telefonsamtalet och jag ville ändå känna in ett tag om jag själv skulle ändra mig och kanske ändå köra en säsong till. Men det definitiva kom till mig för två dagar sedan när jag låg uppe på rummet och hörde någon prata ute på min takterass. När jag gick ut kollade vad som stod på hittade jag ägaren för granntomten där och som dessutom hade en arkitekt i släptåg med sig.
Jag frågade vad de gjorde och de svarade att de inspekterade utsikten och tomten och planerade för den nya resorten de tänkte bygga där. De skulle visst starta redan i lågsäsongen.
Poletten trillade ner. Var det därför gamnästet hade gjort en helomvändning? De hade fått nys om den planerade byggnationen? Ena dagen ville de ha ett pris på inventarierna, nästa dag erbjöd de en fortsättning på kontraktet.
En byggarbetsplats som granne är det sista man vill ha som hotellägare, och gäster som klagar är den sämsta marknadsföring man kan ha.
Snart en byggarbetsplats nära dig...
I övrigt...
...så har jag sålt den sista Changen nu. Systemet med "self service" har varit väldigt uppskattat, och har så vitt jag vet bara missbrukats av singaporianerna som bodde här för ett tag sedan. De plockade på sig åtskilliga flaskor Singha utan att skriva upp på listan. Det var väl lika bra det, eftersom ändå knappt ingen ville dricka Singhan. De sista flaskorna gick jag in med till massagen bredvid och bytte ut mot Chang, och vips så försvann de också.
...så kom ju firandet av Songkran av sig lite grann med tanke på tsunamivarningen. De flesta drog från ön och de som skulle komma kom inte. Sedan är ju Songkran snarare en buddhistisk högtid och därmed lockar det inte fram glädjeyran hos mussarna på ön. Det hindrade mig dock inte från att beväpna min personal med ett par rediga vattenpistoler.
...så har Sao jobbat sin sista dag idag. Tre rum checkade ut så nu har vi bara en kiwi-familj kvar på hotellet. "Beua" tyckte Sao och sa att hon kunde sluta lika gärna. "Ok" sa jag och skickade hem henne med slutlön och några goodiebags med lite prylar från hotellet. Tycker förresten att hon ser stenhård ut på den här bilden med tuff attityd och vattenpickan hängandes på axeln.
Känner bara in your face till gamarna som ville luras