Taste Like Chicken

Så var sagan på Lanta slut. Eller inte riktigt förresten . Jag har massa historier på lager som jag ska skriva ner och posta framöver. Sedan ska jag ju inte åka hem till Sverige riktigt än. Först ska jag ha lite semester. Någonstans. Har inte riktigt bestämt mig var. Antagligen inte sol och bad i alla fall. Jag flyger till Bangkok imorgon. Där ska jag ta och fundera i några dagar.

Jag hade ju sagt till mig själv att OM jag gick break-even så skulle jag ta en rejäl fest, vilket jag också gjorde redan i februari. Jag hade även lovat mig själv ett riktigt fint hotell i Bangkok om jag skulle gå så pass mycket plus att jag inte behövde bry mig om hur mycket det kostade. Efter att ha klickat runt ett tag så bestämde jag mig till slut för Lebua at State Tower, som också stoltserar med Bangkoks mest kända sky bar, Sirocco.


Sirocco, inget för höjdrädda.

Tänkte även ett tag att jag skulle boka Plaza Athénée efter att jag läst deras hotellbeskrivning.


After Ski efter en dag i backarna? I Bangkok?



Sista solnedgången på Lanta?

Sista veckan på Nature House har jag ägnat mig åt att kränga grejerna. Hojen sålde jag ju för 25000, alldeles för billigt egentligen men skönt att jag fick iväg den så smidigt. Nancy fick helt utan kostnad ta tvättmaskin, kylskåp, ugn och en massa andra prylar. Hennes svåger fick alla verktyg och redskap som tack för de gånger han hjälpt mig med reparationer på hotellet. Sao fick också grejer när hon slutade. Möblerna och resten av bottenskrapet sålde jag tillbaka till gamnästet för 20000. Så klart försökte de trixa men jag var stenhård på den punkten. Det var bara att betala, annars skulle andra intressenter få ta grejerna.

Jag hade även lovat Nancy alla inkomster från rummen för resten av tiden hon är kvar här. Om nu någon vilsen turist mot förmodan skulle dyka upp här nu i slutet på säsongen. Så idag när vi höll på att lasta på hennes prylar på pickupen så kom det en italiensk walk-in som ville kolla på rummen. Jag nickade åt Nancy att nu var det upp till henne att göra affärer. Italienskan bokade in sig fem nätter och jag såg hur det lyste i Nancys ögon när gästen skrev in sig, och det gjorde fan verkligen min dag idag måste jag säga.


Like.

Den sista middagen innan avresa, brukar alltid förtäras nere på Nature Beach, men inte den här gången.
I kväll har jag istället varit med Nancys familj på hennes systers Nabs restaurang nere på Klong Hin. Det blev grillade räkor, snapper och morning glory och annat gott. Faktum är att de andra inte ens vet att jag åker imorgon. Om de frågar så har jag bara åkt på visarun ett par dagar och är snart tillbaka. Om de förstår att jag faktiskt inte kommer tillbaka något mer den här säsongen så kommer gamarna slita hotellet och min vapendragare i stycken. Så länge farangen är kvar så råder lugnet. I alla fall på ytan.



Nu kanske det låter värre än det är, men det är ingen fara, jag vill bara att det ska vara lugnt här sista veckan efter att jag åkt härifrån. Jag kommer att ringa ägarna och tacka för den här säsongen, och att jag fått möjligheten att göra det här. Lite besviken på hur vissa saker har hanterats bara. Jag har fått se mycket skit bakom kulisserna, som girighet och avundsjuka, men jag kommer i alla fall att göra rätt för mig och föra över pengar för sista elräkningen och vad som nu ska betalas.
Det har som sagt varit den bästa tiden i mitt liv, och när jag gick ut i morse och skrev på skylten för sista gången så ska jag erkänna att jag blev lite blöt i ögat.






Nu undrar kanske vissa som har följt mig på bloggen vad som hände med hon där uppe på kullen. Jag har eventuellt en liten story där också, men jag håller på den ett par dagar.


Next coming up: The Big Mango. (..but smells like a durian..)