Chicken Race 2

Två veckor kvar och ännu en vecka som försvann ner i ett svart hål. Eller ett halvt liv. Om förra chicken racet var mer bildligt talat så var det senaste chicken racet mer bokstavligt talat. Jag börjar bli disträ känner jag. Det var i fredags på väg hem från jobbet som jag närmade mig en av dessa fartmidjor, där alla nu lärt sig att störst och först - åker igenom först. Chicken race i dess renaste form. Fick alltså möte med en stor lastbil och det var ingen tvekan vem som hade företräde. Ändå så bromsade jag inte in utan fortsatte mot midjan som om jag skulle hinna först igenom. Han också. Om han inte stannar så blir jag mosad tänkte jag medan jag ökade farten och smet igenom midjan. Min sidospegel strök nästan fronten på lastbilen när han ställde sig på bromsen så hela hytten gungade. Efter en halvminut så fick jag spaghettiben.

Inte utan att jag började nynna på Kiss' gamla klassiker "Detroit Rock City".

"Twelve o'clock, I gotta rock
Theres a truck ahead, lights starin' at my eyes
Oh my god, no time to turn
I got to laugh cause I know Im gonna die
Why..."

Måste nog bädda in låten. Här är den.


Sängvätare...?

(Fortfarande efter nästan ett helt liv är det en av världens bästa låtar och ska helst avlyssnas på en raspig LP-skiva för att uppnå den rätta känslan! På 70-talet när jag var en liten gosse skrämde de nästan pisset ur mig och jag vågade knappt titta på skivomslaget till "Destroyer" som min käre storebror hade i sin ägo, men senare skänkte till mig, tillsammans med fyra andra klassiska Kiss-plattor. Omslaget till "Love Gun" blev med åren synnerligen intressant att studera. Börjar slira iväg mot musikblogg detta.)

Var detta ett utslag av resfeber alltså? Åtminstone fick jag en liten flashback. Det var i alla fall precis som för precis ett halvt liv sedan då jag var nitton år och skulle ut och tågluffa i Europa. Dagen innan hade jag varit helt blockerad och höll på att köra över en tant som var ute och cyklade på riksvägen. Apatiska Fredrik som satt med i bilen pekade lite nonchalant och frågade helt lugnt om jag hade tänkt köra ihjäl den där stackars tanten. NEJ skrek jag och väjde undan.

Jag borde helt enkelt inte vistas utomhus då jag är en uppenbar trafikfara, utan stanna hemma och sova resten av september. Åh gissa vilken passande låt jag kom på nu. Ska bädda in den på slutet. Förresten så är det också ett tecken på att jag börjar stressa upp mig. Sömnen, eller snarare bristen på sömn. Trots att jag har fasta rutiner med jobbet och ett i det närmaste maniskt träningsschema och är helt slut på kvällarna så är sömnen helt rubbad och jag vaknar på helt fel tider.

Det där med sömnen avhjälps ju ganska enkelt annars med inte så nogräknade thailändska apotek där man köper tabletter i lösvikt över disk. Små gula valium som är ganska svaga egentligen kostar 10 Baht styck räcker för att komma ner i varv, men jag brukar egentligen bara ta dem på långflygningar till och från Asien. Åksjukepiller går också bra, de blir man lite sömnig av och räcker för att somna in.


Amazing Thailand - Always Amazes You!


Mojito blir man också sömnig av, om man dricker många.

Provade igår. Drack tre stycken med roliga grannen som våldgästade. Somnade fint. Vaknade ändå i vargtimmen och gick upp innan solen. Noterade höstens första frost på vindrutan. Nu börjas det med skrapning.

Snart är dock jobbuppdragen slut tack vare att jag sagt nej till massor av kunder på slutet. Blir nog fri i slutet på veckan. Ett litet uppdrag ville jag dock inte säga nej till, och det var att sätta upp en fototapet föreställande stora frihetssymbolen där borta i vilda västern. Tyckte att det passade bra av flera anledningar.


Statue of Liberty. Right up my alley.


Hm, jag stannar kvar lite på andra sidan pölen. Om inte hela den här Thailandsgrejen med Nature House hade dykt upp så hade jag tidigare planer på att möta upp min käre lillebror i typ Las Vegas och hängt på deras roadtrip en bit ner på deras färd mot New Orleans. Främst för att få uppleva Monument Valley som länge varit en dröm. Nu när jag såg deras kycklinggula racer! som de uppgraderat sig till i Los Angeles så blev jag ännu mera sugen på att dra över dit.

Nu kommer jag sy ihop det här inlägget på ett snyggt sätt.



Chicken racer? Made in Detroit Rock Car City?

På väg mot Super Dome i New Orleans...?




Wake me up when September ends and the saints are coming....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0