Lifetime
Solen sjönk ner bakom Ko Ha , och mitt hjärta med den. Jag undrade om jag någonsin skulle få se henne igen.
En halvtimme senare satt jag nere på stranden på Kantiang Bay och tog in det sista av dagens ljus. Innan det blev helt mörkt hann jag se att någon skrivit LOVE i sanden med stora bokstäver. Då ringde telefon. Det var hon.
Sa att hon saknade mig och solnedgångarna på Lanta. Hon var ledsen och nedstämd. Ja vad skulle hon upp där och göra tänkte jag för mig själv. Men jag visste, eller förstod, att hon hade varit tvungen att lämna ön ett tag. Tills vissa saker hade lugnat ner sig. Hade jag någonsin varit så tålmodig. Antagligen inte, men jag har någonstans hela tiden trott på det. På oss.
Eller så är jag bara naiv igen.
"How long can you wait for me?" hade hon frågat redan i våras.
"A lifetime" hade jag svarat.
"What means lifetime?"
"It means all my life tirak. All my life. Khao jai mai?"
"Oh..honey, I love you so.."
Och jag hade menat det, precis som allt annat jag sagt till henne.
Tiden får utvisa vad som händer. Nu har det gått ett par dagar och en vecka. En livstid i sig.
The show must go on. Så jag åkte till marknaden och köpte några kilo apelsiner till och ställde mig i köket på Nature och pressade juice till frukosten. Jag visste att hon skulle komma tillbaka en dag.
Ett tag trodde jag det var mest i fotboll, det kunde göra ont.. Tydligen finns det fler saker - som kan värka.. Leif GW Person sa nyligen.. Att man får förr eller senare i livet.. Betala för de lyckliga stunderna, vi haft i livet.. Paradiset är ju som bekant tomt.. Ingen står ut där.. Samma må kanske gälla den smärtfria kärleken..
Vi får se!
DD