Cujo
Midnatt. Kvavt inne. Svalare ute. Vindstilla. Mörkt både inne och ute. Verkar inte spela någon roll att dörren har stått öppen i två timmar. Den varma luften cirkulerar bara runt, runt med hjälp av fläkten och rummet känns som en masugn. Ingen värme letar sig ut genom dörröppningen, som än mindre släpper in någon svalka.
Jag står och borstar tänderna i skenet av mobilen som ligger på hyllan ovanför tvättfatet. Någonting får mig att reagera, en känsla bara, och jag tar ett kliv ut i det mörka rummet. En siluett som rör sig får mitt blod att frysa till is. Varelsen stannar upp och våra ögon möts i mörkret. Tiden stannar. Vi mäter varandra med blicken. Jag är större men inträngd. Inga flyktvägar. Ingen rör sig. Två röda ögon som stirrar. Enda tanken; Cujo. Jag riktar en spark i luften mot inkräktaren. Ingen reaktion. En spark till, nu närmare. Han backar ett par steg men verkar inte vilja lämna rummet. Jag rycker åt mig en sarong som jag skymtar på sängen. Virar ihop den snabbt i luften och snärtar till. Nu står han i dörrposten och verkar överlägga med sig själv om han ska göra ett utfall eller inte. Cujos blick har inte vikt en tum än så länge utan har hela tiden varit riktad rakt mot mina ögon. Jag skickar iväg en sista spark innan skuggan till slut vänder sig om och försvinner iväg i det svaga månskenet. Jag står kvar en minut ute på verandan och lyssnar på syrsorna som spelar någonstans där ute i vegetationen innan jag spottar ut tandkrämen över räcket och går in och lägger mig.
Andra objudna gäster som fått utstå en betydligt omildare behandling är alla de horder av småmyror som valt att inreda nya bostäder i min nya fina laptop. Hade hört talas om det problemet tidigare att myrorna dras till strålningen eller magnetismen eller vad det nu kan vara som finns i elektronikprylar. Fyra dagar klarade sig datorn, men när jag på den femte dagen uppgraderade mitt boende och flyttade in i en dubbelt så dyr bungalow så hade ju så klart de små rackarna redan mutat in vissa delar av rummet. Alltså ingen myra bodde i de billiga bambuhyddorna. De visste väl bättre. Att man blir sjösjuk när man går omkring i de rangliga kojorna.
Hursomhelst så blev jag lite panikslagen när jag uppdagade att USB-portarna faktiskt fungerade som precis det. Portar till ett nytt och fint boende. Jag provade att blåsa bort de små liven, men då blev det helt plötsligt ett jäkla liv uppe på taket. Eller uppe på tangentbordet kanske jag ska säga. Ungefär som om de skulle upp och stänga takluckorna så det inte blev korsdrag i nya fina hemmet. Återigen tog jag sarongen till hjälp och viftade bort de inkräktare jag kunde. Inbillade mig att kusten var klar och tog ett örngott att stoppa ner laptopen i, och sedan ner i tillhörande vadderad väska och in i den till synes obebodda garderoben. Nästa morgon när jag skulle kolla myrstatusen så visade det sig att de kluriga små rackarna använt sig av det mobila bredbandet under natten och kallat in förstärkning. Här snackar vi det riktigt tunga artilleriet alltså. Jag stoppade ner hela armen i örngottet och lyfte upp datorn. Myrinvasionen sträckte sig nu bara inte till datorn utan även hela min hand och halva underarmen.
-Ok, my friends, you are messing around with the wrong guy!
En stund senare när jag kommit tillbaka från ful-Ica där jag köpt antimyr-spray så gav jag dem vad de tålde minsann. Och lite till. Jag såg hur de sista myrstackarna lommade iväg slokörat från USB-portarna innan de varit in i kortläsaren och hämtat de sista grejerna, där även några av myrgästerna som kommit dit på natten hade slagit upp sina tält.
Uppsägningstid var det inte tal om.
Efter den lärdomen så placerades datorn på en stol mitt på golvet efter att berörda områden först sprayats grundligt. Laptopen har även fått vara påslagen hela tiden så att den aldrig svalnar. Noterade nämligen att myrorna hade en tendens att klättra upp på tangenterna och svalka sig när datorn blivit varm, och då var det ju mycket enklare att vifta undan dem. Myrfritt alltjämt sedan dess.