Bangkok bangkok

Trafiksylt i Mangon

Tillbaka i den stora Mangon. Vi sitter fast i trafiken. Igen. Målet med taxiresan är Skatteverket i Bangkok. Anledningen att trafiken står stilla är faktiskt en direkt följd av orsaken till att vi är på väg dit vi är på väg. Redan mindfucked? Låt mig förklara. Att trafiksituationen i Bangkok är ett svårlöst problem har länge varit känt, och det blev knappast bättre när regeringen för några år sedan införde en subvention på 100 000 baht "för att stimulera handeln" för nybilsköpare i Thailand. Som ett slags BIL-avdrag. Personligen tror jag att de som klubbade igenom beslutet sitter med välfyllda fickor med korrupta stålar från bilbranchen. Möjligt att jag har fel om mutorna, men hur som helst, Hjärter Dam hängde på detta och köpte sig en sprillans Toyota för ett par år sedan, men ännu inte fått tillbaka pengarna, och nu skulle hon dit och "reda ut situationen" så att säga.

 

 

Hur ska man egentligen tyda klistermärket på rutan?
 
  

Så om trafiken var en trög massa förut så står den nästan helt still nu eftersom det i en smäll kom ut hundratusentals nya bilar till på vägarna. Hur många av dessa förare som dessutom har körkort är okänt. Minns förresten när Bee köpte sin Mazda i Krabi Town och bilförsäljaren frågade henne om hon visste hur man körde, och hon svarade "jodå, jag har sett några klipp på YouTube, så det är nog ingen fara.."

 

 

 Ibland äter jag farangmat i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 

 

Nu satt vi där i alla fall. I ett rum med papperstravar på golv och på skrivbord. Lysrören i taket surrade. Sinnebilden av thailändsk byråkrati. Att kvarnarna skulle kunna mala fram hundra tusen baht inom en överskådlig framtid tedde sig omöjligt vid en första anblick. Det drog ut på tiden. Jag somnade. På en stol med huvudet i bordet medan mitt sällskap fyllde i dokument på dokument. Jag var matt efter dagens resa från Krabi, och magen var i uppror efter en alltför överdriven smörrebrödsfrossa på Café Europa i Krabi Town dagen innan. Jag hade helst stannat på rummet på Renassiance Ratchaprasong (hotellet med namnet som ingen kan uttala, än mindre visste var det låg, eftersom ingen kan uttala det, med mindre att man har franska som modersmål. Recension kommer) men hade lojalt följt med den havande eftersom hon var rädd för att svimma i värmen. En uppgift som jag alltså istället åtog mig att utföra. Fransmän förresten, jag minns nu med fasa förra årets farsartade flygning mellan Bangkok och Krabi.

 

 

Rånnechååns..?
 
 

När allt var klart så lovade de att pengarna skulle vara Hjärter Dam tillhanda om ett par månader, vilket gjorde henne på ett fantastiskt bra humör eftersom hon insåg att en lite längre mammaledighet nu eventuellt skulle vara möjlig på varmare breddgrader. Jag tror det när jag ser det, både tänkte jag och sade. Pengarna på kontot alltså. Men föräldraledig på Lanta? Knappast. Jag ska förresten sammanfatta de sista dagarna på ön i nästa inlägg. Det fick ett lite irriterat avslut när jag insåg att en i personalen på en viss restaurang skvallrat och dragit rena osanningar för Hjärter Dam om mina tidigare förehavanden på ön.

 

 

A restaurant with a view.
 
  

Visst ja. Det blev till slut en tredje plats i Travel Blog Awards i Asienkategorin för högstadiepoeten från Masriket. Det var snubblande nära en silverplats då endast sju röster saknades, men jag är nog lite mallig ändå, även om jag samtidigt blir lite obekväm när folk säger att de läser bloggen. Det känns som om skrivandet bara är något slags "guilty pleasure" för mig, något som ingen borde veta om, eller i alla fall inte prata om. Låter ju som en paradox med tanke på att jag länkar bloggen i tid och otid. Vem vill vara tvåa förresten? "Second place is the first loser..."

 

Taste like bronze...
 

 

#1 - - Patrik:

Ja senapssill i värmen kan inte
va nyttigt

#2 - - Frallan:

Det var faktiskt currysill... ;-)