Kambodja

Cambodia part 2

Kvällen avslutade vi på klassiska FCC, eller snarare Foreign Correspondent Club, som ligger ner vid riverside. Ett mål i sig och orsak nog för mig att besöka Phnom Penh. Det var alltså här i den gamla kolonialbyggnaden som krigskorrespondenterna huserade och rapporterade hem till Europa under Vietnamkriget. Det kunde ta dagar innan man fick en öppen linje och kunde ringa hem om nyheterna. Under tiden dracks det gin & tonic i baren och svettades under de stora takfläktarna, och journalisterna från de olika länderna skröt om vem som hade varit med om de värsta strapatserna. Vi tog också några drinkar här först och även middagen, men utan att för den del skryta om några strapatser för varandra. 



Jag har alltid fascinerats av Asien i allmänhet och Sydostasien i synnerhet, och gillat att lyssna på utrikeskorrarnas rapporter och kåserier därifrån. Särskilt på radio. De bästa asienkorrarna har varit Kjell Albin Abrahamson, Herman Lindqvist och så klart Staffan Heimersson som också myntade uttrycket "Rösten från Östern" under sitt första kåseri om Kinas enbarnspolitik från Shanghai för en så där tjugo år sedan. Inlägget som jag skrev förra veckan Strax före deadline syftade på Lindqvists bok från 1980 med samma namn.


Korrens val...

Jag hade förresten frågat Marco vad det var för dress code som gällde.
"Dress code?"
"Ja.."
"Vart då?"
"Dit vi ska.."
"Vi är i Kambodja nu!"
"Jo jag vet"
"I Kambodja finns ingen dress code. Här har man flip flop på sig"
"Fattar.."


Killing Fields & Toul Sleng.

Dagen började med ett besök på Killing Fields , eller Choeung Ek strax utanför Phnom Penh. Man fick en bandspelare, hörlurar och en karta man kunde följa runt området. En intressant lyssning och man har svårt att förstå hur Pol Pot kunde göra mot sin egen befolkning. Inte så värst länge sedan heller, utan detta folkmord skedde under mina tidiga omedvetna barndomsår.



Än idag kan man hitta benrester och kläder efter offren på området efter kraftiga regnoväder. Flera tusen kroppar hittades och grävdes fram bara på det här området. Det finns massor av killing fields runtom i Kambodja






Toul Sleng S-21 är tortyrfängelset som ligger inne i stan. Det var egentligen en skola men som röda khmererna gjorde om från klassrum till fångceller och tortyrkammare. Intrycken här berörde mig starkare än ute vid massgravarna.


En av tortyrcellerna på S-21.


Jag ska faktiskt ta och slänga in ett par högupplösta bilder eftersom jag tog med systemkameran.


0,8 x 2 meter cell.


Loftgångarna klädes med taggtråd så att inte fångarna kunde kasta sig ut och begå självmord.


Några av 9000 skallar i stupan vid Choeung Ek.


Övrig rapport från khmerlandet. Regnet fortsätter ösa ner. Kaffet är gott i det här landet och juice och drinkar gjorda på passionfrukt verkar vara grejen i den här stan. Engelskan är bättre än jag förväntat mig även om uttalet är lite luddigt ibland. Vi hade en plan om att dra till beachen i Sihanoukville till helgen, men om det fortsätter regna så blir det nog inställt. Då är frågan om det kanske blir en tur upp till Angkor Wat ändå. Eller...eh, jag vågar knappt säga det, men back to Bangkok i förtid.