Ikea-boy

Jag hann egentligen aldrig reagera när smällen kom. Kändes som en ohyvlad planka rakt över munnen och näsan. Jag stapplade bakåt in i rummet igen och slog igen dörren i fallet bakåt mot sängen. Tog ett djupt andetag och kände hur det brann i lungorna. Drog med handryggen över munnen och tittade efter. Inget blod i alla fall.


Som om det inte hade räckt med huvudvärken efter alla öl och caipirinhas kvällen innan när vi firat av brudparet som skulle resa hem nästkommande dag.


Jag gjorde ett nytt försök att närma mig dörren, men nu var jag bättre förberedd.


Det var så klart blåslampan ovanför skallen som slagit till med full kraft och visade sig på sitt allra mest strålande humör från en himmel som hittills varit grå men nu skiftat till blå. På tiden!


Kanske borde jag ha anat vad som komma skulle när jag på natten hade lullat hem från baren och på väg mot bungalowen tittat upp mot himlen och konstaterat att det faktiskt var stjärnklart. Kunde det verkligen vara så efter alla dessa dagar med mulet och regn tänkte jag för mig själv. Njöt av det faktumet och åt rådjursögonen från Schweiz men med rötter från mekongdeltat som fått mig att beställa några fler drinkar än jag egentligen tänkt mig. Den mixade exotismen hade gett mig epitetet Ikea-boy och vi blev bästisar och bundis och skojade om hur alla alltid blandade ihop Abba-landet och banklandet.


Fick för mig på natten att jag igen skulle lyssna på Nour El-Refai’s sommarprat från P1. En skön radioröst besitter denna unga dam från södra Sverige. Det kunde hjälpa mig att glömma det lätt snurrande taket där jag låg och höll mig i sängkanten. Har återigen lidit av insomnia alla nätter efter första natten i Krabi, men nu somnade jag faktiskt in till slut.


KNACK, KNACK, KNACK! Dörren. Jag flög upp och undrade vem som behagade hälsa på i denna sena timme. Inte kunde det väl vara rådjursögonen. Nej. Knackningen var bestämd och jag räknade ut direkt att den kom från en manlig knytnäve. Jag kollade bort på ipoden som stod och lyste för sig själv i mörkret och lyssnade på Nour’s ljuvliga stämma som fortfarande fyllde rummet.


-Öh, tjena. Sade jag.

-Yes, do you think you can turn off the fucking radio? Sade han.


Joråsåatt…


Min första tanke när jag stel i nacken vaknade på morgonen var att de har förbannat hårda kuddar här på Nature. Måste byta. Sedan konstaterade jag att det var den bärbara datorn som tjänat som huvudkudde under nattens sista timmar.


Efter att ha städat undan baksmällan med svampomelett, Löfbergs Lila och ett uppfriskande dopp så lade jag mig ner på stranden för en liten powernap. Solfaktorn kvar på rummet hann jag tänka innan jag försvann bort i drömmarnas horisont.


Senare. Ett abrupt uppvaknande av att Rambo häller att glas isvatten över mig.


Min lekamen som hittills varit vit hade nu istället skiftat till rosa. På tiden!


Träffade grannen och bad om ursäkt för nattens obehag, men han var hur lugn som helst och sade att det där händer han hela tiden. Att han somnar ifrån speldosan alltså och att andra människors knytnävar hälsar på ytterdörren.

Rambo Lunch. Men inte min. Barnota. Min. Laila & Rambo.


KROGAKUTEN Version 2.0


Förra året så stångade jag mitt huvud blodigt i mina försök att få till en mysigare restaurang på Nature. Med hjälp av de andra långliggarna förstås. Jag föreslog en hel del saker man kunde göra för att locka mer folk till resorten. Börja med att fixa till belysningen. Make it cosy. Make it romantik. Folk gillar inte när det är för upplyst. Installera en dimmer for God’s sake. Eller Allah’s sake om ni så hellre vill. Lite sjysta ljusstakar också. Så till en slut en vacker dag efter ett par veckor med för lite gäster så ordnades till slut en dimmer så belysningen kunde dämpas och levande ljus placerades på borden.


Den kvällen när jag traskade ner till restaurangen full av nyfikenhet huruvida det nya tilltaget skulle ge något utslag eller inte så tvärstannade jag när jag kom fram.


Fullsatt! -Sopanee! Utbrast jag. -Kolla, det är ju för fan knökat. Då fick jag faktiskt lite gåshud. Samma sak nästa kväll också. Nöjd och tillfreds.


Nu behöver ni bara lägga på lite dukar på borden och dynor på stolarna så man slipper träsmaken, så kanske man sitter ett tag till och beställer både efterrätt och flera drycker. Det kommer nog så småningom ska ni se. Babysteps Frankie, babysteps.


Andra saker som ordnades var ny ost till pizzorna som genast smakade bättre. Jag gick in i köket efter lite recept-googling och fixade till en pizzasallad med till buds stående medel och gick ut i restaurangen så folk fick provsmaka. Svennarna gillade. De andra nationaliteterna tyckte ok. Italienarna sa att det där gav de till grisarna hemma och upplyste mig om att det där är ett svenskt påfund med pizzasallad. Thaiarna totalsågade och spottade ut. Den överlevde två dagar, så var det inte mer med det.


Jag blandade även ihop en dressing och sa att det där ska ni servera till hamburgarna så de inte blir så torra. Uppskattades av alla. När jag ringde till Sopanee i våras och frågade om de fortfarande gjorde dressingen så rabblade hon upp receptet utantill i luren för att försäkra mig om påståendets riktighet.


Ny kycklingleverantör fick vi till också. Inte någon utsocknes fryst fulkyckling här inte. Lyckligt slaktade färska små gula fjäderfän ville vi ha. Sagt och gjort. Spicy chicked salad var numera en njutning för gommen.


Har tjatat om chinese fried morning glory ända sedan förra året och nu har de äntligen fixat det. Det är bland det godaste man kan äta nämligen. Och det gör jag numera varje dag. Men ingen annan eftersom det inte finns nerskrivet på menyn.


Middag igår intogs på en närbelägen nyöppnad restaurang. Jag satt där med Matte, Berra & co och snackade om att personalen borde ha enhetliga tröjor på sig på Nature så folk förstår vilka som jobbar där, samt att det ser ju mycket proffsigare ut. Väl tillbaka på Nature träffade jag på Sopanee och Bee som var på väg att stänga för dagen. De hade faktiskt pratat om samma sak och frågade om jag ville följa med och kolla på tröjor. Självklart sa jag. Vi tog vesporna och drog iväg i mörkret till nämnda butik. Vi pratade färger och stilar och Sopanee sa att jag fick bestämma om jag ville.


-I trust you Frank. It’s up to you. You can decide everything if you like.


Fick välja typsnitt och placering och allt möjligt. Jag blev oerhört stolt och smickrad över uppdraget.


Men jag vet hur det kan vara. Det färdiga resultatet kan bli något helt annat. Ska bli intressant att se.

 

#1 - - Greta:

Frankis:) Hels alle. Flotte bileter, godt å sjå at guten held seg i aktivitet. Han ser ut til å ha vorte noko meir buff, men det kan vere lygn frå biletet si side. Her er livet milevis frå slik det var, ting skjer og det er berre å sleppe og late seg føre med. Forklaringar har eg gitt opp for lenge sidan, kjensler er kjensler, til sjuande og sist tek ein ansvar for seg sjølv og det som ligg hjartet nærast. Men eg gløymer ingenting, jobbar nok med det. Det slo hardt til, og er av ein eller annan grunn vorte litt vanskeleg å forhalde seg til i ettertid.Vonar alt er vel der nede. Uansett. Du er kanon, og eg skulle likt å vore der med deg no. Men trur eg skal halde meg unna ei stund. Mine reiser går til Europa sine utkantar (og sentrum) i forbindelse med jobb og studier no framover. Kjekt at du bloggar! Drikk ei Singha for meg og Nyt det!!

#2 - - Gruddpers:

Permanent boende snart då?

#3 - - Peter:

Tack Frank, du har gjort min dag :-)

#4 - - Mia:

Jag tror du blir Nature bo forever snart! Klokt! Då kommer jag och tittar på fiskarna i havet!

#5 - - Nina S:

Jättekul läsning Frank! :) Du verkar ha det gött! Kram

#6 - - thi:

ikea boy! i like your bill ;) was good to meet you. hope ure having fun in laos!