Taste Like Chicken

Hela personalen drog till moskén för att lyssna på imamens talan. Utom en kvartett bestående av mig själv, Rambo som är buddhist och inte idkar islamsysslor, Mr Tee som egentligen är rumsraggare tillika smått törstig muslim som inte verkar bry sig nämnvärt om Koranens budskap, samt Daow som plockar lingon den här veckan och alltså inte får besöka moskén. Hon pratar mindre engelska än vad jag pratar thai, och vi fyra skulle alltså sköta ruljansen denna förmiddag och jag var utnämnd till big boss och hade fått nycklarna till kassaskrinet.

Det är ju faktiskt andra gången jag fått ansvaret för liknade uppgifter. Förra gången var på Zanzibar 2003 där jag blev tillfrågad om att ta hand om hotellet medan ägarna for iväg på en tur över dagen. Hade känt dem en vecka. Gillar förtroendet och trivs med uppgiften.
 

Sopanee hade gett mig en snabb genomgång kvällen innan om rutinerna kring utcheckning, vespauthyrning, utflykter, restaurangverksamheten mm, så nästa dag klockan 06.50 på morgonen infann jag mig således på min nya arbetsplats. De andra kom strax efter. Det mesta kom ändå att handla om att servera frukost och ta betalt av gästerna och räkna ihop rumsnotorna till de aktuella utcheckningarna. Eftersom det man konsumerar under vistelsen sätts upp på rummet så blir det ju en hel del som ska räknas ihop. Visade sig vara lättare sagt än gjort. Allt står ju på thai och inga priser eller summor står med på notorna så Rambo som egentligen driver baren och inte heller kan några matpriser utantill fick sätta sig ner med menyn och pricka av alla måltider och skriva ner vad allt kostade, sedan fick jag räkna ihop allt och ta betalt.

   
 

Det mesta gick alltså bra förutom några språkliga missförstånd. Ironiskt nog med Mr Tee som egentligen är den bästa på engelska, men han babblar på alldeles för fort och sliter som de flesta asiater med taskigt uttal. När han dessutom är stressad pga det faktumet att vi var underbemannade och han utförde sysslor som han vanligtvis inte gör, samt att han ständigt går runt och tuggar på glassmackor gjorde inte kommunikationen enklare.

 
Samarbetet med Daow funkade bättre. Hon är lugn och avslappnad och vi klarade oss bra med min resort-thai som fylldes ut med det alltid lika gångbara internationella kroppsspråket.
 

Rambo är ju självgående så där flyter det ju på per automatik.

 
Jag fick fortsatt förtroende på Nature och har även hoppat in i kassan i kombinerade affären och internetcaféet. Hjälpt till med att övertyga tveksamma gäster att checka in, ett jobb som Pågen annars är överlägsen på. Blivit utsänd på spaningsuppdrag av Sopanee för att kolla in möbler, hjälpt till i både strandbaren och kaffebaren, och igår så sade Bee att hon ville att jag skulle inreda hennes och Ivs hus som de ska bygga om ett tag. Jag blir så smickrad. Men nog om det.

 
Jo just ja, jag fick uppdraget att agera pressfotograf på en ny stor fin fiskebåt som Kapten Rönnmark har köpt. Han slog på stortrumman och bjöd med ett gäng specialinbjudna VIP-gäster på jungfrufärden som hade destination Koh Ha. En samling vackra småöar ett par timmar ut från Koh Lanta. Vi skulle testa upplägget med fiskegrejerna, snorklingsutrustning, tidsåtgång mm. Syftet var ju då också att ta lite bilder till hemsidan och reklambroschyren som ska tryckas upp och delas ut på resorterna på Koh Lanta. Det bjöds stort på mat och kylda drycker. Vi hade en fin dag på det stora blå som låg spegelblankt och visade sig från sin bästa sida. En av de ryska fotomodellerna blev dock sjösjuk trots det lugna havet och fick sitta med en blöt sarong runt sig och stirra på horisonten.

   

 
Så i morse kom nästa uppdragsförfrågan från ägaren till Miami Resort som ligger i närheten. De skulle trycka upp nya broschyrer för en utflykt med elefanter upp till största grottsystemet på ön. De hade redan fotograf men behövde fyra frivilliga som kunde ställa upp på lite bilder. Miami-bossen undrade om jag kunde tänka mig att följa med och fixa tre volontärer till. Jag tackade för erbjudandet men sade att jag inte gör mig så bra på bild och att jag inte heller hade tid pga. att jag ännu inte bokat min resa från Lanta till Bangkok och var tvungen att ta tag i det först.

 
Men jag och Sopanee gick och knackade på hos de ryska fotomodellerna som tydligen hade festat hela natten på Charlies. Men de ställde gärna upp. Tyckte väl att det var kalas att bli bjuden på både båttur först och sedan elefanttur. För övrigt två mycket trevliga tjejer med rätt attityd, som också har drabbats av Nature-fenomenet, dvs att man aldrig tar sig för att checka ut, man tror att man ska åka vilken dag som helst, men man stannar dag efter dag som snart blir till veckor och vips så är det bara flyget hem till Sverige som återstår till slut.

 
För egen del så blev jag bekväm och bokade flyget till Bangkok istället för tåg eller buss. Det betyder att jag dessutom slapp checka ut idag och kan stanna en natt till på Nature. Blev ju en liten spontanfest igår med en störtskön livsfilosof från Ljusdal som har varit här i någon månad och studerat sjözigernarnas liv på södra Lanta. Vi kommer bra överens och delar foto- och skrivintresset. Det kom hit ett par kompisar till honom igår också så vi delade ur några Chang tillsammans under en annalkande fullmåne som lyste upp hela stranden från en stjärnklar himmel. Men i morse var regnet tillbaka igen som lyst med sin frånvaro allt sedan kära syster och svåger åkt hem.

 
Regn passar mig bra. Passar bra som resväder. Bangkok next. Over and out.

 
Kommentatorverkyget här nedanför fungerar riktigt bra!