Summer in Siam

Den största skillnaden med barn och familj, förutom just det faktum att man har barn och familj, är att man inte kan vara lika spontan vad gäller resandet längre. Förr kunde jag bestämma mig dagen eller veckan innan avresan vart och hur länge man skulle vara borta. Mest har väl jobbet styrt det där, men även beslutsångest. Ibland vet man ju inte riktigt vart man vill. Knappast ett halvår i förväg. En gång åkte jag till Arlanda utan någon flygbiljett, men passet i bakfickan, och hittade senare mig själv på en gata i Lissabon. Svunna tider.
 
Annat är det nu. Det måste planeras. Men beslutsångesten hänger kvar och vi har haft svårt att bestämma oss om vi ska på roadtrip igen, bara ta en charter till medelhavet, eller faktiskt åka till Thailand igen, trots sommar i Sverige. Och trots förra resan som var så påfrestande med monstret som då var nyss fyllda ett år. Då sade vi att vi aldrig skulle ut och flyga igen. Inte på ett par år i alla fall.
 
 
Resklart monster...
 
 
Men jobbprojekten börjar bli klara och det var dags att ta ett beslut. Vi rannsakade oss själva och vi båda landade i att det får nog bli Thailand igen. Trots sommar i Sverige och monsun i Thailand. Trots den långa flygresan och dyra flygbiljetter. Ett biljettpris som sved ännu mer efter att jag länge övervägt vilket bolag vi skulle välja. Antingen drygt 14000:- för alla tre med Emirates med byte i Dubai, eller drygt 19000:- direkt med Thai Airways. Hjärter Dam som helst bara tittar på prislappen föreslog Emirates, (för all del ett fantastiskt bolag) men ju mer jag tänkte på förra resan och fyratimmarsbytet mitt i natten så kom ångesten krypande allt närmare. (Läs inlägget här). Nej, glöm det sade jag, jag orkar fan inte med det en gång till. Det fick bli det dyrare alternativet. Boka, bekräfta, betala. Den här gången fick jag namnen rätt också, trots den sena timmen. Fan vad skönt att flyga direkt.
 
 
 
 
Vi skålade på det sista midsommarvinet och intalade oss själva att det var rätt att åka eftersom det nu ändå började gå mot mörkare tider. Egentligen var det läggdags men Hjärter Dam gick upp i spinn när hon insåg att hon redan nästa vecka skulle få återse sitt kära hemland och äta riktig som tam i Bangkok, och få träffa familjen igen. Jag axlade rollen som hotellbokare och började scrolla boende i Bangkok. Bokade in oss tre nätter på The Sukhothai som hade bäst priser för tillfället. Andra alternativ var W Bangkok och Sofitel Sukhumvit men de var för dyra nu.
 
Tre veckor i Thailand skulle ge oss tid att besöka både Bangkok, beachen, och familjen i Sa Kaeo. Så nästa fråga var alltså vilken beach vi skulle välja. Västkusten och Lanta går ju bort på grund av vädret. Ett nytt ställe kanske. Ko Samui var jag inne på ett tag men det skulle innebära ännu en flygresa. Ban Krut verkade fint men lite för långt bort och alldeles för öde, särskilt under lågsäsong. Hua Hin för stort. Det blev till slut lite lugnare Cha-am. Ett oprövat kort och en chansning alltså, men nära till Hua Hin om man vill ha lite mera rörelse, och nära tillbaka till Bangkok. Bokade till slut en vecka på Bann Pantai Resort som såg fint ut, nyrenoverat med pool, etta på Tripadvisor, och stranden på en armlängds avstånd.
 
 
Bilden ljuger antagligen. Snodd från nätet.
 
 
Avfärd 7 Juli. Kl. 14.30. Thai Airways.
 
 
Klyschig video.
 
The Pogues - Summer in Siam

Hem till byn - Tredje säsongen

En vecka var planerad. En hel vecka i No Mac Fly. Det skulle bli en kamp, tänkte jag stilla för mig själv där jag satt i bilen som rusade fram på motorvägen. Bangkok och civilisationen krympte i backspegeln. Men den här gången var jag bättre förberedd, och tänkte inte göra samma misstag som förra trippen. Jag hade krävt en tredje natt i den stora Mangon för att kunna vila ut och rätta till dygnet innan färden mot hembyn, och jag tänkte heller inte göra avkall på snuset - jag behövde någon form av stimuli. Det fanns ju egentligen inga restriktioner eller förväntningar vad gällde snusandet, utan det var mest min egen idé under förra resan hit som jag ville visa mig från min bästa sida, men det struntade jag alltså i den här gången.
Min tanke om att dra själv till Angkor Wat eller beachen föll ju på sin egen orimlighet då jag insåg att jag aldrig skulle kunna vara ifrån Junior så länge som tre dagar. Det blev att stanna i byn hela veckan.
 
 
Back to basic. Golvet, en plats för tillredning av mat, intagande av mat, och umgänge.
 
 
Men man vänjer sig. Man är otroligt anpassningsbar till nya situationer och rättar snart in sig i en ny dagordning. Även jag. Självständighetens mästare som ända sedan tidigt i livet bara har gjort saker på mina egna villkor. Aldrig försatt mig i situationer där jag måste anpassa mig eller vara beroende av andra människor.
 
Tankarna vandrar i väg där jag sitter i bilen, eller minibussen, som de lånat för att hämta oss. Juniors två kusiner, moster och morfar har också följt med hela vägen från Sa Kaeo för att möta upp oss, och de pratar på oavbrutet och turas om att hålla det lilla monstret. Någon bilbarnstol har vi inte kunnat ta med oss den här gången, och jag sitter hela tiden med ett öga på trafiken, och stör mig så klart på att ingen i Det leende landet verkar tänka på säkerheten. Hjärter Dam har dock gett chauffören tydliga instruktioner om att ta det lugnt. Och jag håller god min och knyter handen i fickan.
 
 
Field of Buddha, Nong Mak Fai.
 
 
Så nu stod jag där återigen i hennes hemby No Mac Fly och jag hamnar i den ofrivilliga situationen att behöva anpassa mig och vara beroende av omgivningen, även om det ligger i mitt eget intresse att vara följsam. En annan kultur och ett annat livsmönster. Sju dagar alltså. Det var vad jag hade framför mig där jag skulle känna mig ganska bakbunden att styra min egen dagordning. Men det skulle visa sig att jag kunde hantera det bättre den här gången än tidigare. Jag började känna mig alltmer hemtam i mina svärföräldrars hus. Tidigare tyckte jag att det var jobbigt det här med maten, eller snarare de outtalade koderna kring ätandet. Hur mycket är acceptabelt att proppa i sig? Är det här dagens sista måltid? Man är ju gäst i huset och vill inte verka framfusig så man tar bara hälften så mycket som man kanske hade gjort hemma, samtidigt som man inte vill somna hungrig. En farang är ju som regel större i maten än en genomsnittlig thailändare.
Den här gången var jag ändå bekväm nog att gå och rycka i kylskåpsdörren när andan föll på, särskilt eftersom jag var smart nog att köpa lite bröd, ost och skinka innan vi kom hit. Jag ska återkomma om det här med kulturskillnaderna mellan thai- och farangvärldens matvanor längre ned.
 
 
Ibland händer det att man faktiskt sitter vid köksbordet och äter...
 
 
En annan sak som gjorde tillvaron enklare var att det skett en ommöblering sedan vi var där senast. Föräldrarna hade flyttat ner sin säng till allrummet för att slippa gå i den branta trappan, och även köpt ännu en ny säng till oss som de placerat på den stora övervåningen som vi nu i princip disponerade för oss själva. Det betydde att jag när som helst kunde dra mig undan och ligga och läsa i fred, om jag nu ville ha lite egentid på typiskt svenskt sätt. På dagtid var det ingen annan som vistades på övervåningen då det blir alldeles för varmt när solen ligger och bränner på taket. Jag struntade i det - värmen alltså - och inrättade en liten fristad ute på balkongen, även om sladden till fläkten inte räckte ända ut. Det blev olidligt varmt, så jag fick svalka mig med Chang istället. Stackars mig.
 
 
Chang, bok och balkong. Pappaledig på riktigt...
 
 
En annan sak som plågar mig emellanåt är språkbarriären eftersom ingen kan engelska (Den här gången var inte brodern med fru här, de enda som annars kan engelska). Att kommunicera med familjen på ett djupare plan än de vardagliga fraser jag själv kan säga på thai blir omöjligt. Jag har massor av frågor om deras liv och leverne som aldrig blir sagda, och jag vill heller inte belasta Hjärter Dam med översättning av allt jag undrar över och vill säga. Mina thaikunskaper funkar dessutom dåligt här, antagligen har jag fel betoning eller bara dåligt uttal, även om min fru alltid förstår mig. Samma problem har vi ju omvänt i Sverige när Hjärter Dam trasslar sig igenom en mening på svenska som mina föräldrar inte förstår, medan jag vet precis vad hon säger. Inbördes har vi ju ett språk som kan vara uppblandat med både thai, svenska och engelska i samma mening. Stackars Junior.
 
 
Morning glory...
 
 
Kontentan av allt det här gör att jag inte kan vara delaktig i några samtal, men kanske också en självpåtagen känsla av att vara exkluderad ur gemenskapen. Man tappar fokus och zoomar ut mentalt och börjar fundera på annat, och jag inser ju så klart att så här har ju min fru känt det i Sverige också innan hon började förstå svenska språket. Vi är förresten inte här för min skull så jag finner mig så klart i rollen att stå tillbaka, och jag gläds av att se hur familjen lever upp av att ha Junior på besök igen. Jag noterar hur hans personlighet utvecklas alltmer och påminner om min egen, som att han gillar att få uppmärksamhet men sedan när det blir för mycket drar sig undan och bara vill vara för sig själv ett tag. Vi gör gemensam sak han och jag och tar ibland en egen promenad med sulkyn genom byn innan morgonsolen har börjat bränna allt för mycket.
 
 
En annan slags sulky...
 
 
Generellt sett kan man säga att thailändarna tänker mer kollektivt än de självupptagna farangerna. Har thailändarna mat delar de med sig, handlar de så handlar de till alla. Man går liksom inte till marknaden och köper grillspett bara till sig själv, eller till 7-Eleven och köper en glass. (Det här finns väldigt bra beskrivet i boken Bangkok 8 (John Burdett) och var en ögonöppnare för mig. Läs den och få en inblick i kulturskillnader och i Thailands undre värld.)
Det här blir då ytterligare en aspekt att ta hänsyn till om man, som jag, lånar moppen och tar en sväng runt byn för att svalka av sig lite och kanske stannar för att köpa en dricka. Det gäller att köpa med sig hem ett par stora pet-flaskor Pepsi och en påse is om man nu har tänkt att släcka törsten. Jag bjuder gärna på den, men det gäller att komma ihåg det bara för en individtänkande svenne banan.
 
En kväll när brödet hade tagit slut lånade jag moppen till byns ful-Ica för att köpa mera. Tyvärr så var det slut i butiken så jag gick runt där och försökte hitta något annat som kunde fylla buken innan läggdags. Hittade ingenting förutom glassboxen. Så nu var ju frågan om jag skulle köpa tio glassar på thailändskt vis eller bara en till mig själv på mitt eget gamla invanda vis. Jag insåg att jag gjorde vissa saker alldeles för komplicerade ibland, och köpte helt enkelt den största glassen som fanns och satt kvar på moppen och åt upp den innan jag återvände till huset, men det var också enda gången jag gjorde en sådan egoistgrej. Egentid på svenskt vis, men för de flesta thailändare ett okänt begrepp.
 
 
En annan slags trehjuling...
 
I övrigt så var det en skön vecka på landet med utflykter till odlingarna, mycket god mat, och jag fick tid att läsa ett par böcker också. Familjen är generös och kärleksfull och hjälper till med att passa Junior. På sju dagar utan wifi hinner man verkligen varva ner, och även inse att man som självisk svenne banan kan finna glädje i att komma hem från marknaden med en påse grillspett som räcker till hela familjen.
Men nog var det skönt att komma tillbaka till Bangkok och landa i en hotellsäng igen...
 
Inlägg från de tidigare besöken kan man läsa här. Om man orkar.
 
 
   

Jetlag deluxe

Första dygnet i Bangkok. Nog för att Hjärter Dam är morgonpigg och brukar kliva upp i svinottan, men den här gången skulle det gå överstyr. Junior hade börjat hänga med ögonlocken och jag förstod att det skulle bli tidig kväll för honom.
 
 
På spaning efter den tuk tuk som flytt...
 
 
Efter att vi checkat in på hotellet och fått duscha och vila lite så gjorde sig hungern påmind i skymningen. Fru Bladh som nu åter var på hemmaplan och suktade efter Bangkoks gatumat kastade sig ner på soien för att införskaffa lite nödproviant innan det var dags för den egentliga middagen. Hon shoppade mat med ögat så klart och fick hjälp av hotellpersonalen att bära upp alla matpåsar på rummet. Om det är någonting som gör en thailändare glad så är det god och billig gatumat. Frossandet kunde börja. Tyvärr så hade 7/11 säljstopp på Chang.
 
 
Thai take away på riktigt...
 
 
Ungefär precis när solen gått ner så gick också mina reskamrater ner för räkning och däckade på sängen. På tok för tidigt för att rätta till dygnet. Jag gick själv ner på gatan för att inmundiga en kall Chang för att försöka få den där rätta thaikänslan. Google hade talat om för mig att det skulle finnas trevliga streetfood stalls där i gränden bredvid hotellet. Det fanns det inte, så jag slank in på 7/11 och köpte en flaska där eftersom eftermiddagen hade gått över i kväll och handelsembargot för alkohol nu var upphävt för den här dagen. Mindre nogräknade butiker säljer förstås öl dygnet runt. Satte mig ute i hotellets lummiga rökhörna där även hotellets minitempel placerats, och tömde resans första Chang där. Thaikänslan uteblev. Kände reströttheten komma över mig. Gick upp och lade mig. Klockan var bara åtta.
 
 
 
 
Vaknade av att Hjärter Dam var uppe och skramlade i mörkret. Jag kisade ut mot panoramafönstret där Baiyoke Tower tornade upp sig i den svarta natten. Thailands stolthet och högsta byggnad fram tills i år.
Ligger kvar och hör vattenkokaren börjar bubbla. Jaha, redan dags att gå upp och dricka kaffe. Snart gryning alltså. Jag frågar vad klockan är. Vi har bara min mobil som ligger på laddning på skrivbordet. "Vet inte, men det är nog snart morgon" får jag till svar. Hjärter Dam blickar ut från fönstret och ner på vägen. Hon verkar förvånad att trafiken redan startat. Jag smyger också upp och famlar efter mobilen i mörkret. Tänder displayen och tittar på klockan. Den visar 21.47. "Men vad fan, klockan är ju inte ens tio på kvällen och du ska kliva upp och koka kaffe för att det är ju ändå snart morgon!" Nu vaknar Junior också och börjar skratta. Lampor tänds och snart är alla klarvakna igen. Hjärter Dam ger fan i kaffet men äter en som tam som blivit över. Jag känner själv hur det kurrar och beställer upp en Chicken burger med koriander på room service, och det lilla monstret hjälper mig med några pommes frites. Vi slocknar vid midnatt och vaknar inte igen förrän solen bländar oss genom fönstret. En ny dag skulle gry i den stora Mangon och vi skulle snart förstå hur bökigt det är att ta sig fram med en sulky i staden. Mer om det senare.
 
 
En dag senare vaknade vi den riktiga gryningen...
 
 
I morgon drar vi vidare till Hjärter Dams hemby No Mac Fly och blir där en hel vecka. Om jag får lappsjuka kanske jag drar själv till beachen, eller till Angkor Wat i Kambodja. Förhoppningsvis får jag en lina som funkar, annars blir det internetfritt en vecka. Kan eventuellt vara nyttigt, men jag är tveksam. Hur som helst är vi tillbaka i Bangkok den 3:e december och då ska vi bo på Mode Sathorn i fyra nätter. Då blir det att kolla upp lite yogaklasser och fixa nytt pass för Hjärter Dam. Sedan får vi se vad som händer.
 
 

Med en fot i business class...

...men det var också allt. Bokstavligt talat. Bildligt talat kändes det nästan ändå som om vi satt där. Vi fick platserna längst fram i apklass och tre egna säten att sprida ut oss på, och sträckte jag ut högerbenet genom draperiet så hade jag foten inne hos det fina folket, även om det var ganska tomt på finfolk därinne.
 
 
 
 
Jag hade bävat inför den här flygresan eftersom Junior har börjat gå nu och absolut inte vill sitta still någon längre stund, men det gick bättre än väntat. Hotellnatten på Arlanda erbjöd inte så mycket sömn för honom och alla mentala intryck på terminalen gjorde honom trött, så han sov i början och vi klarade av att äta utan incidenter, och jag kunde till och med avnjuta en miniflaska vin i lugn och ro och få känna att livet kunde vara underbart även på ett flygplan. När monstret väl vaknat satt han lugnt och tittade på sumobrottning i det extra sätet vi blivit tilldelade. Att flyga med en ettåring var ju tydligen lätt som en plätt. Det var egentligen bara sista timmen innan landning i Dubai han blev rastlös han skulle ut och gå i gångarna och slå huvudet i typ varenda armstöd han passerade. 
 
 
 
 
Fyra timmar på Dubais flygplats mitt i natten var däremot en jävligt dålig idé. Störd dyngsrytm och inte mycket att göra gjorde Junior vansinnig. Jag tror att jag bara sett honom så arg en gång tidigare, och droppen var nog när vi blev avvisade från ett lekutrymme som dock ändå fanns på flygplatsen. Det var av någon outgrundlig jävla anledning bara till för barn mellan 4 och 12 år. Nazi-terroristen viftade med sin walkie talkie och skickade ut oss därifrån, och från att jag faktiskt kunde ana ett litet leende på Juniors läppar innan jag bar ut honom därifrån tog det bara några sekunder tills han flippade ur fullständigt. Då var det fortfarande två timmar kvar innan boarding. Mini-Godzillas skrik ekade runt i terminalbyggnaden och vi hamnade i allas blickfång och jag fick känna det där hur alla andra studerar hur man hanterar en oregerlig unge. Att försöka sätta honom i vagnen var ungeför som att få ner en slemmig ål i en glasburk. Vi hittade till slut ett lugnt hörn på flygplatsen där han snart slocknade av ren utmattning, och sista flyget till Bangkok så sov han precis hela resan och vaknade först när landningsstället slog i backen.
 
 
Och var ska de yngre barnen leka...? Tummen ner för Dubais flygplats.
 
Vad gäller Emirates så var det skillnad på flygen. Första planet mellan Arlanda och Dubai var nytt och fint, bra service och god mat. Andra planet mellan Dubai och Bangkok var gammalt, dålig service, delvis sur personal, och maten ett skämt.
 
 
 
 
 
Väl framme på Suvarnabhumi fick vi gräddfilen genom passkontrollen tack vare Juniors existens. Han tyckte dock att det var så jävla varmt i det här landet så han klädde av sig och streakade sig genom hela flygplatsproceduren.
 
För att slippa taxiköer och trafik så hade jag bokat The Sukosol som ligger precis vid Phaya thai som är ändstation för Airport Link, så vi tog således tåget in till stan. Kostade oss 2 x 45 Baht, och alltså över en tusing sparad jämfört med Limo-taxin vi tog förra resan. Vi stannar tre nätter innan vi drar vidare till Nong Mak Fai. Återkommer väl med en rapport från Bangkok innan dess.
 
 

Olika namn på pass och PUT

Ni minns kanske namnstrulet på min biljett som jag inte för så länge sedan hetsade upp mig över. (Bangkok in blanco). Möjligtvis en obefogad oro. Men nu har det uppstått huvudbryderier av betydligt värre karaktär.
 
Efter att biljetterna blivit bokade så har Hjärter Dam blivit beviljad Permanent Uppehållstillstånd, alltså PUT som det kallas, vilket medför att ett nytt PUT-kort utfärdas. Detta ställer så klart till problem eftersom hon bytte efternamn när vi gifte oss.
 
Eftersom namn på pass, biljett och PUT-kort ska överensstämma så innebär det att hon måste ansöka om ett nytt pass vilket kan göras både i Stockholm och Bangkok. Och för att få ett nytt pass så måste man ha ett ID-kort först vilket kan sökas på thailändska ambassaden i Stockholm eller hos Amphu i sin hemort i Thailand, i det här fallet Nong Mak Fai i Sa Keao.
 
 
 
Att fixa passet i Sverige är uteslutet då flygbiljetten direkt blir ogiltig, återstår att fixa det i Thailand. Att resa ut från Sverige är ju inget problem då hon reser till sitt hemland och inte behöver något PUT-kort den vägen.
 
Om vi fixar passet i Bangkok, som är det enda alternativet, så måste vi först åka till Nong Mak Fai (5 timmars bilväg) och få ett nytt ID-kort, sedan tillbaka till Bangkok för att ordna med passet.
 
När det är fixat så uppstår nästa problem vid hemresan eftersom namnet på biljetten inte längre stämmer med nya namnet på passet och PUT-kortet, vilket kan innebära att hon blir nekad boarding vid incheckningen på Suvarnabhumi.
 
Just detta är den enda som kan vara lite godtyckligt eftersom det är personen bakom incheckningsdisken som ska ta ett beslut huruvida Hjärter Dam kommer att bli insläppt genom passkontrollen i Sverige/Schengen utan eventuellt giltiga rese/visumhandlingar. Blir hon inte insläppt så får ju flygbolaget betala återresan till Thailand, därför är ju risken överhängande att hon blir nekad ombordstigning.
 
Ett alternativ är ju att behålla gamla passet och visa det så det stämmer med biljetten, och även nya passet så att det stämmer med PUT-kortet. Thailand är inte lika noga med att makulera gamla pass ska väl tilläggas. Det känns dock lite sådär att börja vifta med två olika pass inför auktoriteter i Thailand. Det är dessutom en dålig chansning om det inte skulle fungera. Flyget går mitt i natten och så har vi ju dregelklumpen med oss och det kommer bli en jävligt dålig stämning i familjen Bladh om vi inte blir påsläppta på flyget.
 
Ett annat alternativ är ju så klart att kontakta flygbolaget (Emirates) i Bangkok och försöka få till en namnändring på biljetten när vi väl har det nya passet i hand. Det kan nog göras mot en svidande tilläggsavgift.
 
Om det inte funkar med en namnändring så blir det helt enkelt att köpa nya biljetter, men det beslutet måste tas innan vi ens försöker åka hem med första alternativet. Då kommer nästa frågeställning. Ska vi stanna längre i Thailand om vi nu ändå måste lösa nya biljetter? Jag har ju redan insett att det bara är att glömma avslappnat strandliv på Lanta eftersom hela den här processen kommer ta den mesta tiden i anspråk. Enkelbiljetter med Norvegian såg inte så fasligt dyra ut senast jag kollade, men det hinner ju ändras så klart.
 
Så kontentan av allt detta är att just nu känns det som om vi får ta beslutet först när vi är på plats, men det lutar åt att vi köper nya biljetter och stannar någon vecka till i Thailand.
 
Jag kan bara skylla min egen impulsivitet på detta strul. Om jag bara lugnat mig lite innan jag bokade så hade det inte varit någon fara. Men ni vet hur det är, man fastnar framför datorn och sitter och kollar flygpriser, hittar en bra deal med ett bra bolag och bra tider, vill överraska frugan som kanske längtar hem, tar fram betalkortet och klickar på Bekräfta Köp...
 
 
 
 

Topplista Bangkok Hotell

Här har jag sammanställt mina rätt så godtyckliga topplistor på hittills 36 testade hotell i Bangkok.
Helt enkelt en superguide för dig som ska boka hotell i den stora Mangon, och lite roligare än Tripadvisor. Billiga hostel och skräphotell för under 1000 thb har inte recenserats.
Totalbetyget kan vara lite missvisande då rankingen kanske inte återspeglar mina personliga favorithotell, men också hotell där en kategori ger bottenbetyg men för övrigt är bra (ofta är det obefintlig utsikt som drar ner betyget). Ytterligare en aspekt som påverkar betyget är beroende på vilken rumstyp som bokats, dvs. ett premiumrum på ett 4-stjärnigt hotell kan automatiskt ge högre slutbetyg än ett standardrum på ett bätte/dyrare hotell (t.ex. Mode Sathorn har fått högre ranking än grannen Eastin Grand, men jag skulle ändå föredra det senare som jag anser vara ett bättre alternativ). Om betygskategorierna Pool och Service funnits med så hade listan sett lite annorlunda ut ska också tilläggas. (t.ex. så hade Radisson halkat ner då poolen gett lägre totalbetyg).
Längre ner på sidan finns dock Topp-5-listor utifrån ett gäng olika kategorier.
 
The Dome. Sirocco Bar, Lebua at State Tower.
 
 
Totalbetyget är ett snitt utifrån kategorierna Rum, Sängar, Frukost, Läge och Utsikt. 
(Länkarna öppnas i nya flikar)
 
Anantara Siam 5,0
 
Lebua at State Tower 4,8 
 
Radisson Blu Plaza 4,7
 
The Sukhothai 4,6
Hansar Bangkok 4,6
Okura Prestige 4,6
 
Hotel Muse 4,5
Sofitel Bangkok Sukhumvit 4,5
 
AVANI Riverside 4,4
Millennium Hilton Bangkok 4,4
Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel 4,4
Mode Sathorn Hotel 4,4
 
 
Aloft Bangkok 4,2
 
The Continent 4,0
Centara Grand at Central World 4,0
Landmark Bangkok 4,0
VIE Hotel 4,0
S31 Sukhumvit Hotel 4,0
Eastin Grand Hotel 4,0
 
Baiyoke Sky Hotel 3,8
 
Courtyard by Marriot Bangkok 3,6
The Sukosol 3,6
Urbana Langsuan 3,6
Adelphi Suites 3,6
 
Four Points by Sheraton 3,4
Salil Hotel Sukhumvit Soi 11  3,4
 
Grande Centre Point Terminal 21  3,2
FuramaXclusive Sathorn 3,2
 
Navalai River Resort 3,0
The Fusion Suites 3,0
 
S15 Sukhumvit Hotel 2,8
Dream Bangkok 2,8
Salil Hotel Sukhumvit Soi 8  2,8
 
Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 2,6
 
Le Fenix 2,4
Bangkok Hiptique 2,4
 
 
Topp-5 Kategorier
 
Rum (komfort, känsla)
 
1. Hansar Bangkok
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Hotel Muse
5. Lebua at State Tower, S31 Sukhumvit Hotel (duplex suite), The Fusion Suites (deluxe), Radisson Blu Plaza
 
 
Sängar
 
1. Hotel Muse
2. Okura Prestige
3. The Continent
4. Mode Sathorn
5. Millennium Hilton, Aloft Bangkok, Dream Bangkok, The Sukhothai, Anantara Siam
 
 
Frukost
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Lebua at State Tower
5. Hansar Bangkok, Okura Prestige, VIE Hotel, Radisson Blu Plaza
 
 
Läge (Närhet till BTS, MRT, shopping, restauranger)
 
1. Grande Centre Point Terminal 21
2. Sofitel Sukhumvit
3. The Landmark
4. Radisson Blu Plaza
5. Centara Grand at Central World, Adelphi Suites, Salil 11, Courtyard by Marriot, Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel, Anantara Siam
 
 
Utsikt
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. Lebua at State Tower
3. AVANI Riverside
4. Baiyoke Sky Hotel
5. Okura Prestige, Grande Centre Point Terminal 21, Radisson Blu Plaza
 
Takbar
 
1. Lebua at State Tower (Sirocco)
2. Centara Grand at Central World (Red Sky)
3. Banyan Tree (Vertigo). (endast baren provad)
4. Millennium Hilton Bangkok (360 Rooftop Bar)
5. Hotel Muse (Speakeasy), Le Fenix (The Nest), AVANI Riverside (Attitude), Radisson Blu Plaza (Brewski), Sofitel Sukhumvit (L'appart)
 
 
Poolområde
 
1. Centara Grand at Central World
2. AVANI Riverside
3. The Sukhothai
4. Grande Centre Point Terminal 21
5. Eastin Grand Hotel, Mode Sathorn, Anantara Siam
 
 
Service
 
1. Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel
2. Hansar Bangkok
3. Eastin Grand Hotel
4. The Sukhothai
5. Okura Prestige, VIE Hotel, Anantara Siam, Radisson Blu Plaza, Sofitel Sukhumvit
 
 
Atmosfär
 
1. Hotel Muse
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Hansar Bangkok
5. Aloft Bangkok, The Continent, The Fusion Suites, Radisson Blu Plaza, Sofitel Sukhumvit
 
 
Hotell med balkong
 
1. Lebua at State Tower
2. Navalai River Resort
3. Urbana Langsuan
4. Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor
5. FuramaXclusive Sathorn
 
 
Mina personliga favoriter (utan inbördes ordning)
 
Hansar Bangkok
The Sukhothai
Eastin Grand
Millennium Hilton
Aloft Bangkok
 
 
 
 
Listan uppdateras löpande när nya hotell testas.
 
Kommande: Shangri-La (Nov -18), Banyan Tree (Dec -18).
 
 
 
 
 
 
 

Chocolate Ville Bangkok

Chocolate Ville är en väldigt speciell restaurang ett par mil nordöst om centrala Bangkok. Eller att kalla det restaurang är väl en underdrift, det är mera en temapark liknande en fantasiby tagen ur en sagobok. Det är inget ställe man bara råkar hitta av en slump eftersom det ligger långt från centrum, och inte ens taxichaufförerna verkar känna till det. Vi fick ringa upp restaurangen och ge telefon till chaffisen så att de fick förklara vägen.
 
 
 
 
Chocolate Ville är alltså en gigantisk utomhusrestaurang och det är svårt att begripa hur de kan hinna med alla beställningar. Jag kan bara fantisera om vilket kaos det måste vara inne i köket. När vi kom var vi nästan ensamma där och när första Changen ändå dröjde så blev jag mer än lovligt orolig för hur det skulle gå med maten. Oron skulle visa sig vara obefogad och när personalen väl fått upp ångan gick allt som smort. Till hjälp för att påkalla uppmärksamheten hade man en liten Press for Service-beeper på bordet, något jag bara sett i Japan tidigare.
 
 
 
 
Ursäkta, kan vi få lite mera Chang till bord 216...Khap.
 
 
Restaurangen har egen vinbodega med kunnig personal där man kan gå in och köpa det vin man vill dricka till maten. Så det gjorde vi förstås. Det är byggnaden med röd neonskylt till vänster i bild.
 
 
 
På området finns även delishop och andra butiker, samt ett utsiktstorn där man kan klättra upp och kolla. Vi strosade runt där ett tag i skymningen och när mörkret fallit var restaurangen fullsatt, men inte en enda farang förutom oss kunde vi se. Genomgående thailändska (eller åtminstone asiatiska) gäster verkar vara de enda som känner till det här stället. Jag hittade dock ett litet spår efter en annan svensk här när jag vände upp och ner på en plåtkruka.
 
 
Ingvar Kamprad was here...
 

 
 
 
 
Maten var bra, vi smörjde våra krås med både grillad oxfilé, thailändskt och...pizza.
 
 
 
 
En av ytterst få gånger jag druckit rödvin i Thailand, och det finns tre orsaker till det.
1. Det är alltid för varmt i tropikerna. (Kall Chang passar alltså bättre.)
2. Det matchar dåligt med stark mat. (Kall Chang passar alltså bättre.)
3. Det finns ändå aldrig något utbud. (Kall Chang passar alltså bättre.)
 
Men här köpte vi ändå en flaska rött i den trevliga bodegan, och till och med Hjärter Dam sippade i sig några klunkar och blev lite fnittrig i den sena timmen innan det var dags att bege sig tillbaka till Bangkok och Salil Hotel som vi för tillfället bodde på.
 
 
 
 
Smart nog så hade vi sagt till taxin att vänta på oss utanför så att vi inte skulle bli utan skjuts och behöva gå tillbaka, eller stjäla den här fina brandbilen för den delen.
 
Property of Chocolate Ville. "Har'u O'boy i slangen..?"
 
 
 
 
 

25 x Restauranger i Bangkok

Här har ni den ultimata restaurangguiden för att hitta kulinariska läckerheter i Bangkok. Helt utan kronologisk ordning ska dock tilläggas.
 
 
San Sab
 
Ligger i Terminal 21 på San Francisco floor. Bra thaimat med stort utbud av olika slags som tam bland annat och en perfekt green papya salad. Smarriga smoothies också. Hit kommer vi vid varje besök i Bangkok. BTS Asok
 
 
 
 
Hyde & Seek
 
Lite undangömt ställe där Hi-So-studenter verkar hänga. Här har jag fått bästa hamburgaren i Bangkok, och då har jag provat en hel del kan jag säga. Väldigt nära BTS Ploen Chit på Soi Suam Ruedi
 
 
 
 
Cabbage & Condoms
 
Ett rätt så känt ställe som inte lever upp till sitt rykte. Ja inte matmässigt alltså. Men deras affärsidé är väl ädel, även om de verkar ha tagit på sig en för stor kondom...jag menar kostym vad gäller kvaliteten på maten. Ligger på Suk. Soi 12. BTS Asok är närmast.
 
Dress code - Condoms...
 
 
 
 
iberry
 
Vi provade först restaurangen i Thong Lo och senare även den på Central World (våning 6). Här har jag fått mitt livs godaste Spicy salmon salad. Laxen lika god på båda ställena, och inspirerade till den thaimat som vi oftast gör här hemma när det ska bjudas både till fest och vardag. Recept här
 
 
 
 
 
 
Wine Connection
 
Välbesökt ställe av Hi-So thai och expats, åtminstone det i Rain Hill mellan BTS Phromphong och Thong Lo, vilket är en av 23 restauranger med farangkäk i Bangkok: Har även provat den i Mega Bangna där också Ikea ligger. De har olika koncept på olika ställen. Följ länken för mer info. Som namnet säger så finns här ett stort utbud av vin att köpa över disk.
 
 
 
 
T & K Seafood
 
Mitt favoritställe i Bangkok och den restaurang jag besökt flest gånger i den stora Mangon. Seafood på gatan i Chinatown. Grillade räkor, ångkokta musslor med thaibasilika och väldigt mycket atmosfär. Öppnar i skymningen, stänger i vargtimmen. Räkna med kö om du kommer vid åtta-niodraget. Har skrivit mer om det här: Chinatown och här: Chinatown II
 
 
 
 
 
Lek and Rut Seafood
 
Ligger precis bredvid T & K i Chinatown och erbjuder lika goda räkor. För övrigt lite mindre meny, men samma atmosfär. Ofta fullsatt också även om kön inte är lika lång. Annars samma upplägg med rangliga aluminiumbord och plastpallar. Stora varma Chang som kyls med ishinkar. Närmsta MRT är Hua Lamphong som ligger knappt en km från de båda restaurangerna.
 
 
 
 
 
Shabushi
 
Rullbandsfondue. Typ. Plus en buffé med sushi och andra godsaker. Plocka tallrikar med kött och grönsaker och släng ner i din egen gryta. Betala ca 350 baht och ät så mycket du orkar. Bästa finns på våning 6 i Central World.
 
 
 
 
 
Sukishi
 
Lite Korea style med egen kolgrill på bordet, samt en fläkt som alltid skymmer sikten för sällskapet mittemot. Man beställer in små fat med kött och grönsaker som man själv grillar. Massor med goda smoothies också. En kedja som finns i de flesta köpcentrum.
 
 
 

 
Crepes & Co
 
Finns bland annat på Lang Suan Road nära Hotel Muse. Som namnet säger serveras crepes och annat gott i mycket trivsamma lokaler med soffgrupper och öppet kök. Perfekt för frukost också om man inte vill äta dyr bufféfrukost på hotellet.
 
 
 
 
 
Suikin
 
Japansk mat på riktigt. Alltså så där att en Svenne Banan som gillar japansk mat börjar ifrågasätta sig själv efter ett dylikt påstående. Högt rankad på Tripadvisor och orsaken att vi hamnade där. Kan läsas i det här inlägget. Gifta på låtsas. Ligger lite undangömt vid Wireless Road. BTS Ploen Chit
 
 
 
 
Fuji
 
Prisvärd kedja med sushi och annat japanskt. Antagligen bästa/enklaste alternativet för turisten som är ute efter den typen av mat i Bangkok. Finns på flera ställen men jag gillar bäst den i Terminal 21. BTS Asok
 
 
 
 
Isan & Grill
 
Som namnet antyder. Isankäk och grillat. Trevlig restaurang på våning 6 i Central World. Både vanliga bord och dynor på golvet med låga bord på japanskt manér. Har provat två gånger. Ena gången blev det jackpot med suverän som tam mm. Andra gången medelmåttigt.
 
 
 
 
Stable Lodge
 
Danskt hak med hotell och restaurang. Antagligen Bangkoks bästa skandinaviska alternativ. Här serveras smörrebröd och ett underbart smörgåsbord med sill och annat gott på helgerna. Mysig restaurang med korsvirkesatmosfär. Serveringen utomhus är också trevlig och gör sällskap med poolen. Snus kan man också köpa här. Ligger en bit ner på Suk. Soi 8. BTS Nana
 
 
 
 
Suk 11
 
Väldigt charmig och mysig restaurang (egentligen ett hostel) som ligger inbäddad i stora växter inne i hästskon på Soi 11. Bra thaimat. Både vanliga bord och låga med dynor på golvet. Gör sig bäst på kvällen. BTS Nana
 
 
 
 
MK Restaurant
 
En kedja med massor av restauranger. Här får man en enormt god anka i olika varianter, men också annat gott som man kokar i en funduegryta på bordet. Snabb service och hög klass på maten. Håll utkik efter MK Gold som har större utbud. Den bästa enligt mig finns på våning 6 i Central World.
 
 
 
 
AKA
 
Som en buffé fast omvänt. Man får en meny där man kryssar i vad man vill ha, sedan kommer fat med mat in som staplas på varandra för att få plats på det lilla bordet. Sedan grillar man själv i den takt man vill. Kött, fisk, grönsaker, you name it. Ligger på våning 7 i Central World.
 
 
 
 
Kum Poon
 
En annan mysig restaurang med mycket atmosfär, dekorerad med bambu och växter. Rejäl portion med som tam och en delikat spicy salad. Ligger bredvid AKA på våning 7 i Central World
 
 
 
 
 
Som Tam Nua
 
Genuin thailändsk mat, och då som tam (papaya salad) i synnerhet. Finns i massa olika varianter. Väligt populärt bland thaiarna själva vilket är ett gott betyg. Finns en bra i Siam Center, och en till på Siam Square.
 
 
 
 
Limoncello
 
Om man nu skulle känna för en hederlig pizza, eller annat italienskt så tycker jag att Limoncello är ett bra val. Det finns flera restauranger men vi har varit på Soi 11 några gånger och där har pizzan varit en höjdare. Ligger bredvid Grand President Hotel en bit upp på "Elvan". BTS Nana
 
 
 
 
The Oyster Bar / The Seafood Bar
 
Gillar man skaldjur i allmänhet och ostron i synnerhet och har en trevlig plånbok är det hit man ska gå. I skrivande stund så verkar det som The Seafood Bar har upphört (det var den jag provade), men The Oyster Bar som ligger en bit söder om turiststråken har fortfarande öppet. Se karta.
 
 
 
 
 
 
Iron Fairies
 
Väldigt speciell restaurang (eller vad man ska kalla det) i Thong Lo som jag specifikt skrivit om här: Iron Fairies
Ligger långt upp på Suk. Soi 55. BTS Thong Lo och sedan promenad eller MC-taxi.
 
 
 
 
V8 Diner
 
En annan American diner-inspirerad restaurang som jag skrivit om här. V8 Diner
 
 
 
 
Monsoon
 
Jag ska börja avsluta den här restaurangguiden med ett litet otippat ställe. Monsoon är en restaurang som egentligen tillhör hotellet Adelphi Suites som vi bodde på för ett par år sedan. Här kan man beställa en alldeles gudomlig Grilled Steak Salad som bara den är värd resan till Bangkok.
 
 
 
 
 
New Cowboy Bar & Restaurant
 
Så till sist och kanske minst, om man nu skulle få för sig att längta efter lite hederlig svensk korv stroganoff och Kopparbergs Cider så kan man faktiskt hitta det på den här syltan som ligger en bra bit ner på Suk. Soi 22. Bastupanel, bås och gammal inrökt sliten atmosfär med patina, och jag hade aldrig hittat hit om inte spritimportören hade visat vägen. Stroggen var helt ok också kan jag säga.
 
 
 
 
 
 
 Har ni fler tips på bra restauranger i den stora Mangon får ni gärna kommentera..
 
 

Bokat Bangkok in blanco

Med trötta och blodsprängda ögon så klickade jag till slut på Bekräfta köp. Så var ännu en resa till Thailand bokad och betald. Timmen var sen och jag kunde äntligen gå och lägga mig, och ruva på överraskningen till nästa morgon.
Trodde jag.
 
En molande känsla av att något inte stod rätt till gjorde att jag kollade igenom bekräftelsemailet från Supersavertravel en gång till innan jag stängde av datorn. Och då pang såg jag det. Blodet rusade upp och bultade nästan sönder tinningarna på mig. Jag hade inte skrivit in mitt andra namn i bokningen, och matchade alltså inte namnet i passet. Jag hade varit alltför fokuserad på att få Juniors och Hjärter Dams uppgifter rätt, (hennes tidigare thainamn står fortfarande i passet och det innehåller en massa "c" och "h" på ologiska ställen) och helt missat mina egna uppgifter. Varningsorden ekade i skallen på mig, "Namnet på biljetten måste överstämma exakt med namnet i passet...". Jag var helt plötsligt klarvaken igen.
 
 
Vad betyder "vanligtvis"..?
 
 
Hur fan vrider man tillbaka tiden fem minuter? Kommandot Återställ datorn till en tidigare tidpunkt fungerade ju så klart inte i det här fallet hur mycket jag än önskade det. Skulle jag få lov att köpa en till biljett? Tog en ny snus och började googla frenetiskt efter liknande fall, läste forumtrådar, hittade hatmail till Supersavertravel och formulerade ett eget, fast ett snällt och vädjande förstås som den pacifist jag är. Blev inte lugnare.
 
 
Skymning i Änglarnas stad. Kanske vi ses. Taget från Red Sky på Centara Grand (Mars -15)
 
 
Jag hade två alternativ att välja på. Köpa en ny biljett med korrekt ifyllt namn, eller, ansöka om ett nytt pass där mitt andra namn inte står med, men det skulle säkert inte passpolisen gå med på insåg jag, så först var jag tvungen att göra en namnändring hos skatteverket och sedan ansöka om ett nytt pass. Vad skulle det kosta jämfört med en ny biljett? Jag beslutade att reda ut soppan innan jag berättade något för närmast anhörig. Det snurrade. Jävla sopa sade jag till mig själv och gick och lade mig.
 
 
December vid Siljans strand kanske inte är så tokigt ändå...
 
 
Tog ändå upp telefon och skickade ett meddelande till hon som låg bredvid mig, så hon skulle få en rolig överraskning nästa morgon.
 
 
Märkte att hon vaknat. Junior också som började skratta och klättra runt i mörkret. Kunde inte hålla mig så klart utan berättade direkt att jag bokat biljetter till Thailand. Men skulle absolut inte yppa ett ord om min fadäs med namnmissen. I nästa andetag sa jag "But I made a small mistake.." och berättade allt i alla fall.
Sedan somnade jag och märkte bara vagt att Hjärter Dam gick upp för att inte gå och lägga sig igen den natten. Alltför exalterad att snart få åka till hemlandet igen. Klockan var ett.
 
Hennes Facebookstatus i morse var lite lustig:
 
Fritt översatt: Att det precis har smällt en bomb i Thailand hindrade inte min man att boka biljetter dit, eftersom snön i december skrämmer honom mera...
 
 
Faktum är att folk redan börjat avboka resor dit i vinter, och hon har en kompis som har hotell i Krabi som berättat att gäster avbokat sina rum nu efter bomben i Bangkok. Men jag vet hur det är, folk glömmer så fort så snart är det fulla plan till det leende landet igen.
 
 
Förresten, under dagen har jag fått lugnande besked om andra resenärer som aldrig haft problem med att bara skriva ett av namnen i bokningen, alltså inte hela så som det står i passet.
 
Om det är någon som blivit nekad att gå på flyget på grund av detta så får ni gärna kommentera inlägget. Men även om det gått bra trots det.
 
(Vi flyger med Emirates för ca 5000 SEK per skalle. Juniors biljett kostade 85 SEK. Bortskämda unge.
 
 
 
 
 

Hem till byn - Andra säsongen

Jag var allt annat än utvilad när vi närmade oss hennes hemby No Mac Fly. Efter första natten så var kroppen åter inställd på svensk tid och jag hade inte somnat förrän efter tretiden, och sedermera väckt av Junior innan gryningen. Det var alltså en dålig start. Det är svårt att vara social med bara ett par timmars sömn i bagaget, men den här gången var det åtminstone inte jag som stod i fokus för familjens nyfikenhet. De hade väntat länge på Junior. Barnbarnet. Född i annat land långt borta. Hela familjen med respektive var samlad, och med oss så var vi elva stycken under samma tak. Fem dagar skulle vi stanna innan vi åkte vidare till beachen. Lanta. Doften av hav, livselixiret för en frusen nordbo. Jag räknade dagarna.
 
 
De är gulliga, de hade köpt en ny säng till oss, men alldeles för hård för att erbjuda någon skönhetssömn. Placerad nere i vardagsrummet eftersom den var alltför otymplig för att baxa upp på övervåningen. Ett myggnät som enda avskiljare mellan husets aktiviteter och den egna privata sfären. En prövning för en självständig svensk som är van att bestämma dagordningen själv. Ännu en natt följde utan sömn och på morgonen var jag trött och stel i hela kroppen. Hade jag legat på kaklet? Hjärter Dam var redan uppe, och jag låg själv kvar med Junior och försökte vinna några minuter till för någon slags återhämtning. Så ett litet gny från den lille och skuggorna tornade upp sig bakom myggnätet. Alla redo att ta sig an barnpassningsrollen. Naturligtvis var jag tacksam för detta, men jag behövde själv en balja kaffe och något slags lyckopiller innan jag kunde umgås.
 
 
 
 
Jag hade ingen energi kvar och det skulle snart visa sig på allra sämsta sätt. Jag hade dessutom helt tvärt upphört med snusandet inför besöket hos svärföräldrarna för att visa mig som den goda måg som jag inbillade mig att jag var. Eftersom jag i det närmaste helt hade befriats från att ta hand om Junior så fick jag tid att reflektera över sakernas tillstånd. På väggen bredvid ett porträtt av Kungen hade ett tiotal gamla foton på Hjärter Dam satts upp. Yngsta dottern som hade flyttat till ett annat land. Favoriten? Inga foton på syskonen. Kunde jag ana en viss avundsjuka? Jag kände ett slags vemod över hela situationen. Värmen var tryckande. I buskarna spelade cikadorna outtröttligt sin sång.
 
 
Familjen sitter samlade runt Junior som sover i hängmattan. Jag orkar inte umgås. Har inga krafter kvar. Går istället upp på övervåningen. Smyger barfota på det blankslitna teakgolvet. Solen strilar in genom glipor i de stängda fönsterluckorna. Dammpartiklar dansar fridfullt runt i de tunna strimmorna av ljus. Jag gläntar på dörren till min frus gamla flickrum. Vi har inte varit där på ett och ett halvt år, men allt har lämnats orört sedan dess. Ser mina kvarlämnade saker på en hylla. Halstabletterna och Djungeloljan. En pocketbok, Ozzys självbiografi. Fotot på Hjärter Dam som tonåring som jag hade som bokmärke. Jag stoppar det i fickan. Knyter upp myggnätet. Går ner igen.
 
 
Jag sätter mig bredvid min fru på den hårda soffan i ädelträ, och försöker med mina sista krafter uppbringa något slags leende, men det ser antagligen bara tillgjort ut. Junior gungas allt för fort i hängmattan. Ena armen och benet hänger utanför och jag blir orolig att han ska ramla ur och landa på kaklet. Jag säger inget. Orkar inte. Känner mig asocial. Introvert. Frustrerad. Alla mina depåer blinkar rött. Jag är helt under isen. Någon ser min ängsliga blick och frågar. Hjärter Dam översätter. Ingen fara svarar jag utan att flytta blicken från hängmattan som far fram och tillbaka, nästan hypnotiserande. Golvfläktarna surrar.
 
Så händer det. Ena knuten till hängmattan går upp och Junior landar med en duns på golvet. Fallet är egentligen inte högt. Ett par decimeter kanske, och i hängmattan ligger han på ett täcke, men det vet jag inte just då. Men det brister inom mig. Jag kan inte kontrollera det, jag har inget motstånd kvar att hantera det. Gråten tar sats ända nere från bröstkorgen och växer sig upp och närmar sig tårkanalerna. Jag måste ut, bort från huset. Reser mig hastigt, öppnar grinden som håller hundarna ute, hoppar i tofflorna och går iväg med raska steg men utan mål. Ingen säger något.
 
 
 
 
Jag lugnar ner mig ganska snabbt, men vet inte vart jag ska ta vägen. Vågar inte gå tillbaka. Jag skäms, och förstår någonstans att jag antagligen har brutit mot någon thailändsk oskriven regel. Oklart vilken. Behöver skingra tankarna. Stegen tar mig till det till synes övergivna templet där jag sätter mig på en trappa som är full av fågelspillning, men det bekommer mig inte just nu. Jag är förvånad över mitt eget agerande och känner inte igen mig själv. Hur ska jag kunna förklara det här på ett språk jag inte behärskar? Sitter och lyssnar på cikadorna. Ett kungarike för en snusdosa. Efter ett tag dränks ljudet av en moped som närmar sig. Det är Juniors 11-åriga kusin som kör, med Hjärter Dam på bönpallen. Min räddare. De ser mig inte. Jag ropar. De stannar en bit bort. Moppen blir ivägskickad och hon kommer själv fram till mig. 
 
Under promenaden tillbaka förklarar jag att jag bara blev rädd och inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag "waiar" och ber om ursäkt för mitt beteende till mina svärföräldrar och sedan är väl saken i det närmaste utagerad. Juniors reaktion på att hängmattan for i golvet hade bara varit ett förvånat uppvaknande följt av ett gapskratt. Han är så cool. Själv agerar man tydligen som en jävla drama queen. Ta mig fan fånigare än programledaren i Landet Runt.
 
 
 
 
Resten av dagarna i No Mac Fly flöt på i ett sakta men trevligt mak. En mjukare madrass ordnades och vi kunde sova skönt igen. Jag och Hjärter Dam tog själva moppen runt i omgivningarna, vi åkte ner till den stora sjön, och besökte det mystiska Buddhafältet utanför byn. Laddade batterierna.
 
 
I love the smell of rice field in the morning... 
 
 
Länk till första besöket: Hem till byn
 
 

Gräddfil till Bangkok

Jag vänder mig om och tittar uppgivet på Hjärter Dam. Svetten pärlar sig i hennes panna och på överläppen. Junior börjar bli otålig. Jag svär och undrar vad jag gör för fel. Jag har fäst den där bilbarnsstolen så många gånger förr men får fan inte till det nu. Bältet kommer fel hela tiden. Räcker inte till. Den vänlige chauffören gör tafatta försök att hjälpa till, men det gör mig bara mer irriterad. Jag har betalat extra för en limousinetaxi för att vi ska få en säker körning från Suvarnabhumi Airport till Eastin Grand Hotel i Bangkok, men nu har jag en fullständig blackout och kan inte ens fästa stolen. Jag har inte sovit en blund sedan vi lämnade Mora dagen innan och kan inte tänka klart. Jetlag. Törstig. Svettig. Safety first tänker jag och gör ett nytt försök. Ger upp och känner att de första hatmailen från Sveriges överbeskyddande lattemaffia redan är på gång.

 

 

 

 

Trafiken är ovanligt lugn den här kvällen och chauffören tar det försiktigt. Junior sitter i mitt knä - precis som jag själv gjorde i min pappas knä under bilfärderna på 70-talet - och tittar fascinerat  ut på de blinkande neonljusen när vi närmar oss The Big Mango som Bangkok ibland kallas.

 

Flygresan som jag hade bävat inför gick ändå rätt bra. Vi fick guldplatserna längst fram och Junior sov i omgångar i våran famn mellan Arlanda och Doha. Korgen på väggen var inte intresserad av att ligga i.

 

 

 

 

Andra flyget till Bangkok var vakentid i dygnsrytmen. Planet var långt ifrån fullbokat och vi fick vi tre stolar för oss själva längst fram. Tre andra spädbarn var också med och samtliga hade plats längst fram. De låg och sussade så sött i sina korgar, men inte junior som lånade ut sin till Svampbob Fyrkant och var själv framme hos flygvärdinnorna och drog sina bästa partytricks.

 

 

 

Pärlor för svin...

 

 

Det är ju första gången jag reser med barn och det har varit en helt ny upplevelse. Junior drar till sig uppmärksamhet hela tiden och de barnälskande thailändarna blir helt galna när de ser honom. Ja det började redan i Doha förresten. Här i Thailand så väcker en så kallad ha sip/ha sip (50/50) eller louk krung (halvt barn) extra stor uppmärksamhet. Mixen thai och farang får ju ett speciellt exotiskt utseende och ofta får de jobb som skådisar och fotomodeller. Men först ska han lära sig hugga ved tycker jag.

 

 

Överallt i Bangkok så har folk spruckit upp i stora leenden när de sett honom. På flygplatsen, hotellet, varuhusen, och på himmelståget har det bildats cirklar runt honom och alla ska klämma och känna på honom. Oh narak na' (Oh så gullig) hela tiden, och det är nästan så att till och med jag har blivit generad trots att jag gillar uppståndelsen och är stoltaste pappan i mannaminne.

 

 

Uppmärksamhet på Dohas nya flygplats...
 

 

En till sak förresten. När man kommer med barn så får man gräddfilen genom flygplatsköerna. I Doha när vi ställde oss i den extremt långsamtflytande kön till säkerhetskontrollen så tog det bara någon minut innan en uniform började vifta med en käpp lite längre bort. Jag tittade upp från min telefon och såg att han pekade på mig. You, you and you sa han och pekade på oss och öppnade avspärrningarna. En annan resenär trodde det gällde honom också men blev abrupt avvisad med käppen och inskickad i snigelkön igen.

 

 

 

 

Samma sak på Suvarnabhumi. Hela den trögflytande massan vid passkontrollen där gled vi lättsamt förbi och hänvisade till ett bås utan kö.

 

 

Det var så skönt att äntligen ha kommit fram och att Junior tyckte det var intressant att resa. Vi var helt slutkörda klockan 21 lokal tid och alla slocknade nästan direkt, även om den lille dreglande klumpen trixade lite och hellre ville räkna bilar nere på Sathorn Road, och jag själv mentalmonterade den där jävla bilbarnstolen hur många gånger som helst innan jag också försvann bort i Bangkokdimman...

 

 

Eastin Grand Hotel. A room with a view...
  

 


Favoriter Ko Lanta Old Town

Jag gillar Old Town och åker ofta dit med moppen. I första hand för maten och lugnet. Inte många turister hittar hit och tuktukarna klarar knappt att ta sig över krönet om man kommer från Klong Nin-hållet. 
 
 
 
 
 
Cee Side är en av stavningarna, Sri Side en annan, men det rör sig om samma restaurang. En riktig pärla som är lätt att missa, men den ligger mitt på huvudgatan i Old Town. Man sparkar av sig tofflorna i entrén som också är ingången till ägarnas bostad och går genom hela rasket, alltså köket, toan, vardagsrummet och vidare ut på ett smalt prång som leder ut till den lilla serveringen på baksidan. En terrass på pålar i vattnet och endast en handfull bord. Mannen i huset är en något loj servitör men gör sitt jobb. Kvinnan är glad och lagar gudomligt god thaimat. Ja, det är ungefär hela personalstyrkan och är man många i sällskapet får man vara beredd på att vänta. Maten lagas i tur och ordning som beställningarna kommer. Thai style alltså och jag rekommenderar att man beställer in flera fat som alla äter av allteftersom de kommer in. Att beställa in egna rätter "farang style" som man själv bara tänkt äta av kommer bara skapa irritation då faten kommer in ett och ett.
 
 
 
Lyckopiller i Old Town, Ko Lanta.
 
 
Det är få som känner till det här stället och ofta så är man enda sällskapet på terrassen. Oerhört rogivande att sitta där och lyssna på kluckandet under de blankslitna träplankorna och spana ut på fiskebåtarna i bukten. Naturligtvis med en Chang eller mangoshake att svalka sig med mellan rätterna. Här kan man sitta lång tid och filosofera över livet och njuta av avståndet till kommersen på Lantas västra sida. Jag tycker Cee Side är en av de där få platserna där Thailand visar upp sin allra bästa sida. Det som vissa kallar för "det riktiga Thailand", med leende thailändare och god och billig mat. Bästa tiden att besöka restaurangen är under dagtid, och helst när det är någorlunda högvatten. Vid ebb så kan man annars kolla ut över träskbottnen och alla krabbor som springer omkring.
 
 
Yam taley  = Spicy seafood salad = Kryddig skaldjurssallad...
 
 
En annan riktig favorit är Beautiful Restaurant som ligger i början av Old Town vid första nerfarten om man kommer norrifrån. Enklare att hitta då de har en stor träskylt utanför, och det var en ren slump att vi stannade till här en gång bara för att svalka oss med en dricka en gång på en av alla dessa moppeturer runt ön.
 
 
Spicy seafood salad, green mango salad och deep fried vegetables. Prozac för själen...
 
 
Det jag såg komma in på faten var verkligen en fest för ögat, och jag bestämde att hit måste vi åka igen och prova maten, och jag har aldrig blivit besviken under något av besöken efter det. Restaurangen är ganska stor och har olika avskilda sektioner. Tyvärr är de lite underbemannade i både kök och servis, och det kan bli lång väntan, men det är värt varenda minut för maten är bland Lantas bästa. Man kanske dock ska skippa att komma hit under Laanta Lanta-festivalen då det är överfullt och väntan kan lätt bli över två timmar innan man får maten.
Deras green mango salad är ett måste här, och även hela fiskar i olika varianter brukar vara en ren fröjd för gommen.
 
 
 
 
 

Ett till tips. Längst söderut i Old Town finns ett ställe som heter Caoutchouc. Det ligger utanför själva huvudgatan, söder om rondellen och piren. Åk förbi bostadshusen där, över alla fartgupp så kommer man till slut till ett jäkligt mysigt ställe dom drivs av en fransman. Jag har aldrig provat maten här men den ska tydligen vara ok enligt tripadvisor där den ligger på plats 35 av 208 restauranger på Lanta. Hit kan man också åka för bara en fika och riktigt kaffe. Och lugnet så klart. Skön miljö både inne, och ute på terrassen på baksidan. Ägaren är tydligen bror med ägaren till populära Shanti Shanti (7:a på Tripadvisor) på Klong Nin.
 
 
Längst ner i Old Town ligger sköna Caoutchouc
 
    
 
  
(En av de mest kända restaurangerna i Old Town är nog Fresh som ligger precis vid piren. Personligen tycker jag den överskattad, men har bara provat två gånger och det gav knappast mersmak.)
 
 
Hammock House
 
För övrigt så har jag ett till tips i Old Town. Om man ska köpa med sig något hem från Lanta så är det en handknuten hängmatta från Hammock House som ligger ganska nära Cee Side. De är inte så billiga och det går inte att pruta, men det är en av mina bästa investeringar och den har fått följa med på många resor runtom i Thailand. Till och med på Svenne bananernas favoritlyxhotell Lebua i Bangkok har jag knutit upp den! 
 
 
Chillin' like a boss. Lebua at state Tower, Bangkok
 

Intanin Lanta

Som en ödets ironi har vi nu bokat det hotell som jag från början var djupt skeptisk och motståndare till när jag hörde om byggplanerna. Men nu var ju det tre år sedan och man kan väl ändra sig. Nu är jag inte längre konkurrent, utan betalande gäst på det nya hotellet Intanin Lanta som byggts på ödetomten bredvid mitt gamla Nature House. Vi såg bilder som en vän postat på Fejan och tyckte det såg fint ut, med rimliga priser inklusive frukost. Antagligen stabilare wifi också än i Nee's blåa hus som vi alltså bokade av. Dessutom nybyggt och fräscht med nya sängar, och barfotaavstånd till stranden. Hjärter Dam ringde direkt ner och förhandlade fram ett bättre pris ändå än vad som angavs på Booking.com's sida.
 
 
Det var då, 2012. Nature House
 
 
För ett år sedan, 2014. Råbygget är uppe och skymmer sikten
 
  
Nu färdigt och öppnat. 2015 (Foto: Sverre B)
 
 
Nu får vi dessutom ännu närmare till Cook Kai som är närmsta granne åt andra hållet och det är också åt det håll som balkongerna vetter. Vägen och stranden i ryggen, vilket också skymtas på bilden nedan. Tidigare hade man alltså en rätt så soft vy ut från loftgången på Nature House.
 
 
A room with a view. Nature House 2012. Nu bara ett minne blott...
 
( Saxat från april -12
 
"...Poletten trillade ner. Var det därför gamnästet hade gjort en helomvändning? De hade fått nys om den planerade byggnationen? Ena dagen ville de ha ett pris på inventarierna, nästa dag erbjöd de en fortsättning på kontraktet.
En byggarbetsplats som granne är det sista man vill ha som hotellägare, och gäster som klagar är den sämsta marknadsföring man kan ha..."
Hela inlägget )
 
 
 
Snart en frukost nära dig. Richeys, Klong Nin Beach. (2014) 
 
 
 

Lanta trots allt

Det räckte med att jag bara började titta på bungalows på Ko Kut, och sedan Ko Chang, för att jag skulle få kalla fötter. Alldeles för dyrt, och när jag sedan läste några omdömen så fick jag samma känsla av det vi upplevde på Ko Samet för något år sedan. Jag ville inte ta några nya liknande risker, och särskilt inte med en fem månader Junior i bagaget. Dessutom låg det längre bort från No Mac Fly än min inre karta hade sagt mig. Hjärter Dam var enig. Vi strök det.
 
 
Mystiska Buddha-fältet utanför No Mac Fly.
 
 
Återstod gjorde Mae Phim. Det positiva är fantastisk mat och rimliga priser. Fler thai, färre turister. Men jag var ändå tveksam. Det kändes utspritt, och inte direkt gångavstånd mellan det man behöver. Beroende av moppe alltså, men man kanske skulle kunna sätta Junior i korgen fram på styret, men då får man väl hatbrev från hela Sveriges samlade kår av curlande lattemammor. Sedan hade den försvenskade Hjärter Dam ytterligare en synpunkt. Hon har ju insett att det är smidigare att bada i bikini än det kulturellt påtvingade klädsimmet som goda thailändska medborgare annars ägnar sig åt.
 
 
 
 
På våra tidigare dagsturer till Mae Phim i september så var det bara thai på stranden, och alltså inget ställe för en flicka av god börd att springa omkring i en bikini som om vore hon från en lägre samhällsklass. Hur skönt det än må vara att slippa bada i långbyxor och långärmat, såsom seden kräver. Dessutom ligger det också för långt bort från No Mac Fly eftersom vi måste ta oss därifrån också. Vi strök det från planerna.
 
 
 
 
Så vad återstod? Jag hade en tanke men sade inget. Det behövdes inte, för Hjärter Dam nämnde det själv. Ko Lanta. Visserligen en flygresa till men bara drygt någon timme i bilen från Krabi. Barfotaavstånd mellan bungalow och strand. Rimlig prisnivå och ett säkert kort. Spicy beef salad på Cook Kai och en Chang i solnedgången på Klong Nin kommer sitta som en smäck i mars när toppluvorna fjantar runt i skidspåret hemma i dalaskogarna under Vasaloppsveckan.
 
 
 
Ko Lanta dress code...

 
Bestämt och bokat. Vi hyr blåa huset av Nee en vecka till ett förmånligt kompispris, och får hämtning på flygplatsen dessutom. Jag vet att det här går ju emot det jag skrev för ett år sedan angående Lanta som då kändes som sista resan dit. Men man kan väl ändra sig. Både jag och Hjärter Dam ser fram emot att komma tillbaka. Och det känns speciellt att ta med sig Junior dit också ska jag medge.
 
 
 
 
Jag har sytt ihop hela resan och bokat sista hotellet i Bangkok innan hemresan också. Det blev till slut Centara Grand at CentralWorld med dess karakteristiska takbar Red Sky. Det sved lite i lädret men efter jag bokat inrikesflyget och hotellet så fick jag plötsligt ett mail från försäkringsbolaget som ville ge mig 6000 spänn för några fuktfläckar i taket som jag haft synpunkter på, så det täckte ju in dessa utlägg utan vidare.
"That's karma!" som Hjärter Dam så milt uttryckte det..
 
 
Vi ses i mars. Red Sky Bar, Centara Grand at CentralWorld. Stulen bild från nätet.
 

Reser i österled igen

Hemlängtan och bortlängtan blev för stor. Ännu en tripp bokad till landet i öster, om än lite kort. Den här gången med ännu en familjemedlem i bagaget. Biljetter med Qatar för under fem lök per skalle i februari måste anses som ett riktigt klipp. Biljetten för junior gick på femhundringen.
 
Jag fick således nöjet att hitta ett lämpligt hotell att prova i den stora Mangon. Tyvärr var mycket fullbokat eller på tok för dyrt. Jag har länge haft span på Centara Grand (Red Sky) men det funkade inte den här gången heller. Sofitel på Sukan var för dyrt just nu, och det landade till slut istället på Eastin Grand Hotel på trafikerade Sathorn Road. Drygt 8000 baddare för hela familjen inklusive frukost i två nätter. Direktanslutning till BTS Surasak. Recension kommer så klart. Jag fick tipset för ett tag sedan av en trogen läsare av bloggen, och haft det i åtanke sedan dess.
 
 
Eastin Grand Hotel. (Utsikt mot spökskrapan Sathorn Unique) Stulen bild från nätet.
 
 
Det kan löna sig att jämföra de olika bokningssidorna. Billigast blev det med Booking.com den här gången. Min lojalitet till Hotels.com fick stryka på foten den här gången, då de var nästan 1500 thb dyrare. Eastins egna hemsida kunde inte heller tävla mot Bookings superdeal den här gången.
 
Planen är sedan att besöka Hjärter Dams hemtrakter där Juniors mormor och morfar håller på att längta ihjäl sig efter den lille avkomman. Efter några dagar på de väldoftande risfälten drar vi vidare till beachen någonstans. Mae Phim ligger närmast till hands, men eventuellt åker vi till någon ö söder om Ko Chang. Det är väl Junior som styr det där. Det är i alla fall ursprungsplanen, men den lär väl omkullkastas i vanlig ordning om jag känner oss själv rätt. Hjärter Dam har ju kvar sin Toyota i Thailandet så vi kan ju egentligen köra vart vi vill. Om vi vill.
 
 
Svärmor kollar in ägorna i väntan på besöket från kalla nord...
 
 
 Färdplan
 
 
 
 

Morden på Ko Tao

Det är snart en månad sedan våldtäkten och morden på brittiska Hannah Witheridge och David Miller. Utredningen är farsartad, och två torterade burmeser har gjorts till syndabockar även om alla spår pekar åt ett annat håll, en pannkaksförsäljare har fått agera tolk och tvivelaktiga DNA-analyser som matchar efter behov.
 
Hade det inte varit för att de var två västerländska backpackers som blev utsatta hade nog hela historien glömts bort ganska fort, och det lilla dykparadiset Ko Tao hade fått fortsätta vara just det. Nu har fallet fått omvärldens ögon på sig och "paradiset" Thailand solkas i kanten. Kraven och pressen på Thailand om att låta göra en oberoende utredning ökar. Sätt in Scotland Yard på fallet istället för att låta den korrupta lokalpolisen sköta mordutredningen!
 
Bildkälla: change.org
 
 
"...On September 15th, 2 innocent British citizens - David Miller, 24, and Hannah Witheridge, 23 were found raped and murdered in the most horrific manner  possible whilst on holiday in Thailand on the island of Koh Tao. The Thai police’s flawed handling of this crime has been a grave cause of concern from both the local and international community from the very start of the investigation. The Thai authorities insensitive obsession with tourist figures and the police’s notoriously corrupt reputation around the world, has been in the forefront of these concerns. ..."
 
Följ länken och skriv på för en oberoende mordutredning!
 
http://www.change.org/p/the-government-of-the-united-kingdom-independently-investigate-the-horrific-murders-of-hannah-witheridge-and-david-miller
 
 
Här en video som sammanfattar storyn på ett bra sätt.
 
 
 
 
Relaterade länkar:
 
Den oberoende CSI LA följer fallet bäst. https://www.facebook.com/CSILA90210?fref=nf Sedan han började granska fallet har han snabbt fått över 300 000 följare. Det mesta står på thai men allt relevant är översatt till engelska.
 
Andrew Drummond skriver också http://www.andrew-drummond.com/2014/10/sean-mcanna-breaks-his-silence-on-koh.html McAnna nyckelvittne/medskyldig? Åtminstone vet han något och verkar dölja det. Alla förstår att de stackars gästarbetande burmeserna är oskyldiga, ja alla utom polisen på Ko Tao som anser fallet uppklarat. Mediadrevet pekar ut ägarna till Ac Bar och kommentarerna har inte låtit vänta på sig. http://www.kohtao.asia/food-and-drink/bars-and-night-clubs.html
 
Även Jan Källman uppdaterar emellanåt
http://blogg.jankallman.com/?p=23691
http://blogg.jankallman.com/?p=24227#respond
 
Brittiska Mirror skriver spaltmeter http://www.mirror.co.uk/all-about/thailand-backpackers-murder
 
Svensk media verkar dessvärre ha upphört med sin rapportering.
 
Och här om en annan turist som hittades död på samma strand på nyårsdagen http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/thailand-beach-death-parents-convinced-4410135
 
 
Polisen anser alltså att fallet är löst och således kommer burmeserna antagligen skickas till "Death row" på det fruktade Bang Kwang-fängelset i Bangkok (samma som vår svenska sk "Diplomatdottern" som jag tidigare skrivit om) . OM nu inte fallet tas upp igen, och då bara om de internationella påtryckningarna blir för stora och Thailand inte vill riskera att tappa ansiktet, vilket de flesta anser att de redan gjort.
 
Den vanlige charterturisten har så klart ingen aning om vad som pågår bakom kulisserna. Thailand är ju en paraplydrink under parasollet, blått hav, god mat och leende människor. Få anar hur utbredd korruptionen är. Alla med pengar kan köpa sin frihet. Den som har slanten har makten så att säga.
 
 
Land of Smiles - Land of Bribes...
 
 
 
 
 
 
 

Undantagstillstånd i Landet på Låtsas

Sommartorka på bloggen? Egentligen inte. Snarare tidsbrist. Jobb och husköp med tillhörande renovering har tagit all tid i anspråk, men jag räknar med att få mer tid att skriva snart igen.
 
 
I Thailand, eller Landet på Låtsas som det också kallas ibland, råder undantagstillstånd och utegångsförbud efter att militären (för vilken gång i ordningen?) gjort en statskupp ännu en gång. I vilket annat land som helst så hade nog folket tagit detta betydligt allvarligare än vad thailändarna verkar göra.
 
Thailändarna tycks tro att utegångsförbudet inte gäller just dem, utan någon annan. Så vad gör de istället? Jo, de sticker hem och sminkar sig, kanske drar på sig en lustig kostym, och sedan ut på stan och letar rätt på närmsta militärfordon, poserar med soldater, tar några selfies, gör V-tecken och postar på Facebook. En militärkupp som betraktas som ett slags skojigt studentspex.
 
 
Selfie med Snövit...? Snacka om undantag. Foto: @kamonwan
 
Nä, de flesta thailändare gillar faktiskt militären, som stöder Kungen, (till skillnad mot den korrupta och avskydda poliskåren) och välkomnar kuppen "som nu ska få ordning på torpet".
 
But first, let's take a selfie...
 
Foto: The Nation, samt @Arjuna_Thai
 
Alla bilder hittade på https://www.facebook.com/www.thai.nu?fref=ts
 
Mer intressant info på http://walleniusvinklar.com/
 
 
 
Senaste nytt från Thai.nu
 
"Det har spridits rykten om att utegångsförbudet har upphört. Det stämmer inte. Fortfarande är det hemmakväll som gäller tills annat meddelas. Mellan klockan 22-05...

Ett antal nattklubbar har kompenserat bortfallen inkomst genom att släppa in gäster innan klockan 22 och sedan inte släppa ut någon innan klockan 05. Smart."

 

Som sagt. Landet på låtsas.

 
 
 
 
 
 

Lanta Sorry House

Det är med kluvna känslor jag läser omdömena på Tripadvisor om mitt kära gamla Nature House som jag drev för två år sedan. Genomgående usla betyg vad gäller servicen.  Under rubriken “Rename this Hotel Lanta Sorry House” hittar man en lång beskrivning av sakernas tillstånd på hotellet som jag lämnade tillbaka nycklarna på för ganska exakt två år sedan. Att hotellet endast är rankad som nummer 64 av 70 talar sitt tydliga språk. 
 
 
Det var då 2012...
 
 
Saxat från Tripadvisor:
 
"Lantai Nature House should be renamed Lantai SORRY House

Because that's the response I got for every lapse in service and accommodation promise, despite paying 9,500 Baht in cash, up front, as required by the hotel.

Day 1: It started upon arrival as despite my confirmed bookings.com email for 6 days, my room would not be ready until the next day, "SORRY!"  said Nee (sic) the owner-manager. She did find me a bed for the night in another hotel owned by her family, but not as nice as the one I booked at the high season rate.

Day 2: They misbooked a simple boat trip for a full day of snorkeling and the afternoon was a total waste of being stuck on a faux shopping market island offering factory merchandise. I stayed onon the boat and read. "SORRY!" Née said after admitting the booking error, and agreed that I should get a partial refund (50% or US$30.00). But she hemmed and hawed for a few days and so I gave up.

This is despite a clear sign at reception, "if you buy ticket here, We Will responsible for you.. (their spelling & caps)."

Day 3: Wifi - The booking.com confirmation email states "Wifi is available in all areas and is free of charge." I could not pick it up in my room. "SORRY!" said Nee. I must sit near reception for wifi, along with the rumbling traffic, mosquitos, and night mice. This hotel  is touted as "We Are The New One on Klong Nin Beach" on it's roadside sign board and yet no  wifi in the room? The place is small.

Day 4: Upon returning from my diving class, I mentioned that the room had not been cleaned in 3 days. "SORRY." said Nee. Also, that there was no comp bottled water in the room, which every Thai  hotel and backpacker hostel had provided me over the last 3 weeks of travel (including her affiliate Hotel that first night!). "SORRY." She promised to take care of it the next morning.

Day 5: The afternoon before, in part to soothe her delay tactics for my partial refund, Nee promised me her newest, best electric scooter for a day trip to Old Lantai Town. However, when I set my sights on a clean, yellow one and the similar red one, she immediately assigned me a beat-up dirty one. "SORRY!" The nice ones were booked.

OK then - but upon setting out less than  1/4 kilometers, I discovered the gas tank was on empty and the tank cover cap Was missing! So, I put in 3 liters and return for a gas cap. "SORRY!" No gas cap and No, it's not dangerous to drive without one. That's the only scooter left anyway -  despite at least 5 parked including the yellow and red ones.

When I returned in about 3 hours, I finally put my foot down and after discounting partial use on the day rate of 250 Baht plus the 120 Baht in gas I put in (1-1/2 liters still in the tank), I didn't have to pay. Later that afternoon, one of her workers placed a bright orange gas cap on my scooter. He was also cleaning the entire bike - "Dirty," he said, like when I was assigned it. Then a fellow guest got on the nice yellow scooter. "You had booked it before?" I asked. NO - he had just walked to reception to rent and Neen assigned it to him!

The Good:
1. The hotel is affiliated with the very sweet Island Resort across the highway on the beach side so you can charge food, drink and other services to your room. I spent every evening here watching gorgeous sunsets and dining. The food tastes better here, too.

2. Lantai Nature House is a new building and the room was quite nice and the balcony a nice hangout. The maid did a good job of cleaning (heavy chemical products though).

3. Klong Nin Beach has nearby roadside convenience stores, hair salon,  and an ATM.

I would return to Klong Nin but would stay at the Island Resort across the road, on the beach side of the highway. More amenities, professional customer service attitude, beachside rooms, and same price range. And the wifi extends even over the beach area!

No wonder Nee insists on cash upfront. Impossible to dispute much less deduct or discount.

Oh. - I never got my comp bottled water! --- "SORRY!"
 
 
Nature House idag ligger inklämt mellan ett nybygge, samt ett par nya rum uppe på takterrassen där den tidigare uppskattade VIP-loungen stod...
 
 
 
Ja vad ska man säga? Tyvärr så stämmer detta in på vad många vänner, bekanta och gamla gäster också har sagt till mig om Nature House efter att de (ägarfamiljen) driver det i egen regi igen. Trots att de nu är dubbelt så många i personalstyrkan så lyckas de ändå inte få till de simplaste önskemål från gästerna, såsom städning, nya handdukar och kanske ett leende. Nu är detta inte något unikt för just det här hotellet utan ett problem som många resorter sliter med. Ointresserad och underbetald personal bla bla...
 
Det här kanske låter som ett bittert inlägg, men det handlar inte om det. Jag förstår och accepterar att det är girigheten som styr, och att de i det här fallet ville ha tillbaka ett hotell som vi (läs: Nancy - all heder till henne) gjort populärt, och att de försökte få henne att jobba kvar, vilket hon vägrat (all respekt till henne).
 
Nej, det som stör mig är att de sitter på en guldgruva men inte förstår hur man ska tälja guldet. Allt finns där. Havet, stranden, solen. Bra läge, rum och bekväma sängar, men med ägare/personal som inte är ett dugg intresserade av att göra något bra av det. Turisterna är ett nödvändigt ont. Man gillar pengar, men kanske inte faranger. Så länge utlänningarna väller in på ön och det ändå blir fullbelagt så behöver man inte anstränga sig att ödsla energi på petitesser som service och annat trams. För när säsongen är slut kan man ju ändå köpa sig en ny fullutrustad Isuzu-pickup att imponera med. Kom ihåg att svenska avundsjukan är ingenting jämfört med den thailändska.
 
 
Paradise lost...
 
 
 
 
 

Lanta last episode

Visst hade jag redan innan vi kommit till Lanta kalkylerat med sannolikheten huruvida det skulle uppstå en konfrontation mellan det gamla och det nya. Tidsaspekten på tio dagar och Lantas storlek. Ön var stor nog för att man inte nödvändigtvis skulle råka träffa alla man kände, men liten nog för att det inte skulle kunna uteslutas. Särskilt med tanke på hur mycket vi cruisade runt på ön med moppen. Ligga och klämma på beachen hela dagarna var inte riktigt våran grej.
 
 
Summertime happiness. Diamond Cliff Beach. En av få heldagar på stranden.
 
 
Skuggan av det förflutna hängde över ön som ett möjligt hot mot våran trivsel där, och jag önskade att Hjärter Dam skulle förskonas från alla slags påminnelser om den gamla surdegen uppe på kullen. Själv hade jag lagt den episoden på hyllan och stängt dörren för länge sedan, och det var knappast något som spökade längre för egen del, och jag hoppades att öborna som kände till historien skulle vara smarta nog att inte babbla om det. Tänk vad fel man kan ha. Jag visste att Cook Kai kunde vara minerad mark, men deras spicy beef salad och morning glory är oemotståndlig, så vi gick dit och åt ett flertal gånger. Allt verkade frid och fröjd. Bomben släpptes först när det var för sent, då satt vi redan på night market i Krabi Town och skulle flyga nästa morgon.
 
 
Fadd eftersmak...?
 
 
Där satt jag i godan ro medan servitrisen stod vid vårat bord och orerade sina falsarier fullständigt respektlöst. Hon hade pratat allt för fort med mitt sällskap för att jag skulle kunna snappa upp vad det handlade om. Hjärter Dam höll god min men hade avbrutit henne efter en stund och sagt "Nu ska du sluta prata och ta våran beställning istället!" Jag beundrade henne för det. Det som grämde mig mest var att jag inte kunde återupprätta min heder genom att gå dit och fråga vad fan det där var nödvändigt för. Jag var oerhört besviken eftersom jag egentligen gillade Cook Kai och personalen där. Jag kände mig maktlös och det gjorde mig enormt irriterad att jag inte kunde gå tillbaka och konfrontera nämnda servitris. Min kära hälft tog det betydligt bättre, men ville upplysa mig om att hennes folk inte agerar på samma sätt som svenskar. Har de något skvaller så skvallrar de gärna.
 
 
Cruising ner till lugna Bamboo Bay. Thank you for quiet places...
 
 
En annan dag en vecka tidigare var vi på väg upp till Saladan för att käka middag med Ventildoktorn och RUTer Dam. Det pågick någon slags marknad vid vägen och det var mycket folk i rörelse och vi var tvungna att sakta ner farten lite. På håll såg jag en buddhisttjej (enkelt att skilja ut eftersom de flesta är mussar och alltid har luvan på sig) som vände sig om och först fokuserade på våra vänner längre fram och sedan riktade blicken mot oss. Jag kopplade först inte vem det var. Hon buffade på sin kompis som for runt och stirrade rakt på mig, jag mötte hennes blick genom mina solglasögon och inte förrän vi precis passerade dem så föll min blick tillbaka på den första tjejen och då slog det mig vem det var. Hon på kullen. Men jag var helt oberörd och åkte bara vidare och undrade stilla för mig själv om Hjärter Dam noterat samma sak. Och visst hade hon det, och frågade mig bara "Det var ditt gamla pök va?", "Japp" sa jag och så var det inte mer med det.
 
 
 
 
Förutom incidenten med servitrisen på ovan nämnda restaurang så blev mötena med de flesta andra bekanta bara positiva. Nancy, Frukt-Lasse, Grönsaksgumman, Massage-Mae, personalen på Paragon, och andra thai som jag lärt känna under Nature House-året hade bara talat gott om mig, och visst blev jag rörd och smickrad när Hjärter Dam stolt vänder sig mot mig och säger "Everybody say you're jai dee (godhjärtad) honey, I never hear anybody talk bad about you."  Att få höra det var för mig ett bevis på att jag lämnat efter mig något gott och att jag vunnit över mina giriga antagonister.
 
Så slutligen då? Var det sista besöket på Ko Lanta? Förmodligen, men man ska aldrig säga aldrig. Någon bredvid mig har redan börjat prata om "next time..." Fler inlägg från ön blir det nog hur som helst.
 
Inom kort kommer även hotellrecensioner från Renaissance och Okura Prestige.
 
 
 

Ko Lanta Dead End

"No. Lanta is not even my second home anymore.." Redan där på färjan kände jag någonstans att det här skulle bli något slags avslut, men jag hade inte svarat henne då, utan låtit frågan hänga i luften bara.
 
Hade jag nått vägs ände med den här ön? Det kändes så. Allt i livet har sin tid och jag undrar om jag kommer att återvända hit någon mer gång. Misstolka mig rätt. Ön har absolut sin tjusning, men kanske var jag klar här för egen del. Dags att göra bokslut och gå vidare. Jag hade slutfört mitt uppdrag genom att visa Hjärter Dam min historia på ön som hade gett mig så mycket. Och tagit en del förstås. Att hänga på Nature Beach var inte heller en självklarhet längre, restaurangen som hade varit som ett vardagsrum för alla långliggare, kändes inte som mitt längre. Sveken från Nature House-året var som en sårskorpa som ständigt började klia när jag tänkte på hur de hade gått bakom ryggen på mig och helt enkelt brutit kontraktet på eget bevåg. Det hade varit lätt att se hur mycket en så kallad nära vänskap varit värd när en 500-bahtsedel hade kommit mellan två intressen. Business first, friendship then...
 
 
Vid vägs ände. Old Town, Ko Lanta.
 
 
Naturligtvis hade Hjärter Dam fått höra alla historier från den tiden och hon var inte speciellt imponerad över hur jag stundtals hade blivit behandlad, och har inte heller haft något vidare intresse att besöka resorten för att socialisera med mina gamla antagonister. Favoriterna i personalen hade även dem börjat droppa av en efter en. Till och med Rambo hade slutligen hittat en farangtjej och hamnat i Stockholm. Vad han nu skulle där och göra. Rambos livsöde skulle kunna avhandlas i ett eget inlägg. Jag tyckte synd om honom. I baren på Nature stod han alltid i centrum och var resortens entertainer. I 08-land skulle han försvinna i mängden och skulle få kämpa för sin acceptans. Kanske har jag fel. Han kanske var nöjd att sitta med långbyxor i en förortslägenhet.
 
 
Siste man att lämna kolonin tar med sig flaggan...
 
 
Det positiva med den här resan har varit att istället för att vara bekväm som tidigare och inta alltför många måltider på Nature, så har vi utforskat nya ställen som jag har tyckt varit intressanta men av olika orsaker aldrig provat. Lantas styrka är ändå att det finns så många trevliga ställen att välja på, både i och utanför turiststråken, bara man vet var man ska leta. Även för en thai. Hjärter Dams favoritsylta är en oansenlig och alldeles för varm plåtbarack (bredvid 7/11 Klong Nin) som slevar upp oidentifierbar thaimat ur bleck skolbespisning style bakom en glasdisk, för nästan inga pengar alls. Själv har jag mina favoriter i Old Town. Beautiful Restaurant, Cee side och Cautchou allra längst ned. Lanta har också bjudit på sitt bästa väder. Blå himmel och sol varje dag och med en lätt bris som svalkar och håller myggen borta, så egentligen finns inget att klaga på.
 
 
Pärlor för svin...?
 
 
Vidare har vi bestämt oss för att stanna ett par dagar till men kommer byta ställe, sedan en natt i Krabi Town för vidare färd mot Bangkok där vi stannar två nätter innan hemfärd. Besöket hos föräldrarna har också ställts in. Alltför påfrestande att resa hela vägen till No Mc Fly för den havande som anser att det blir alltför uttröttande.
 
Orsaken att vi kommer byta ställe beror helt och hållet på att vi har inte lust att supporta en resort där hela ägarfamiljen bara sitter i ett hörn och ser sura ut, och inte lyfter ett finger för att få gästerna att trivas. Det är bara solstrålen Khun Ma som bär upp det här stället och gör det värt att stanna, men även hon har tröttnat och kommer sluta samma dag som vi checkar ut, och fina Klong Nin Resort betraktas nu i mina ögon som ett sjunkande skepp.
 
Jag hade faktiskt trots allt en särskild orsak att boka det här stället, och det var att i somras fick jag ett samtal från Lanta där det gjordes gällande att hela resorten var ute efter en arrendator pga att det fanns ingen som kunde engelska ordentligt och det saknades idéer och visioner. Problemlösningen var som vanligt att kasta in en farang (som man kunde klämma på stålar) som kunde lyfta verksamheten. Glöm det sa jag, men nyfiken nog att bo här för att se det med egna ögon. Bungarna är fina och stora och med trevliga balkonger. Pool finns också för de som inte fattat att man kan bada i havet. Det enda som saknas är några leenden och ett "Good morning".
Lätt att förstå, men tydligen skitsvårt att utföra. 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0