Rapport från Lanta - Oktober

Tiden rusar iväg och det är bara två veckor kvar innan avfärd, och inte förrän idag fick jag iväg min visumansökan men det borde räcka. Eller förresten..nu när jag kollar är det ju tre veckor kvar, men sedan blir det att uppgradera sig till solsken och easy life igen. Inbillar jag mig i alla fall. Jag får se hur det känns att komma tillbaka. Vet ju inte ens om jag ska bo på Nature House överhuvudtaget. Att nedgradera sig från manager till gäst känns inte alls bra. Antagligen kommer jag ha synpunkter på allt möjligt. Kanske bäst att hålla sig undan.
 
 
Blogg.se har utrustats med ett Instagramverktyg förresten, vilket gör att man kan ladda upp bilder direkt utan att tanka upp dem via kabel in till en dator först. Det dåliga är att man inte kan ändra storlek på bilderna. Jag har provat att instagramma (dagens nya verb) några bilder från förra säsongen.
 
   
 
Lanta Nature House, Sirocco at Lebua i Bangkok, samt en spicy prawn salad. Recept!
 
Jag tänker naturligtvis mycket på Nature House nu, det var för precis ett år sedan som allting startade. Det var så jäkla skönt på ett sätt. Att ta morgonpromenaderna på stranden och hela spänningen inför säsongen. Jag hade klippt banden hemma och skulle driva ett litet hotell i Thailand och skulle inte komma hem förrän snön hade smält bort. Och hon på uppe på kullen också. Ja vad mer kunde jag önska mig. Allt var perfekt.
 
 
Några telefonsamtal till Lanta förtäljer följande. De flesta resorter verkar ha reparerat skadorna från tidvattenvågen i juni. Så även Nature Beach som öppnar om ett par veckor. Baren är uppbyggd igen och Rambo (med son) är tillbaka efter en säsong på Paragon. Jag fick erbjudande om att arrendera baren men det tackade jag nej till. Jag vill ju ha hotell hellre. Och då helst Nature House, men jag ska kolla upp ett annat på Klong Nin som jag fått nys om.
 
     
Hittade förresten bilder från när tidvattenvågen slår in mot Why Not Bar. Kantiang Bay.
 
Nancy kör ju egen business med sin syster på Klong Hin den här säsongen. De öppnade restaurangen för någon vecka sedan och har haft några faranger där redan. Jag ska återkomma med nya bilder därifrån bara jag är på plats. Tycker att det är kul att de tog namnet jag föreslog, Roi Reng Restaurang, vilket fritt översatt betyder ungefär jättebra restaurang på sydthai. Åk dit och käka "Nancy special lunch same same she made on Nature House last season for her boss" så kommer ni inte bli besvikna. Och Nancy blir glad. Presskaffe har hon också.
 
  
Visa större karta
 
 
För övrigt så har brobygget mellan Lanta Noi och Yai stått stilla ett par månader. Det lät ut som om pengarna var slut när jag pratade med Nee häromdagen. Jag frågade henne om "the big bosses who handle the cash went to karaoke and spent all the money there..." så hade hon bara skrattat och svarade "Yes, something like that..."
 
  Äh, nu skiter vi i det här...
 
 
Gillar den här videon nedan. Precis så där ska man säga upp sig. Lite mer utstuderat än den där gula post-it-lappen som jag skrev ner min uppsägning på och klistrade fast på chefens kaffemugg för några år sedan.
 
En till som skiter i det...
 
 
 
Och nedanför ännu en till som sket i det för länge sedan.
 
Den här dagen var jag oerhört lycklig. Hade dock inget med uppsägningen att göra.
På ödsliga Lanta Noi. 3 mars 2011.
 
Wan nee pom mi kwam suk mak mak. 
 

Hotellbluffen

Jag får en massa nyhetsbrev från websidor som jag har haft att göra med i form av olika bokningar. Nu så här i bokningstider inför kommande resa så började jag studera och jämföra hotellbokarsidorna. De stora giganterna Agoda, Hotels och Booking, men även Supersavertravel, och det var i morse som det kom ett mail från just dem som fick mig att reagera.
 
Alla bokningssidor, eller hotellen själva, verkar köra med sina tricks för att locka kunder. Jag har länge stört mig på Agoda som alltid visar sina priser exlusive skatt, och det fattar ju vem som helst att enda anledningen är att det ska se ut som om de är billigast. Det här var också något jag påtalade för Agodas representanter i vintras när de kom till mig på Nature House för att värva hotellet till sin sida. De hade så klart jättebra förklaringar till att inte sätta ut slutpriset förrän i slutet på bokningen. Det blev inget kontrakt med dem då. Jag hade haft fullbokat länge, dessutom så hade jag hotellet på Booking redan.
 
Söker man på hotell i Bangkok på Hotels.com så hamnar alltid Lebua överst med sina stadiga 57% rabatt, och man tänker så klart wow det här måsta man boka medan kampanjen pågår. Men den tycks aldrig ta slut. Just nu kallas det "sommarrea". Läs recension. Samma sak för ett par år sedan när jag bokade Landmark då de hade en kampanj på 55%, också en kampanj som verkar pågå än idag.
 
 
Men nu var det alltså Supersavertravel den här gången. En sida som jag egentligen gillar och har bokat både flyg och hotell med tidigare. Det som fick mig att reagera var att de satt ut ett lockpris som såg riktigt bra ut. Dock så avslöjade det finstilta under att det trevliga priset handlade om per person. (Det handlade alltså inte om Per Persson, en kille här i byn..) Och det vet ju de flesta att man oftast betalar för rummet oavsett om man är en eller flera personer. (Hehe, kom precis på att rekordet i vintras på Nature House var att vi hade minst åtta! malaysier i ett och samma rum. Utanför dörren låg ett berg av skor.)
 
I mailet från Supersavertravel fanns ett antal utvalda hotell från Bangkok med. Bland annat Citrus Sukhumvit 22 som jag valde att kika närmare på. Wow, halva priset ungefär tänker man och klickar vidare. Endast 234 SEK för ett fyrstjärnigt hotell mitt på Sukhumvit. Låter ju nästan för bra för att vara sant.
 
Skärmdump från Supersavertravels annons.

Knappast "Supersaver" med falsk marknadsföring.
 
Defaultläget är ifyllt med 1 rum med 2 vuxna så det behöver man inte klicka i själv för att bara göra en sökning på tillgänglighet.
 
 
Wow, endast 245 SEK på valt datum. Sedan tittar man på den lilla svarta texten under och inser att det står pris/person och Totalpris 490 SEK?
Men eftersom man är så smart så ändrar man ju antal Vuxna till 1 pers. då man verkar betala priset per person och inte rum. Jaha, men du var de tydligen kvicka med att höja priset till 490 SEK/person. Jag testade så klart om de var konsekventa med priset 490 SEK för hela rummet och gjorde en provbokning med 3 pers, men då höjdes genast priset med 50% upp till 720 SEK.
 
 
 
Nu var jag så klart tvungen att jämföra Citrus 22 på de andra bokningssidorna och började med Hotels.com, och där låtsades de som att de hade kampanj med ungefär halva priset. Nedsatt från 905 SEK till 490 SEK!
Wow vilket klipp tänker man ju. Om man utgår från Hotels' utgångspris på 905 SEK och jämför lite snabbt med Supersavers' dito på 245 SEK så inbillar man sig att man fått en rabatt på 660 SEK, eller över 3000 THB!!  
 
  
 
 
Agoda kör på med sina tröttsamma exklusive-skatt-priser. På sidan där du ska knappa in ditt kreditkortsnummer så står det lite smått att skatten slås på, men du får räkna ut slutpriset själv.
 
     
 
 
Så man undrar ju vad det korrekta priset är. Jag kollade in vad deras egna hemsida hade att säga. Ett dubbelrum för en eller två personer lossnar på 2251 THB, omräknat blir det ca 480 SEK. Priset ökade till 695 SEK om man klickade i tre personer. De annonserar stolt en "Early Bird Promo" om man bokar i tid, men slumpmässiga provbokningar visar samma pris oavsett ankomstdatum.
 
     
 
Nu var det ju bara en ren slump att det blev just Citrus Sukhumvit 22 som jag jämförde, men jag kanske rent av ska bo där ett par dagar innan färden går vidare ner mot Ko Lanta, eftersom jag nu hunnit bygga en sådan fin relation med hotellet medan jag skrivit om det. Ser att det ligger inte långt ifrån coola S31 (läs recension) som jag bodde på för nästan precis ett år sedan. Betyder också att det är en liten promenad till BTS.
 
Om man t.ex. tittar på hotellet S31 på Booking så ser det ut som om de bara har ett fåtal rum kvar på valt datum. Ojdå, tänker man och skyndar sig att boka innan hotellet är fullbelagt. Det här är ju en sanning med modifikation då det kan finnas massor med lediga rum kvar. Att det står "Endast X antal rum kvar" betyder bara att hotellet i fråga har valt själva hur många rum de tilldelar respektive bokningssida. (På Nature House tilldelade jag endast 2-4 rum till Booking). (Ser förresten att det finns ett Nature House på Phuket också. Förväxla ej det förtappade stället med klenoden på Lanta!).
 
 
Däremot så ifrågasätter jag trovärdigheten i blänkaren "Detta hotell blir troligen slutsålt snart" som man t.ex. kan hitta i informationen om Thailands högsta hotell, Bayoke Sky. Ojdå, tänker man och skyndar sig att boka innan det blir fullt med faranger i de 660 rummen.
 
 
Apropå vilseleda kunden. Jag satt och kollade in Nature House på Agoda igen. Det är så många saker jag hakar upp mig på där. T.ex på den där lilla lila fliken på rummet de kallar för Superior står det Populärt val! Jag undrar vad det baserar sig på, eftersom hotellet är nytt på Agoda och faktiskt inte ens har öppnat än. Och jag undrar fortfarande över de två rumstyperna. Och prissättningen.
 
 
 
Eftersom jag kan Lanta Nature House som min egen bakficka och alltså känner till luddigheterna på bokningssidan så undrar man ju hur mycket man kan lita på informationen när man läser om andra hotell. Det luriga är ju att veta vad som skiljer de olika rumstyperna åt. Vissa hotell kan ju ha flera rum som verkar se likadana ut men som skiljer i pris. Nej, det slutar väl med att man bokar en masonitlåda på Khao San Road som på den gamla goda tiden, så man slipper köpa grisen i säcken.
 
Jag undrar också hur jag ens orkade skriva hela det här inlägget.
 

Får väl hoppas jag bokat hotell innan jag ser den här skylten nästa gång...
 
 

Thaimout

Ett samtal från resebyrån häromdagen.
 
"Hej, du bad ju mig kolla upp lite resor till vintern..."
"Hej, ja just ja, det hade jag faktiskt glömt av."
"Så nu har jag gjort en prelbokning här till dig!"
"Ok..Vart då?"
"Bangkok."
"Med vilka då?"
"Qatar"
"När då?"
"2:a november"
"Hur länge då?"
"Tre månader. Ombokningsbar"
"Hm."
"Ska'ru ha den? Yes or No?"
"Långt eller kort stopp i Doha?"
"Kort. Två timmar."
"Det här kom ju lite plötsligt. Kan jag få fundera ett tag?"
"Javisst, den hänger kvar några dagar."
(Paus på fyra sekunder.)
"...Okey. Sådär. Jag har tänkt klart."
"Vadå?"
"Jag tar den."
"Fint. Jag mailar dig biljetten i eftermiddag."
"Bra. Nu har du precis löst tre problem åt mig."
"Hur menar du? Vilka då?"
"November, december och januari."
 
The Big Mango.
 
Det är lika bra att jag lägger in flygtiderna här också. Och vilka suveräna tider dessutom. Inga onödiga övernattningar på Arlanda innan eller efter. Korta stopp i Doha, och perfekt med den bensträckaren där halvvägs eftersom jag hatar att sitta på flyget så där länge. Klockrena ankomsttider också.
Pris. 7200:- vilket som får anses som ett fynd för ett av världens bästa bolag som nu ska premiärflygas för min del. Hittade samma biljett på nätet för en femhundring billigare, men då utan ombokningsmöjligheten.
 
Qatar Airways.
Fredag 2 Nov. Arlanda - Doha. Kl. 15.15 - 23.15.
Doha - Bangkok. Kl. 01.20 - 11.35 (Lör 3 Nov)
 
Preliminär hemresa.
5 Feb 2013. Bangkok - Doha. Kl. 20.50 - 00.05
Doha - Arlanda. Kl. 01.45 - 06.35 (6 Feb)
 

Önskedröm.
 
 
Nu börjar i-landsproblemet med att hitta ett coolt hotell i Bangkok. Har haft sikte på Sofitel So som jag mer än gärna hade testat, men det kostar för mycket alltså. De kör tema på de fem elementen och rummen i jordelementet ser asballa ut. Kolla in den här bilden nedan. Hur läckert som helst.
Men nej, det får nog bli något billigare, dock ingen masonitlåda på Khao San.
 
 
Apropå hotell. Fick en länk skickad till mig häromdagen av min hotelltestarkollega som hittat "mitt" hotell (Nature House) på Agoda. Jag noterar att de tar ca 2500 baht redan i början av november. Ett pris som jag med nöd och näppe kunde klämma ur under mellandagarna. Dessutom så ser det ut som om det skulle vara halva priset (ett högre överstruket pris bredvid). Lägg på skatten på "originalpriset" och man hamnar på över 5000 baht för en natt. Alltså skulle det kosta lika mycket som ett lyxhotell i Bangkok. Helt orimligt.
 
 
Nej, 800 Baht hade varit rimligare. Jag vet, för jag har facit från förra säsongen. Mina trogna finländare hade t.o.m frukost i det priset i slutet på oktober. Mitt råd är alltid att förhandla på plats. Vidare ser jag att de presenterar två olika rumstyper med två olika priser. Verkligen konstigt eftersom alla rum är exakt lika. En till sak också. Alla bilderna där är mina. Det stör mig lite att Agoda inte bryr sig det minsta om copyright. But hey, we are in Thailand after all..
Fast egentligen är jag bara sur över att det inte är jag som driver Nature House i år.
 
 
Däremot ska jag faktiskt lägga lite energi på att hjälpa Nancy med hennes nya verksamhet. Restaurangen på Klong Hin. Jag är så jäkla glad och stolt över henne, att hon försöker med egen business i år istället för att vara underbetald anställd åt någon annan. Det är hon för bra för! Ska göra lite mer reklam åt henne längre fram. Jag kan i alla fall säga att jag har aldrig ätit så god thaimat som den hon gjorde förra säsongen. Fasen vad bortskämd jag var där och då!
 
Nancy och en halvfigur från Hälsingland.
 

Sug och knapra på ett fiskhuvud. Same same kräfta but different.
 

Till vä. bläckfisk garlic/pepper och koriander. Mitten. Nancys starkaste red curry chicken.
Till höger. "Pla too" som är friterad småfisk. Hur gott som helst och jag åt nog den så gott
som varje dag hela säsongen. Tröttnade aldrig.
 

 
 

Köpenhamn Nostalgia

Min roadtrip ner genom Sveriges avlånga land hade fört mig ända till Malmö. Det hade tagit en vecka. Möten med gamla reskamrater och gäster från Nature House. Sista natten. Kände instinktivt att jag var tvungen att åka över till Köpenhamn några timmar. Av rent nostalgiska själ. Jag tog tåget över Öresund. København Hovedbanegård. Förknippat med så många minnen. När vi var små på väg till mormor och morfar, tågluffandet genom Europa. Äventyret började alltid här.
 
 
Gjorde mig ingen brådska att lämna stationsbyggnaden. Gick sakta runt och insöp atmosfären. Dofterna. Tegelvalven. Noterade hur de stora kedjorna har tagit över allt mer. Stannade till i steget när jag såg O'Learys. Fick genast en flashback.
 
 
Då. För ett halvt liv sedan. Nitton år och jag hade övervunnit min rädsla att tågluffa ensam. Mina kompisar ville hellre dra på charter till Kos så jag hade stuckit själv trots allt. Året innan hade jag fegat ur på mållinjen när jag stått i biljettkön på tågstationen i Mora för att köpa mitt första interrail-kort. Jag hade bestämt mig den gången men hade hunnit få kalla fötter när väntan blivit alltför lång.
 
Efter en sömnlös natt på tåget från Stockholm till Köpenhamn stod jag här utanför. Sömndrucken. Hela natten hade jag legat och hållit krampaktigt i mitt moneybelt med passet och tio olika valutor. Lyssnat på kassetter med Best of Queens i min Walkman. Freddie Mercury hade dött året innan och nu lyssnade alla på hans musik.
 
I någon av alla interrailböcker jag lånat på biblioteket hade jag läst att det var här de serverade Köpenhamns bästa frukost. En klassisk institution med vita dukar och silverbestick. Danska servitriser i svart kjol och vit blus. Väl i Köpenhamn hade rädslan runnit av mig. Nu satt jag och planerade min vidare färd genom Europa. Egentligen hade jag bara ett mål bestämt, jag skulle till Pamplona och springa framför tjurarna. I övrigt låg hela kontinenten öppen.
 
Nyfiket studerade jag tidtabellen på kvällens avgångar. Amsterdam, Paris, Munchen, Prag. Jag hade ingen aning om var jag skulle befinna mig nästa morgon. Jag kunde välja vad jag ville och den frihetskänslan är svår att beskriva. Det fick till slut bli Innsbruck i Österrike.
 
 
Min dagsutflykt i Köpenhamn förde mig via Ströget helt naturligt ner till Nyhavn. Det fick bli smörrebröd och Tuborg på klassiska Nyhavn 17. Jag kom återigen att tänka på min första tågluff tjugo år tidigare. Det hörde ju liksom till att man skulle tatuera sig i Köpenhamn om man tågluffade och jag hade hittat ett ställe här i Nyhavn som jag tänkte besöka på min hemfärd efter min månad ute i Europa.
 
 
Naturligtvis var jag tvungen att se efter om stället fanns kvar. Och visst låg det där. Tato Svend. Som om tiden stått stilla och med de klassiska motiven med ankare, rosor, skepp och halvnakna indianer.
Då, den gången hade jag kommit tillbaka till Köpenhamn med massor av nya intryck efter tågluffen och skulle nu bara tatuera mig som för att toppa hela resan. På dörren hade det suttit en handskriven lapp "Tilbage snart". Jag hade satt mig ner och väntat och funderat på mitt motiv. Det skulle så klart få bli en tjur som för att symbolisera min ädelmodiga tjurrusning i Pamplona någon vecka tidigare. Jag väntade och väntade men ingen Svend dök upp. Jag tröttnade på att vänta och gav upp och det blev ingen tatuering den gången.
 
Då som nu så tog jag tåget tillbaka till Sverige. Den gången via Helsingör och färjan över till Helsingborg. Ingen på den tiden kunde drömma om en broförbindelse till Malmö. På kvällen hade jag träff med en tjej som jag reste tillsammans med på en annan tågresa senare i livet. Den största och längsta. Transsibiriska Järnvägen.
 
 
 
Time, melting fast
In a room where the sun is burning dust from our past
It's a huge carnival
In my chest
I didn't know anything..
 

Immigration Office Bangkok

Det är alltså hit man ska ta sig för att t.ex. förlänga sitt visum om man befinner sig i Bangkok, vilket jag gjorde för ett tag sedan. Jämfört med Immigration i Krabi där allt tog endast tio minuter så var det en ganska bökig procedur. Förutom själva resan upp från Centrala Bangkok till Lak Si där det nybyggda och enorma Government Center ligger så tog det ca 1,5 timme för hela proceduren.
 
Government Center Building B, Chaeng Wattana Road Soi 7.
 
Att ta sig dit gör man enklast med BTS till Mo Chit, eller MRT till Chatuchak Park. Därifrån tar man en taxi sista biten, det tar ca 20 minuter. Det är samma väg som upp mot gamla flygplatsen Don Muang (som förresten AirAsia börjar trafikera from. 1 Oktober 2012.)
 
 
Länk till BTS & MRT , för övrigt en skitbra sida till hela världens Metrolinjer.
 
Som ett thai style Stonehenge påminner dessa betongfundament om den ekonomiska kraschen i slutet på 90-talet. Det bidde ingen motorväg den gången. Ser du det här så är du i alla fall på rätt väg.
 
Väl inne i byggnaden kommer du att se den här enorma lokalen. Oklart vad den används till, men är helt klart lämplig för inlines och innebandyturneringar. Man behöver hursomhelst dra kopior på sidor i passet och det gör man hur billigt som helst här på plats. Ta rulltrappan ner och håll vänster förbi caféerna en bit. Naturligtvis finns här även ett 7-eleven.
 
   
 
Ta promenaden tillbaka upp mot entrén igen och gå in här.
 
 
Därinne finns olika bås med lättförståeliga lathundar om hur man ska fylla i sin visumansökan.
 
 
När detta är ifyllt och klart får man gå till disken för att få godkänt att man fyllt i allt rätt och att man har alla handlingar med sig. Har man gjort det så blir man vidareslussad till nästa avdelning. Annars blir det bakläxa.
 
 
Här köar man får att få rätt kölapp för nästa avdelning, beroende på vilken typ av visumärende det handlar om. Här inne kryllar det av folk och det är stort och med hjälp av färgkoder på kölappen så får man navigera sig fram till rätt ställe för att sätta sig och vänta på sin handläggare.
 
 
Här granskas passet och resten av handlingarna, och man betalar sina 1900 Baht för en 30-dagarsförlängning, som det handlade om i det här fallet. Sedan får man gå ut och vänta medan allt granskas ytterligare en gång. Får man avslag så blir det inga pengar tillbaka. Och som vanligt när man har med myndigheterna att göra i Thailand så är det proper klädsel som gäller. Lämna Changlinnet hemma alltså. Yta är allt.
 
 
Efter en stund så blir man uppropad och allt är klart och man kan bege sig in mot stan igen och svalka sig med en kall eftermiddagsöl på Chep Charlie's på soi 11 med trettio nya thailändska dagar i bakfickan.
 
Mer info.
http://www.thaiwebsites.com/immigration.asp
 
http://www.globaltravelmate.com/asia/thailand/bangkok/bangkok-useful-info/362-bangkok-immigration-office.html
 
 
Mitt på järnvägsspåret drog taxichaffisen i handbromsen och tog en rökpaus medan han väntade på att trafiken skulle släppa...
 
 Immigrant Song. Klassiker från 1970.
 
We come from the land of the ice and snow,
From the midnight sun where the hot springs blow... 
 
 

Katastrofbilder Klong Nin

(All photo cred in this post to Kim Mc Menemy.)
 
Jag kom över lite bilder från katastrofen då tidvattenvågen slog in mot Ko Lanta, och då Klong Nin i synnerhet. Även Klong Hin och Kantiang Bay drabbades hårt. Jag skrev ju några rader tidigare i det här inlägget som ni kanske minns, Rapport från Klong Nin
 
Det var alltså under fullmånen i juni då tidvattnet står som högst. Under tre dygn och två högvatten par dag så sköljde hela havet in mot hotellen och strandrestaurangerna. I tillägg så ösregnade det under lång tid och vattemassorna forsade även ner från bergen mot resorterna. Tyvärr så hittade jag inga bilder från Nature Beach och Paragon Resort.
 
Vattnet forsar igenom Baan Laanta Resort. Kantiang Bay.
 
Phra Nang Lanta, Kantiang Bay.
 
Kantiang Bay View Resort, Why Not Bar, Kantiang Bay.
 
Kantiang Bay.
 
Lanta Marine Park View Resort. Kantiang Bay.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Round House, Klong Nin. Arrenderat av ett svenskt par. Klong Nin.
 
Round House. Nu har hela taket kollapsat. Klong Nin.
 
Round House till vänster. Den gula baren längre bort är Nick's Garden, också svenskägt. Klong Nin.
 
Nick's Garden. Hela restaurangen är bortspolad. Där satt vi och käkade pizza ibland. Klong Nin.
 
Nick's Garden. Klong Nin.
 
Richey's och Roi Thai. Klong Nin.
 
Jai Dee Home. Kvinnan till vänster känner jag igen som en av de svenska ägarna till White Rock Resort.
Klong Nin.
 
Norrut från Jai Dee Home. Klong Nin.
 
Klong Nin.
 
Lanta Nice Beach Resort. Klong Nin.
En indisk restaurant som spelade Eddie Meduza? en gång när jag var där med syrran.
 
Horizon Bar och Baan Pakgasri Hideaway. Klong Nin.
Horizon drivs av en svensk tjej och hennes thaiman. Ligger ett stenkast från Nature.
 
 

Bangkok Hotell och stans godaste soppa.

Kom på att det var riktigt kul att skriva hotellrecensioner. För att det ska bli lättare att navigera skapade jag en ny kategori som heter Bangkok Hotell. Kommer så småningom att utökas med andra städer som Kuala Lumpur, Phnom Penh, Tokyo, Hongkong mf.
 
Hittade av en slump en intressant blogg idag också. En snubbe som farit runt hela världen ser det ut som och skrivit en massa om alla ställen han besökt. Mest från Asien och Thailand i synnerhet. Tjugo poster om bara Ko Lanta! Här är länken: In The Sky
 
Apropå Ko Lanta. Min hotelltestarkollega ringde upp och sa att han hittat ett YouTube-klipp där någon okänd och obskyr hotellbokarsida har tankat upp ett klipp om Nature House. Grejen är att det är MINA bilder som använts. Varenda bild i klippet har jag tagit med min kamera den gångna säsongen och tidigare år. Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera inför det här. Jag "lånar" ju själv bilder från nätet ibland till bloggen. Antagligen är bilderna plockade från booking.com. (Vid närmare googling så hittar jag Nature House på ett flertal bokningssidor som jag inte har något att göra med.) Ibland funderar jag på att vattenstämpla bilderna jag tankar upp men det verkar tidsödande. Kanske finns det något program som gör det enkelt. Tipsa om ni vet.
 
Den här bilden ovanför tog jag i november -09. Det är mina bilder genomgående, men har absolut ingenting att göra med klippet i övrigt och förstår heller inte syftet med klippet då det inte genererar någon provision på något sätt.
 
 
Bangkoks, eller världens godaste, soppa kan man hitta på T&K Seafood i Chinatown. Jag har ju tipsat om denna restaurangen tidigare i bloggen men den är värd att nämnas igen. Det här är utan tvekan mitt bästa stalltips i The Big Mango.  Länk för vägbeskrivning och vidare läsning: Bangkok Chinatown
 
"Kyparn, det är några djur i min soppa..."
 

Rapport från Klong Nin

Ringde upp Eat på Lanta och fick det senaste till livs. En disaster. Vid förra fullmånen slog tidvattenvågen in med full kraft mot Klong Nin Beach. Inte sedan tsunamin -04 har de sett något liknande. Restaurangen på Nature blev förstörd och Láms bungalow och takterass kollapsade och krossade nya baren nedanför. "And Paragon don't exist anymore"  som hon uttryckte det. Amantras pool förstörd, likaså Miamis nybyggda pool som de betalade två millar för. Sri Lanta klarade sig bättre. Clean Beach och några till hade också fått stora skador. De andra stränderna på Lanta hade klarat sig mycket bättre. Klong Nin hade drabbats värst. Nu hade mina kära vänner på Nature skador på sin resort för ett uppskattat värde på över en miljon Baht att ta rätt på.
 
"Har'u försäkring?"
"Arai?"
 
Sedan kom en till våg, men inte lika stor, under fullmånen den 3:e juli. Regnet har forsatt ramla ned från himlen alltjämt sedan dess.
 
 
Jag passade så klart på att fråga om statusen angående Nature House. Men där har tiden stått still allt sedan Nancy hängde på haspen i början på maj. Inga eventuella reparationer påbörjade. Inget klart än om vem som ska driva det nästa säsong. Om de ska göra det själva eller hyra ut det igen. Nature House finns i mitt sinne och det går inte en dag utan att jag tänker på min säsong där. Det var utan tvekan den bästa tiden i mitt liv.
 
"The sun always shines on a star..."
 
Trots mörka moln skiner solen alltid på Nature House. Jag får mail och telefonsamtal från gäster som bott där och undrar hur det blir nästa säsong. "Vi bokar tre veckor direkt, ge oss klartecken bara". Det känns så jäkla surt att svara att jag inte vet någonting om kommande säsong. Och allt som tiden springer iväg så gör folk upp nya resplaner.
 
Vad gäller granntomten som Miami Resort köpte och hade byggplaner på så har inget hänt ännu. Det var visst något om pengar som inte hade betalats och banken hade lite synpunkter på hela affären. Jag fick en lite luddig förklaring på thanglish och förstod inte riktigt hela innebörden, men något bygge under högsäsongen var det inte tal om i nuläget.
 
Mer om turerna kring nästa säsong finns beskrivet i det här inlägget Nature House: Season II
 
 
För övrigt så såg jag en nyhet häromdagen angående brobygget mellan Lanta Noi och Lanta Yai. En pråm som skulle köra över sundet med lite småsaker, typ en lastbil mm, sjönk ner i plurret. Hela artikeln här: Ferry Sinks
 
Har'u flytväst och varningstriangel?
 
 
 
 

Reportaget i Mora Tidning

Tänkte ta och publicera reportaget från Mora Tidning / Pralin här, eftersom det bara kom med i pappersvarianten.
Text: ERIK NILSSON

--------

Vi är många som förbannat vintermörker, snön och storm denna vinter. Men det finns också de som gjort andra val och därmed också har en helt annan upplevelse av årets vintermånader. Morasonen Frank Bladh från Finnsnäs har sedan oktober haft det lilla hotellet Lanta Nature House på Koh Lanta i Thailand som sitt hem och sin arbetsplats.

En mild vind fläktar oss där vi halvligger på takterrassen på Nature House, eller ”sky loungen” som Frank lite skämtsamt kallar det. Det är behagligt varmt så här i skuggan. Blicken letar sig gärna bort över taken, mot det azurblåa Andamanhavet och horisontlinjen. En och annan moped smattrar förbi nere på vägen. När man ligger här och tänker på snöskottningen och Dagmars härjningar hemma i Sverige är det lätt att förstå Franks val av bostadsort.

Det är väl som Lasse Åberg säger i Sällskapsresan, säger Frank, svenskar reser inte till någonting, de reser från någonting!


Uppslaget i Pralin (Helgbilagan till Dalarnas Tidningar) 


Men för Frank handlar det inte bara om att fly mörkret. Nyfikenheten och suget att resa fanns där tidigt.
- Redan som liten cyklade man ner till järnvägsstationen i Mora för att hämta säsongens interrailkarta och sen fantiserade man ihop olika resrutter, berättar Frank och skrattar gott.

Vid 19 års ålder kom han så iväg på sin första tågluff och efter det har resandet blivit hans stora intresse. 2006 kom han så av en ren slump till resorten Nature Beach på Koh Lanta. Han lärde snabbt känna ägarfamiljen Kasikon och några av de återkommande långliggarna. Året efter hade Frank egentligen bara planerat ett kort stopp på Klong Nin, men när han blev tillfrågad om att vara jultomte på Nature Beach så ändrades planerna och han blev kvar. Efter det blev det återkommande årliga besök till Koh Lanta. När så familjen Kasikon hörde av sig i juni 2011 och frågade om han var intresserad av att arrendera det närliggande Nature House, så tvekade inte Frank speciellt länge innan han tackade ja till ett ettårskontrakt.

När Frank väl tackat ja, hade han tre månader på sig att hyra ut lägenheten i Mora, fullgöra sina åtaganden inom sin egen firma Bladhs Hantverk och planera för den kommande säsongen som manager för Nature House på Koh Lanta.

Man kan tycka att det måste vara ett stort steg för en hantverkare från Mora att ta över en hotellrörelse i Thailand, men för Frank var det inte någon ny värld.
⁃ Jag har egentligen en ganska stor branschvana eftersom jag jobbade som allt från trädgårdsmästare till kock på Scandic Hotell i Mora under en 10-årsperiod, berättar Frank. Så tanken på att någon gång själv få driva ett litet guest house har hela funnits där.
Dessutom finns det i Franks värld likheter mellan att driva Bladhs Hantverk i Mora och Nature House på Koh Lanta.
⁃ Jag gillar ju att vara hantverkare, det kreativa och alla kundkontakter. Jag vill ju oavsett vad jag gör att mina kunder ska bli nöjda. Och det är svårt att beskriva den underbara känslan när jag bokade in mina första gäster eller när jag sålde den första ölen. När folk trivs, tycker att det är god stämning och stannar längre än de planerat, det är det som är den stora kicken!


Uppslaget i Mora Tidning.

En stor orsak till trivseln på Nature House är allt-i-allon Nancys förtjänst. Hon jobbade tidigare på Nature Beach där Frank lärde känna henne. Nancy jobbar i köket, serverar och står i receptionen. Alltid glad och trevlig, och att Frank och Nancy känner varandra väl och tycker om att jobba tillsammans märks väl och smittar av sig på stämningen.

Vad har då varit det jobbigaste?
-Det är utan tvekan alla de oförutsedda utgifter som kommer, och osäkerheten innan turisterna började komma i november. Översvämningarna i Bangkok i höstas gjorde att många trodde att man inte kunde åka till Thailand alls, det var ganska stressande, berättar Frank.

Att han bedriver rörelse här, och inte bara är turist gör ju också att Frank fått en mer nyanserad bild av semesterparadiset Thailand.
- Korruption och avundsjuka är ju sidor som man först får se när man lever längre på en plats, funderar Frank.

Nu när halva säsongen gått ser det bra ut för Franks rörelse. Många nätter den sista månaden har hotellet varit fullbelagt. Frank har allt eftersom börjat fundera över framtiden. Hem längtar han inte alls, möjligen till fäbodstugan i Rostberg, men att återgå till att vara hantverkare, jobba sju till fyra, handla på Ica och skotta snö har blivit en allt mer avlägsen tanke. Koh Lanta håller helt enkelt på att trumfa över det Mora har att erbjuda.
⁃ Jag är väl inte heller så jätteintresserad av ishockey, jakt och skoteråkning. Dessutom behöver man aldrig motivera varför man väljer att resa eller leva utomlands när man får träffa så många likasinnade.

Medan vi samtalat har två thailändare börjat riva takkonstruktionen över restaurangdelen som börjat luta betänkligt efter ett oväder för två veckor sen. Trä och bambu far fort illa i det här klimatet, och för att det inte ska ske någon olycka har Frank bett ägarfamiljen att påbörja rivningen i förtid. Det taktfasta huggandet av röjknivarna i bambun ljuder över Klong Nin medan solen letar sig allt närmare Andamanhavet. Det ser ut att bli ännu en vacker solnedgång och kväll för Frank Bladh på Klong Nin Beach.

Text: Erik Nilsson


Foto: Erik Nilsson

--------------------


Här är även urklippet från Annonsbladet. Den texten har Sofia Jemthans skrivit och går att läsa online om man klickar på den här länken.



Sinatra x 2 poserar...

Det kom förresten ett gäng leksingar med urklippet från Annonsbladet i handen. De hade letat upp Nature House och var sugna på de berömda brie/salami-mackorna som de läst om. Sköljdes ned med Chang så klart.
Mora-Leksand 1-1





Förresten igen. Kom att tänka på ett litet lustigt YouTube-klipp där Mora sågas rejält av Soran. Humor.


Impact - Nedslag i den svenska verkligheten

Nedslag i den nya verkligheten. Sverige såg vackert ut från luften. Grönt och blått. Jag hade sluppit vintern så när som på någon vecka. Två decimeter snö hemma i Dalarna hade jag tidigare fått rapporter om. 
Nu såg jag fram emot att kliva ut från Arlanda och dra i mig den friska svenska majluften.



Hämtning och färd hemåt via Gävle. E4:an. Viltstängsel. Rådjur. Landskapet svischade förbi. Jag trodde det skulle kännas mer efter så lång tid. Inte hade det doftat något speciellt av fosterlandet heller. Inte som den gången efter första resan till Asien för sexton år sedan. Den gången hade det varit ljuvligt att komma hem och dra i sig majluften. Bytte sim-kort i telefon. Några sms, två stycken undrade om jag hade strumpor på mig. Jag tittade ner på mina fötter. Fortfarande barfota i sandalerna. Welcome to China. Dragon Gate. Vi åkte förbi. Vad önskas? Sibylla. 150g ostburgare. Dippen Hot Orient smakade ingenting. Allt var som vanligt. Kändes som om jag varit borta en vecka bara. Jag saknade Nancys mat.


Siambylla...

Tankning av bil. Räkneverket tickade på. Jag räknade om. Fem jävla tusen Baht. Var vänlig att betala i kassan. Jag tänkte på det första som spritimportören i Bangkok hade sagt när vi träffades. "Välkommen till Thailand, var vänlig betala i kassan.."

En stund senare stod vi på ett bygge och tittade på mitt nästa jobbprojekt. Rätt in i verkligheten bara två timmar efter att landningshjulen slagit i backen. Doften av gipsskivor och byggdamm. På något sätt hade jag alltid gillat det. "Hur vare i Thailand då..?", "Jo, det var väl bra.." Jag var alldeles för mosig i skallen för att kunna utveckla det ytterligare. Hur ska man egentligen kunna sammanfatta åtta månader och ett helt annat liv med några enkla meningar? Det kändes ändå redan som illusion. Jag undrade själv om det egentligen hade hänt. Vart hade tiden tagit vägen? Jetlag.

Chauffören stannade på bygget och jag fick köra hem bilen själv från Gävle. "Kom ihåg att köra på höger sida nu." Redbull och Ahlgrens bilar. Kaffe och kanelbulle. Stannade på Söderås och kände in lite av Dalarna. Utsikten över Siljan. Alltid lika vacker. Tog en bild med polaroid-appen och lade upp. Bekräftat med över sjuttio "likes" från patriotiska kullor och masar. Scenen känns också igen från inledningen i filmen Masjävlar.



Strax före Garsås hamnade jag i en lång bilkö. Långt där framme kunde jag ana någon form av bärgningsarbete. Tydligen hade en tankbil åkt av vägen tidigare på dagen. Jag välkomnade avbrottet. Stängde av bilen och vevade ner rutan. Tröttheten gjorde sig påmind. Gick ändå ut och spanade lite. Kände doften av barrskog. Satt mig igen och blundade en stund. Slumrande noterade jag hur vissa bilister inte orkade vänta utan trixade sig ur kön och vände tillbaks mot Rättvikshållet igen. Den där jäkeln där framme har säkert somnat vid ratten hann jag tänka innan jag själv gjorde samma sak. Flashbacks från säsongen flimrade förbi mina ögonlock. Ansikten och repliker. "You can't go home, you belong to here.."



Men nu var jag hemma. Det mesta såg ut som vanligt. Noretbron och kyrkan och allt det där och det var som om jag aldrig hade varit borta. Jag klev in oanmäld hemma hos farsan för att hämta nycklar och post och vardagen var ett faktum. Det enda som var lite mysko var när jag klev in i lägenheten, då kände jag att, hm här var det längesedan jag var. Hyresgästerna hade dessutom lämnat stället i toppskick. Det var som om ingen hade bott där medan jag varit borta. Fyllde upp ett stort glas kallt kranvatten och drack. Förbaskat gott vatten vi har här i Mora. Har aldrig fattat att folk åker på Statoil och köper smaksatt flaskvatten för dyra pengar när vi har världens godaste vatten gratis överallt i alla kranar.

Ica Maxi. Handla basvarorna. Jag hade bävat inför detta uppdrag. Jag avskyr att handla. Det var annorlunda på Lanta. Där tog jag moppen till Pailot och köpte lite frukt eller gav en lista till dem så körde de ut allt till Nature House. Eller så tog Nancy hand om den biten vilket var ett trevligt avbrott för henne på dagarna.
Kom till kassan med två överfulla korgar. Någon kundvagn hade jag inte lyckats rycka åt mig då man behövde en svensk tiokrona för att kunna lossa på kedjan som håller ihop vagnarna. Det hade inte jag. Jag hade ett Thailändskt Mastercard i plånboken. Kassörskan blippade och blippade. Jag räknade om slutsumman. Fem jävla tusen baht till.

Jag blev på bättre humör efter mitt besök på Ruan Thai där jag lite överraskande togs emot som någon slags stjärna. I butiken fanns för tillfället sju åtta thai som tydligen hade haft stor koll på min vistelse i deras kära hemland. "You are like a superstar here Frank!" Jag log förläget men höll på att spricka av mallighet. De hade läst eller fått översatt tidningsartiklarna om mig och de hade hört att det gått bra för mig. När artighetsfraserna var över ville de genast prata pengar. Jag blev inte förvånad. På Lanta ville alla thai prata pengar hela tiden och det är något jag verkligen lärde mig där. Money number one. Jag log hela vägen ut till bilen.







Trubbel i Thailand

Massor av svenskar i trubbel i det leende landet just nu. Eller åtminstone en handfull svenskar i ett inte så leende land för deras del just nu.

Som den mas jag är så höjde jag extra mycket på ögonbrynen härom dagen då jag insåg att den forne morabon och sedermera ledaren för "familjen" i Borlänge nu sitter i häkte i Thailand. Han blev arresterad tillsammans med en annan svensk samt två thailändska kvinnor i en lägenhet i badorten Pattaya. I lägenheten fanns inte bara marijuana och den allt vanligare fuldrogen metaamfetamin, eller "Ya Ice" som den också kallas, utan även en fransk/thai tvåårig dotter som också påstods vara drogpåverkad.


Bild från Pattayadailynews där även hela artikeln kan läsas.

Sedan nyheten blev känd här på bygden har jag fått höra massor av galna historier som denne man utsatte sin omgivning för under grundskoleåren. Ingen verkar förvånad över vad som nu hänt. Så klart mycket tragik och jag önskar ingen den uppväxt som Joel haft.
Att han en gång i tiden satt ute i Nusnäs och skulle måla dalahästar är kanske svårt att tro. Det slog inte väl ut heller kan jag nog säga.
Den som vill läsa mer om Joel som han heter kan klicka in och läsa denna intressanta artikel från 2002 http://www.dn.se/diverse/diverse---hem/inlast-fallet-joel-nordin (Tack Källman för tipset) 

Det ska bli intressant att följa fallet. Undrar om det ska ta nästan ett helt år innan det blir rättegång precis som det gjorde i fallet Kim Sirawan Eriksson som jag har skrivit om här http://tastelikechicken.blogg.se/2011/june/kim-sirawan-eriksson-in-court.html . För hans del var det slutförhandlingar i rättegången förra veckan i Bangkok. Tyvärr så dök inte huvudvittnet Thomas Lilius upp den här gången heller, vilket var orsaken till att rättegången sköts upp i juni. Hur domstolen ska ställa sig till detta är nu oklart, men det kommer nog inte vara Kim Eriksson till gagn när den slutgiltiga domen och straffet meddelas den 22:a september.
Den som vill läsa mer om det fallet kan surfa in här på hans egna hemsida http://www.justiceforkim.com/ 
Och här där Scandasia följer fallet
http://www.scandasia.com/viewNews.php?coun_code=se&news_id=9321

Svenskarna Ljung och Söderlund sitter alltjämt kvar i finkan på Phuket. Det är alltså de två som knivhögg ihjäl ryssfödde svensken Maksim Schantz härom veckan och de erkände också mordet senare.
Läs storyn här http://www.phuketgazette.net/archives/articles/2011/article10826.html


Ses om 45 år?

Grabbarna drev olaglig "call center"-verksamhet i Pattaya tidigare där de sålde falska telefonabbonemang, och jag vill minnas att de sökte svensk arbetskraft på något thaiforum för något år sedan, men det måste jag kolla upp närmare innan jag säger för mycket.

Minns ni svenske "diplomatdottern" som fick 45 år i buren efter ett redigt heroininnehav5 kg. Det var -94. Hon blev i alla fall överflyttad till svenskt fängelse efter endast fyra år med löfte till Thailand om att hon skulle sitta resten av straffet i Sverige. Hon blev dock släppt -06, efter åtta år i svensk bur och hade då alltså avtjänat sammanlagt "endast" tolv år. Långt ifrån de 45 år som thailändska domstolen bestämt. Nu får vi väl se om de vill statuera ett nytt exempel här och behålla de stackars svenska gossarna att sitta av hela straffet på "Bangkok Hilton"...

Om denne Joel också hamnar på detta fruktade fängelse  så kan jag ju alltid besöka honom med lite moraknäcke...








AirAsia goes Ryanair?

Bokade ännu ett flyg med AirAsia. Denna gång för vinterns första visarun som får gå till Kulan. Eller Kuala Lumpur som Malaysias huvudstad egentligen heter. Den här gången åker jag helt utan incheckat bagage eftersom det bara handlar om en övernattning. Som jag skrev i förra inlägget så har Airasia börjat ta betalt för allt fler tjänster. Tidigare var det gratis med bagage som vägde max 15 kg. Nu tar de 370 Baht för den vikten. Ett litet irritationsmoment som börjar påminna om Ryanair's metoder.

Fare fees and taxes är alltså bränsletillägg (2 x 100 Baht) och resten är skatt. Totalt 875 Baht.

Sandwich (90 baht) eller annan mat är ju tillval och får anses som relativt billigt jämfört med att köpa något liknande på flygplatsen.



Processing Fee är en avgift som man åker på om man väljer att betala med kort, typ VISA och Mastercard. För att undvika den kostnaden så bör man ha möjlighet till direktbetalning via en bank, som SCB (Siam Commercial Bank) förvalt i det här fallet. Det gick inte att ändra bank heller. 90 Baht i varje riktning, (=180 baht)vilket känns som en förolämpning då det handlar om endast EN betalning, även om det nu innefattar två flygningar. Vi pratar inte summor här, utan principer. Detta hade jag aldrig tänkt på om jag inte hade bokat en enkelflygning häromdagen då kostnaden för processing fee "endast" landade på 90 Baht.



Jag har iofs konto hos SCB, men när jag tidigare har provat att göra överföringar mellan konton så har det krävts ett engångslösenord som skickas till thailändskt mobilnummer. Detta pga. att de inte tillämpar bankdosor på samma sätt som hemma. Nu har ju mitt thainummer avaktiverats eftersom jag varit i Sverige för länge och därför provade jag inte ens att betala via SCB. Det är möjligt att det hade gått att betala utan lösenord i mobilen.





AirAsia Insure Return för 258 Baht var lite klurigare att klicka bort. Först måsta man klicka "Cancel" en gång, sedan kommer det upp en popup-ruta med ett nytt meddelande. Väljer man "OK" där så åker man på kostnaden i alla fall, klicka "Avbryt" där så har du sparat dessa 258 illbahtingar. Eftersom man aldrig orkar läsa det finstilta så händer det ju att man bara klickar "OK" för att komma vidare, vilket jag gjorde nu ännu en gång. Men då fick jag ju detta fina certifikat efter att hela betalningen var genomförd.



Dear Mr Flashpacker...?

Avgiften för att välja säte kostar 350 Baht för Hot Seat, vilket innebär mer benutrymme. Annars 65 Baht för en vanlig plats. Känns som en onödig kostnad på korta flygningar på någon timme. Ett säte får man ju oavsett. Åtminstone än så länge. Vad blir nästa? Ståplats på annexet..?

Taste like Ryanair... :-/


På grund av Krabis få avgångar till och från Kulan så blev jag nödd att tillbringa natten där insåg jag. Hade ännu en rabattkod från Hotels.com att utnyttja och jag hade mer än gärna bott på Hilton igen, men börsen ägnar sig åt något slags fritt fall den här veckan och jag är tvungen att strama upp lädret lite grann. Men trots allt, med både kampanj och rabatt så föll valet på Swiss Garden Hotel till slut.

Easy like Sunday morning

Vaknar upp tidigt denna söndagmorgon och inser att det gått en hel månad sedan Eat ringde och frågade mig om Nature House. Att tiden gått så fort. Bara två månader kvar till avresa. Hinner jag ordna allt som ska ordnas frågar jag mig själv. Hinner jag ens klart jobbprojektet jag tagit på mig på hemmaplan innan jag lämnar fosterlandet. Det gäller att jobba även om det är helg och semestertider. Så jag åker och jobbar. Med Thailand i mitt sinne. Som vanligt. Känns som den svenska sommaren passerar mig i något slags omedvetande. Juli, en månad man alltid ser fram emot, har nu istället blivit en transportsträcka. En annan märklig sak som hände efter att jag bestämt mig för Nature House var att jag slutade snusa. Tvärt av bara. Från nästan en dosa om dagen till noll.

Svänger in på Åhlénsparkeringen för att proviantera för dagen. Endast en bil står parkerad där i denna arla morgonstund noterar jag. Men nog så träffande. Är det inte just en solig strand i Thailand man tänker på när man befinner sig på en öde svensk parkeringsplats. Hade varit ännu mer träffande om det varit en mörk novemberdag vid fototillfället. 


Longtail - Symbolen för Thailand! "Coming soon to a theather near you..."


Taste like chicken? You bet!


Senaste veckan har gått i ett rasande tempo och jag har inte ens haft tid att ringa till Thailand och stämma av det senaste. Eller jo förresten. Förstärkning i personalstyrkan ska var bekräftat också. Koij hade ring till Eat och sagt att hon ville jobba på Nature House igen, efter en säsong på Blue Andaman som ligger på Klong Khong. Om hon inte hinner ändra sig innan säsongen drar igång så blir det ju alldeles förträffligt bra. Ingen kan Lanta Nature House lika bra som Koij. Hon har jobbat där sedan de byggde hotellet 2007, och är bra med gästerna och charmig på alla sätt och vis. Hon vet allt med bokningar och transporter och kan även laga lite mat och blanda mangoshakes. Med Nancy och Koij på Nature House så kommer nog det mesta flyta på utan för mycket problem.


Koij, tjejen med koll! 

Nya bokningar har kommit in i veckan också. Jag tror att jag snart kan räkna in hundra gästnätter, lite beroende på hur länge folk stannar. Funderar på att göra en annons på Blocket också. Hittills har bokningar kommit via bekanta och http://www.facebook.com/LantaNatureHouse 

Har hunnit med att boka flygbiljett från Bangkok till Krabi också. Hos http://www.airasia.com/my/en/home.html Den gick lös på 2290 Baht, vilket är ca 480 svenska spänn, med lite smygavgifter som slogs på i slutet av bokningen. Som "processing fee 90 THB" t.ex. som jag inte känner igen från förr, och "Insure OneWay 85 THB" vilket är lite oklart vad det är. Sedan köpte jag till extra bagagevikt (max 25kg) för 400 THB eftersom jag inte vet hur mycket packning jag kommer ta med denna gång. Tidigare har jag alltid klarat mig på under 15 kg, som tidigare var gratisgränsen för bagage, men även den minimivikten var nu kostnadsbelagd.


AirAsia - Now everyone can fly...


Covern på "Easy" - Faith no More's tveklöst största hit, något som bandet avskyr själva!
Men fan vad bra den är, fortfarande!





Day of news

Dagen med massa nyheter var idag.

Jag gjorde slag i saken när det damp ner ännu en rabattkupong i mailboxen från Hotels. Som jag skrev i förra inlägget så hade jag siktet inställt på designhotellet S31 Sukhumvit i Bangkok, och tog nu tillfället i akt att boka ett par nätter där, med incheckning direkt efter vistelsen på Dream Bangkok. Detta kommer nu att ge mig fyra dagar i The Big Mango och det borde jag hinna ställa om dygnet på och uträtta mina ärenden på, dvs kolla upp lite skandinaviska leverantörer på snus, sill och snaps inför säsongen. Ska nog inhandla ett par DVD-spelare också.

   
S31 - Ett hotell. Design från Bangkok!                                       A room with a view...


Min efterlysning efter någon som kunde hyra min lägenhet bar frukt efter bara några dagar, trots min ganska snäva sökning med hårda kriterier. Folk sa att jag hade orimliga krav och att knappt en robot skulle kunna leva upp till mina önskemål. Så här beskriver jag i alla fall min nya mycket trevliga hyresgäst:

"Djurfri, barnfri, rökfri, spritfri och lätt religiös pedant med ett bottenlöst bankkonto som gärna hyr möblerat i exakt sju månader och med stort nöje betalar in rubbet i förskott"

Kan det bli bättre? Tror inte det.


Verkstaden ringde också idag och sa att pickupen äntligen var klar. Besiktigad dessutom.
Priset var gratis! Ska nog åka förbi med en flaska Sang Som ändå!


S10 - En bil. Design från Detroit!


Fått klartecken från Nancy idag också att hon kan jobba på Nature House. Men hon hade hårda löneanspråk och ville ha betalt för sin barnflicka också. Nancy är duktig, hon är framför allt bra på engelska och är service minded, hon kan jobba både i receptionen, restaurangen och inne i köket. Dessutom så bor hon bara ett stenkast därifrån.
Har även blivit kontaktad av en tjej som Bee tipsade om, som kunde jobba kvällar. Hon hade inga direkta löneanspråk utan ville mest få lite erfarenhet verkade det om. Hon mailade idag och frågade vad jobbet innebar. Jag svarade att jag faktiskt inte visste riktigt själv, men att det nog var very easy.


Nancy med frukostomeletten på Nature Beach!

Fick höra att Rambo lämnar Nature och ska jobba på Mong Bar istället. Det var dagens rykte åtminstone, och det vet jag kan hinna ändras många gånger än innan säsongen drar igång. Vem ska nu köra kvällens fireshow?


Rambo - Man on Fire



Och så dagens största nyhet.


"Sawadee khaa papa"
"Hello khap"
"Sabaii dee mai?"
"Sabai dee khap. Sabai dee mai?"
"I have a problem"
"Why?"
"Maybe I can not work as usual in high season"
"Why?"
"I have a problem"
"Why?"
"I can not go on the boat"
"Why?"
"I went to see the doctor.."
"Are you pregnant?"
"Yes"



Recept Sill på Thai

Så här i midsommartider tänkte jag dela med mig av ett sillrecept på thailändsk vis!

För 10-12 personer.

2 burkar inläggningssill á 420 g
3 dl vatten
2 dl socker
1 dl ättikssprit (12%)
3-4 cm ingefära
4 vitlöksklyftor
1-2 röd chili
1 kruka koriander

Koka upp vatten, socker och ättika.

Skala och skiva vitlök och ingefära.
Skiva (och kärna ev ur) chilin.
Lägg allt detta i lagen och låt svalna.

Skär i sillen och grovhacka koriandern, blanda ihop allt i lagen.

Lägg i burk med lock och låt det dra ett dygn i kylskåpet.


Taste like chicken ?

Semesterindex 2011

Länderna i Sydostasien fortsätter att vara de billigaste resmålen. Här är senaste semesterindex som Vagabond presenterar i sin nätupplaga. Index baseras på kostnader på öl, måltider, taxiresor, hotellnätter osv. Tack vare den starka svenska kronan så har det blivit billigare att turista i andra länder. Sveriges index på 100 som vanligt.


Billigt 1. Sydostasien.

Länder som inte tagits med på listan är Laos, Vietnam och Kambodja, men jag skulle tippa på att de tre skulle kvala in i toppen med ett index mellan 40 och 45. Laos är ju betydligt billigare än Thailand, med undantag för Vientiane där hotellen tenderar ha en högre kostnad än övriga landet. Omvända förhållandet alltså jämfört med Thailand. Vietnam upplevde jag som generellt billigare än Thailand, men dyrare än Laos. Kambodja har jag inte besökt så där kan jag inte uttala mig om prisläget.


Billigt 2. USA.

Anmärkningvärda skillnader i prisnivån är Japan (108 till 82) och USA (98 till 82) som blivit betydligt billigare. Dollarn kostar bara drygt 6 kronor nu! Däremot så har Indonesien (44 till 67) och Brasilien (71 till 90) blivit dyrare att semestra i. Allra billigast av de 50 länderna som jämförts är Filippinerna.


Billigt 3. Japan.

Här är de tolv billigaste länderna!


Land

 Index 2011

Filippinerna

 42

Malaysia

 46

Thailand

 47

Indien

 48

Polen

 49

Tjeckien

 51

Rumänien

 53

Estland

 54

Litauen

 55

Bulgarien

 56

Ungern

 57

Kina

 60


Hela listan: http://vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Billigare-att-semestra-utomlands-enligt-nytt-prisindex/


Billigast! Filippinerna!

Vill ändå inflika att resa i Filippinerna kan bli dyrare än man tror att resa i. Det är ju en önation och att ta sig runt mellan öarna gör man smidigast med inrikesflyg vilket gör att kostnaderna sticker iväg i höjden.
Men visst, ölen kostar ca tre spänn bara!


Happy Hour på Boracay, Filippinerna!


Semester

"Svenskar reser inte TILL någonting, De reser FRÅN någonting..."
Lasse Åberg 1979

Så nu reser jag ifrån den här jävla långtradaren till exempel...


Asia Mega City Deluxe Tour 2010/2011

-Men det finns ju Hilton i Kuala Lumpur också...

Det var så käre bror sammanfattade saken innan vi lade på luren.

Asia Mega City Deluxe Tour 2010/2011. Ja, så får den nya resan kallas efter en smärre ändring i resplanerna. Som jag skrev här nere i ett tidigare inlägg så har jag nu också klämt in en fyradagarstur till Tokyo mitt i alltihopa.

Av den anledningen ringde jag till prismedvetne bror som nyss varit i Kuala Lumpur och torde sitta inne på färsk info om ett schyst och prisvärt boende centralt i "Kulan". Själv har jag ju inte varit i Kulan sedan -04 då jag och käre K bodde på hyfsat fina Corus Hotel nära Petronas, men offside från allt annat.

På grund av en allt tunnare madrass så hade jag siktet inställt på något annat än ett flashpackerhotell. Han tipsade om Swiss Inn Hotel för en billig peng alldeles nära Petaling Street. Så fick det bli. Lät bra. En liten stund.

Sedan fick jag tips från annat håll på Hilton igen, samt att jag hade en rabbatkupong från Supersaver Travel på 300:- som gällde på nämnda hotell såg jag också. Inte mycket att tveka på. Klicka, boka, bekräfta och...betala, hm? Inser i det här läget att jag för första gången i livet har tappat mitt VISA-kort. Puts väck, gått upp i rök. Aldrig hänt förr. (Ja, förutom den gången i Bangkok -94 då en ATM i närheten av Khao San Road tuggade i sig kortet så att jag stod där med skägget i brevlådan och kände mig fånig med 100 baht kvar i fickan och två dagar till hemresan och brorsan kvar i södra Thailand...)

Fick istället ta fram firmakortet och betala med det. Kanske kan vara avdragsgillt om jag hävdar att jag varit i Malaysia och studerat färgsättning...


 Bild från Hiltons hemsida.

Kontentan av detta är alltså att jag kommer att besöka dessa fyra (HK, KL, Tokyo, BKK) megastäder under resan och kommer bo fint i alla fall i tre av dessa. I Tokyo så blir nog första natten i något "Capsule Hotel" eftersom jag landar sent. Sedan tänkte jag mig ett tradionellt "Ryokan" för en så japansk (och prisvärd) upplevelse som möjligt!

Capsule Hotel i Shinjuku, Tokyo  Traditionellt boende. Futonmatta osv...

Resplan so far:

8 Dec. Avfärd Arlanda - Zurich - Hong Kong (Swiss Air, 6900:- tor).
13 Dec. Flyg Hong kong - Phuket (AirAsia, 1400:- enkel).
15 Dec. Båt till Ko Lanta.
Spenderar tre-fyra veckor på Nature Beach Resort, Ko Lanta.
Runt 7 Jan. På något sätt mot Kuala Lumpur. Båt, buss, tåg?
9 Jan. Flyg till Tokyo (AirAsia, 2400:- tor)
13 Jan. Flyg tillbaka till Kuala Lumpur (AirAsia)
15 Jan. Flyg upp till Bangkok (AirAsia 500:- enkel)
19 Jan. Bangkok- Zurich - Arlanda

Asia Mega City Deluxe Tour 2010/2011
 

Varför Blogg?

Öjj! Högstadiepoeten är tillbaka igen.

Varför blogg? Eller ska man kanske kalla det för Vlogg? Har för mig att det heter så när det är mer video än text.
Men jag tänkte att det är lite bökigt med resdagboken med för många klick innan man kommer dit man ska, samt att fotoverktyget är lite långsamt ibland. På bloggen har man dessutom en annan möjlighet att lägga in bilder i texten där man tycker att de passar i sammanhanget.
Ska se om jag kan praktisera det här med ett litet test. Det är ju bra om man har värmt upp lite innan man är ute och flaxar.

Inför en stundande avresa som till Thailand t.ex så kan man ju värma upp med lite thaikäk från någon sylta på hemmaplan. Jag provade en ny häromdagen och blev positivt överraskad, det är den som ligger utanför Willys i Noret...

Lanna Thai

Det är ingen fast meny, utan en whiteboard med nya rätter varje dag.

   

Den otroligt goda såsen till höger tvingade jag henne att ge mig receptet på också!



1237 steps...

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0