Flygresan

"Pappa, jag är kissnödig"
 
Nej för fan inte just nu tänker jag och önskar instinktivt tillbaka blöjtiden då en sådan här nödsituation skulle ha passerat obemärkt. Det var så klart precis den där stunden då det inte får ske. Alla sitter fastspända, även kabinpersonalen. Flygplanet varvar motorerna och vi är äntligen redo att taxa ut efter en stunds försening då vingarna inte hade isats av ordentligt. Det skulle dröja ännu en stund innan vi var uppe i luften och bältesskylten skulle slockna.
 
"Du måste hålla dig ett tag Dylan, vi får absolut inte resa på oss nu."
"Jo, jag måste kissa direkt!"
Suck!
"Okej då. Snabbt som attan nu kompis!"
 
Jag kopplar loss oss och vi rör oss i gången mot toaletterna. De andra passagerarna ger oss menande blickar och en av de fastspända flygvärdinnorna börjar vifta med armarna på ett sätt som inte är till våran fördel.
 
"How to do? We have typ en alarmerande situationa här"  
 
Hon säger okej och låser upp en toalett till oss. Sekunden efter vi satt oss igen lyfter planet och vi är äntligen på väg.
 
 
 
 
Junior somnar nästan direkt efter take-off. Vi hade klivit upp runt halvfem på morgonen för att packa det sista innan vi tog bilen till Arlanda. För mig skulle det bli ytterligare tio sömnlösa timmar på planet. Ryggen och den annalkande träsmaken skulle komma att bli en tortyr. Som vanligt. De få gånger jag lyckas sova på flyget får ses som en ren bonus, och den här gången blev det ingen utdelning.
 
Flygresan gick ändå rätt så bra förutom en incident då Junior varit iväg bakom skynket och charmat upp  flygvärdinnorna som matat i honom thailändska sötsaker som om det inte fanns någon morgondag. Som att injicera Red Bull. Sockerstinn kom han tillbaka till sätet där han satt och studsade upp och ner som en påtänd hackspett. I farten greppade han en mugg med apelsinjuice när brickan med drycker kom förbi. Den halkade så klart ur handen och skvätte ner både sätet, filten, kudden, hans kläder, mina byxor och även våran stolsgranne på min sida fick sin beskärda del av juicen. Nu var det min tur att studsa upp ur sätet och iväg bakom skynket och hämta en rulle torkpapper. Efter att ursäkterna var utdelade till höger och vänster, samt ett efterföljande uppfostringssamtal till Junior så rådde åter lugnet uppe i luften.
 
Jag räknade ner timmarna och till slut så var vi äntligen framme i den stora Mangon. Korta köer vid passkontrollen och obefintlig dito vid taxin. Dock så tjockade trafiken på ju närmare centrala Bangkok vi kom och det tog över en timme innan vi kom till vårat hotell Shangri-La som ligger vackert vid Chao Phraya River. Juniors humör på topp, han har sett fram emot det här länge. Mitt också, och jag också.