Chocolate Ville Bangkok
Chocolate Ville är en väldigt speciell restaurang ett par mil nordöst om centrala Bangkok. Eller att kalla det restaurang är väl en underdrift, det är mera en temapark liknande en fantasiby tagen ur en sagobok. Det är inget ställe man bara råkar hitta av en slump eftersom det ligger långt från centrum, och inte ens taxichaufförerna verkar känna till det. Vi fick ringa upp restaurangen och ge telefon till chaffisen så att de fick förklara vägen.
Chocolate Ville är alltså en gigantisk utomhusrestaurang och det är svårt att begripa hur de kan hinna med alla beställningar. Jag kan bara fantisera om vilket kaos det måste vara inne i köket. När vi kom var vi nästan ensamma där och när första Changen ändå dröjde så blev jag mer än lovligt orolig för hur det skulle gå med maten. Oron skulle visa sig vara obefogad och när personalen väl fått upp ångan gick allt som smort. Till hjälp för att påkalla uppmärksamheten hade man en liten Press for Service-beeper på bordet, något jag bara sett i Japan tidigare.
Ursäkta, kan vi få lite mera Chang till bord 216...Khap.
Restaurangen har egen vinbodega med kunnig personal där man kan gå in och köpa det vin man vill dricka till maten. Så det gjorde vi förstås. Det är byggnaden med röd neonskylt till vänster i bild.
På området finns även delishop och andra butiker, samt ett utsiktstorn där man kan klättra upp och kolla. Vi strosade runt där ett tag i skymningen och när mörkret fallit var restaurangen fullsatt, men inte en enda farang förutom oss kunde vi se. Genomgående thailändska (eller åtminstone asiatiska) gäster verkar vara de enda som känner till det här stället. Jag hittade dock ett litet spår efter en annan svensk här när jag vände upp och ner på en plåtkruka.
Ingvar Kamprad was here...
En av ytterst få gånger jag druckit rödvin i Thailand, och det finns tre orsaker till det.
1. Det är alltid för varmt i tropikerna. (Kall Chang passar alltså bättre.)
2. Det matchar dåligt med stark mat. (Kall Chang passar alltså bättre.)
3. Det finns ändå aldrig något utbud. (Kall Chang passar alltså bättre.)
Men här köpte vi ändå en flaska rött i den trevliga bodegan, och till och med Hjärter Dam sippade i sig några klunkar och blev lite fnittrig i den sena timmen innan det var dags att bege sig tillbaka till Bangkok och Salil Hotel som vi för tillfället bodde på.
Smart nog så hade vi sagt till taxin att vänta på oss utanför så att vi inte skulle bli utan skjuts och behöva gå tillbaka, eller stjäla den här fina brandbilen för den delen.
Property of Chocolate Ville. "Har'u O'boy i slangen..?"