Europe - The roadtrip. Dag 4. Holland.

"Holland have tulips chai mai?"
"Yes, have tulips mak mak!"
"Can we still see them?"
"I don't think so. Season is over."
 
I Thailand är tulpaner hårdvaluta. Endast den penningstarke kan unna sig att inhandla en bukett då de går lös på ca 200 Riksdaler stycket. Per tulpan alltså. Inte bukett. Kronor alltså. Inte Baht. (Källa: okänd)
Vi hade planerat en flygresa till Amsterdam eller Paris redan förra våren, men vågade aldrig boka ifall det skulle bli problem vid tullen med Hjärter Dams thailändska pass. Med bil var det enklare. Europas gränser ligger öppna  (det känns lite som att resa mellan delstaterna i USA) med endast en skylt som talar om att man byter land. Tullstationerna är nedmonterade sedan länge.
 
 
 
Jag siktade mot kusten och den långa barriären som håller Nordsjön ute från Ijsselmeer och resten av Holland som till stor del ligger under havsnivån. Senast jag åkte här var på en roadtrip -91, då med sex andra kompisar, samt en guldfisk i en påse inhandlad på en djuraffär i Göteborg strax innan ombordstigningen på färjan till Kiel.
 
 
Istället för att fortsätta på E22 mot Amsterdam svängde vi av direkt upp mot Den Helder som på kartan verkade vara ett lämpligt övernattningsställe. Det fanns två två hotell. Det första var dyrt, stökigt och samlingsplats för ortens fotbollsfans. Det andra verkade öde men lite billigare. Som jag nämnt i tidigare inlägg från Asien så är både jag och Hjärter Dam överkänsliga mot dålig service och attityd, och här började det dåligt. Kvinnan i receptionen tittade på oss med skepsis när hon väl dök upp. Jag brukar ändå ge folk en chans och var istället överdrivet positiv när jag frågade om det fanns rum. Hon tvekade lite innan hon sade ja. Hon verkade besvärad av mina frågor, men jag gav mig inte. Jag frågade om parkering och hon pekade ut mot parken, där jag bara såg parken men ingen parkering. Kvinnan himlade med ögonen men sänkte ändå garden lite. Mitt resesällskap var alltjämt tyst och jag visste att den arroganta kvinnan bakom disken hade förbrukat sitt förtroende. Jag bokade ändå dock ett rum och frågade om hon ville ha en deposit innan vi gick och hämtade bilen. Det skulle inte behövas förkunnade kvinnan.
När vi kom ut på gatan igen tittade vi på varann och kommunicerade utan ordväxling. Vi tänkte samma sak. Det var fortfarande ljust ute och solen hade tittat fram igen.
 
"Äh, let's hit the road again, we can find another place." sa jag.
"Good idea." sa Hjärter Dam.
 
Vi fortsatte rakt söderut längs med kusten, även om vi inte kunde se havet på grund av den uppbyggda vallen som följer kustlinjen. Vi passerade genom enorma tulpanodlingar och fält med väderkvarnar tills vi såg en skylt med ett tält på. Camping. Det kanske var dags att plocka fram tältet ändå som vi slängt in i bilen innan vi for hemifrån. Vi svängde av och in på en ännu mindre väg. En riktig lyckträff skulle det visa sig även om själva campingen inte verkade så märkvärdig först. Ägarfamiljen visste precis vad det innebar att vara service minded , och det var bara en kort promenad ner till havet. Watersnip Camping.
 
(Notera på bilden nedan hur bostadsområdet till höger ligger under havsnivån. Undrar just hur det skulle vara att bo där med en ständig oro att Nordsjön bryter igenom vallen och dränker halva Holland.)
 
 
Den gravide och havet...
 
Hjärter Dam hade som aldrig campat tidigare i sitt liv tyckte att det skulle bli väldigt spännande att sova i tält. Jag har alltid tyckt att det varit mysigt även om det alltid var lite läskigt när man var liten. Nattens alla ljud och väsen som var så närvarande och det kändes som om farliga djur alltid stod på lur utanför tältduken. Att gå ut och pinka var bara att glömma. Alltid någon sten eller grästuva som låg och tryckte genom liggunderlaget. Sedan segerns sötma när gryningsljuset äntligen letade sig in genom det kondenstunga nylontyget. Ungefär samma scenario den här gången även om det var mitt resesällskap med den thailändska övertron på spöken (pĕe-lo) som stod för uppgiften att vara rädd för mörkret. 
 
 
 
 
Amsterdam låg bara någon timme söderut och var målet nästa dag. Nu gällde det bara att hitta ett lämpligt hotell som uppfyllde kriterierna. Tillgång till parkering (nästan omöjligt i Amsterdam), inte för dyrt, lätt att hitta till från motorvägen men ändå hyfsat centralt med tillgång till spårvagnen in till centrum. Vi skulle få en jackpot i Conscious Hotel vid Vondelpark. Men först en tältnatt alltså.
 
 
Dyschan läser kartboken...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0