Bangkok Split Vision

Första gången det egentligen slog mig var när vi bodde på det nyöppnade The Continent. Det var våran femte dag tillsammans IRL och vi hade kommit till Bangkok efter våran första date på Ko Larn. Hjärter Dam hade suttit länge länge på soffan vid panoramafönstret i vårat rum på trettionde våningen och bara tittat på trafiken som sakta flöt fram nere på Asoke/Sukhumvit intersection. Hon hade vänt sig om och berättat att det var första gången i hennes liv som hon faktiskt befunnit sig i centrala Bangkok efter mörkrets inbrott. Hur kunde det vara möjligt tänkte jag, men i takt med att vi lärde känna varandra bättre och hon berättade mer om sitt liv så förstod jag att Bangkok kan vara två olika städer beroende på om man är turist eller thailändare. Det skulle komma fler exempel.
 
 
 
 
Efter tiden på Ramkhamhaeng Univerity och diverse anställningar hade hon hamnat ute i Samut Prakan där hon köpt radhuset och också hade sin firma. In till centrala Bangkok åkte man endast motvilligt för eventuella kundbesök. Jag konstaterade att vi hade helt olika uppfattning om den stora Mangon, och även Thailand i övrigt. Jag har alltid tyckt att Bangkok varit en trygg stad och aldrig upplevt en hotfull stämning oavsett plats eller tid på dygnet, till skillnad mot Manila, Mexiko City eller Dar es Salaam. Hon däremot ansåg att Bangkok var en farlig stad, särskilt efter mörkrets inbrott. För att inte tala om trafiken.
 
Jag har rest mycket och anser mig vara street smart, eller ha street instict som är ett bättre ord, och har koll på fällor och var man ska vara på sin vakt för blåsningar. I egenskap av farang får man alltid vara beredd för att bli tagen för någon man kan slå mynt av, särskilt i turistområden, och då i synnerhet vid tuk tuk- eller taxiresor. Jag ska återkomma om just det lite senare.
 
 
 
 
Hjärter dam skulle heller inte vara så korkad så hon korsade trafikerade Sukhumvit till fots på gatunivå, utan tar alltid en gångbro eller en taxi som får svänga runt i en U-sväng. Jag däremot inbillar mig att jag har koll på läget och knallar rätt ut i vägen mellan Soi 8 och 11 till exempel. Att ta omvägen över BTS Nana känns inte aktuellt. Apropå Soi 11 så flyttade vi ju dit till Salil Hotel efter vistelsen på The Continent, och denna populära turistgata med massor av hotell och restauranger hade hon heller aldrig sett. Samma med Khao San Road som hon hade hört talas om flera gånger men inte besökt själv. Hennes vänner hade varit dit vid något tillfälle och bevittnat att det kryllade av farang kinok där, och aldrig mera återvänt. Uttrycket farang kinok skulle enklast kunna översättas till engelskans white trash eller fritt översatt till svenska svenne banan/farang utan koll på thailändsk klädkod iförda flipflop, changlinne, snäckhalsband, otvättat hår samt ett för övrigt ovårdat yttre med inbillningen att de är ett med naturen och det leende thailändska folket. (något de inte är). Jag bestämde att vi så klart skulle göra ett studiebesök till denna freak show, och mina gamla domäner, även om det nu tog ända till den här senaste trippen innan vi faktiskt åkte dit. Och därifrån. I en taxi. En taxi som betraktade mig som ett lätt offer eftersom vi befann oss vid Khao San Road, ett område där 99 procent av taxikunderna är faranger och många kanske gör sitt livs första taxiresa i Thailand där. Jag har så klart mitt sätt att hantera en sådan situation, och Hjärter dam har sitt sätt, och det är just här det blir extra tydligt hur olika vi beter oss, och det ska jag ta upp i nästa inlägg.
 
 

 
Andra transportsätt som jag trodde att alla luttrade Bangkokbor använde sig av är MC-taxin som smidigt tar sig fram mellan bilarna i den ständiga trafikstockningen. Jag har förstått att inte alla tycker att det är ett lämpligt färdsätt. I inlägget Bangkok MC-taxi kan man se en inspelning jag gjort från bönpallen. Ännu ett transportsätt för att undvika trafiken och smogen för en stund är flodbåten Chao Phraya River Express som jag ofta använder mig av, men Hjärter dam aldrig använt sig av, och detta var också inledningen till missförståndet med taxiresan från Khao San Road eftersom vi bara någon timme innan använt oss av just flodbåten för att ta oss dit. Vi hade hoppat på båten nere vid Saphan Taksin, ett annat ställe med stor genomströmning av turister och lätta måltavlor. Det hade blivit ännu tydligare hur olika vi egentligen såg på Bangkok.
 
 
 
 
Fortsättning följer...
 
Vadå split vision..? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0