Beautiful in white

Ko Lanta. Julafton 2012.

 

”…Att det skulle bli mitt livs julklapp hade jag ingen aning om när jag vaknade i mitt rum på Ko Lanta på julaftons morgon. Jag gick ner i restaurangen på Nature Beach för att få internetkontakt. Jag står still mitt bland alla frukostgäster medan jag väntar på eventuella julhälsningar hemifrån. Det dyker upp en liten pratbubbla på skärmen och jag drar nyfiket fingret över symbolen för att öppna meddelandet. ”Par Hana sent you a message” Mitt hjärta slår frivolter. Jag visste direkt vem hon var. Med darrande händer läser jag koncentrerat meddelandet från henne. Jag svarar och ser mig själv hoppa jämfota där i restaurangen. De andra gästerna kollar säkert på mig och undrar vad jag håller på med. Jag bryr mig inte. Klockan är inte ens åtta, men denna julafton kunde inte få en bättre start.

Om jag har Skype?! Of course, moment. Jag rusar upp på rummet och hämtar laptopen och sedan vidare till mitt gamla Nature House, jag har inte varit där på länge, men de har bättre uppkoppling och färre nyfikna. Mitt hjärta bankar medan jag väntar på att videon ska laddas. Så sitter hon plötsligt där framför mig och ler, och jag ler, och fjärilarna slåss om utrymmet i min mage. Konversationen är lättsam och enkel och det är bara datorns batteritid som tvingar oss att avsluta samtalet. När jag går tillbaka till rummet bränner solen i ansiktet. Jag är high on life. Känslan tar aldrig fel.

Jag förstod att något stort var på väg att hända…”

 

Skype session...
 

 

Bangkok. 18 Jan 2013.

 

”…Vi sitter i taxin på väg till färjan som ska ta oss till Ko Larn. Det är bara någon timme efter vi sammanstrålat på Suvarnabhumi Airport. Pierre ringer från Bangkok och frågar hur det går. Jag tittar på flickan bredvid mig och svarar att det går alldeles utmärkt. Det är omtumlande men allt känns fullständigt naturligt. Som om allt det här var uträknat från början, som att det var meningen.

I backspegeln dinglar Buddhasymboler och skyddande talismaner. Hastighetsmätaren visar 120 km/h och termometern på plus 35. Ingen har bälte på sig. Thai style. Trots luftkonditioneringen bränner solen genom rutan på min sida, och jag får en naturlig orsak att flytta mig närmare henne. Hon lutar huvudet mot min axel. I ena örat har hon en hörlur med musik. Jag frågar vad hon lyssnar på. Hon sätter luren i mitt öra och frågar om jag känner igen låten. Det gör jag inte. En slags kärleksballad är allt jag hör. Den heter ”Beautiful in white” förklarar hon och säger att den ska spelas på hennes bröllop om hon gifter sig någon gång. Gulligt tänker jag och lägger titeln på minnet…”

 

 

 
Wedding nerves...                 
 

 

Mora. 18 maj 2013 

 

Så idag några månader senare så spelades hennes låt i kyrkan. Som en överraskning. Bruden har inte haft vetskap om programmet i kyrkan, utan brudgummen har bara sagt att förutom själva vigselakten så ska det vara ett par psalmer och att någon ska sjunga en sång kanske.

 

 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emma

Grattis! Låter ju verkligen som ett bra manus för Hollywood. Önskar er all lycka! Underbart, tack för att du delar med dej. Du har ett fantastiskt bra sätt att berätta.

2013-05-22 @ 21:15:11
Postat av: Frank

Tack för de orden Emma.

2013-05-23 @ 10:32:59
URL: http://tastelikechicken.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0