Cambodia part 4

"Don't worry Mister, they are elastic.." 

Så hade hon sagt och sedan backat ut ur rummet med ett  flin på läpparna.

Tidigare på morgonen hade jag suttit och ätit frukost på Villa Langka, och bläddrat i lokalblaskan Phnom Penh Post lite förststrött. En liten artikel hade väckt mitt intresse och jag bestämde mig för att prova eftersom jag inte hade några egentliga planer för dagen. De bofasta vännerna var ju ändå på jobbet. Gångavstånd från hotellet hade det varit också, så jag gick dit efter att först ha legat på rummet och läst om Kambodjas, eller hela Indokinas, historia i tre timmar. Mycket intressant och jag får rätta mig själv lite grann, det var faktiskt mest vietnamesiska styrkor som placerade ut minorna och inte jänkarna.
Men nu ska väl inte jag sitta och låtsas vara historielärare här på bloggen. Här är en kort enkel sammanfattning istället, sedan rekommenderar jag också att läsa wikipedialänkar om Pol Pot med (kh)mera.

Eller som hon sa den där blondinen,
"Asså, vem e den där
Kme Råå egentligen, som alla snackar om?"



Jag blev väl emottagen av hyfsat engelsktalande personal som berättade om de olika behandlingarna och efter en stund valde jag den med de varma stenarna, samma som jag hade läst om i tidningen.
Hon visade in mig i ett rum och gav mig en handduk och uppmanade mig att ta av alla kläderna och sedan ropa när jag var klar.
"Men inte allt va?" hade jag frågat klentroget.
"Everything." sa hon och tittade mig bestämt i ögonen.
"Kallingarna också alltså?..."
Hon böjde sig ner och drog ut en byrålåda och gav mig ett litet paket.
"Ok, put these on!"
Jag tog bort plasten och vecklade ut det lilla tygstycket. Det påminde om ett par underbyxor för en barbiedocka och jag upplyste damen i fråga om att jag trodde nog att de var lite för små för att passa mig. Men visst, det var som hon hade sagt. De var så pass elastiska så jag tror till och med King Kong hade fått på sig dem. Bara det att maskorna blev lite större.

Sedan började behandlingen med de varma stenarna. Det var massage både med stenar och händer och det var två stycken som höll på. En som masserade och en som assisterade och bytte stenarna som blivit för svala. Det hela kändes proffsigt och de hade fattat grejen med att skapa ett spa som levde upp till förväntningarna. (Inte som vissa pajasställen på Lanta där de sitter och pratar mobiltelefon med ena handen och förhoppningsvis masserar med den andra.) Men ni kan vara lugna, jag hade hela tiden en handduk över som täckte mina nya chica fisknätskallingar. Behandlingen tog 90 minuter och kostade 20 dollar, (600 Baht). Det är naturligtvis ett högt pris för att vara i Phnom Penh men så ligger det också i området där de flesta expats bor.
Efteråt fick man te och en inte alltför delikat tallrik med sojabönor i någon slags youghurt eller vad det var.  Jag tog en sked och förklarade sedan att jag var allergisk mot soja och inte kunde äta upp.

Här är länken till Angkor Spa. Jag fick just inga egna bra bilder därifrån, så kolla in deras site istället.





Övrig rapport från Khmerlandet. Inte mycket svenskar befinner sig här i Phnom Penh. Uppgifter säger mellan 200-400 personer per dag, inkluderat expats och turister. Jag har dock sprungit på ett par av dem, på S-21 och Killing Fields bl.a. Man undrar hur många svenskar som rör sig i Bangkok varje dag.

Har förresten flyttat till ett nytt hotell igen. Khmer Surin. Ett riktigt stylish boutiqe hotell som har tio nya rum ovanför deras lika coola restaurang. Allt inrett i stilen kina-khmer, och här blir också mina sista nätter i Asien för den här gången. Snart är det dags för livet hemma i Sverige igen och det känns konstigt att jag ska åka hem om två dagar.

I nästa inlägg ska jag berätta om den koreanska restaurangen som hade hundgryta på menyn.

Nej , nu måste jag dra ser jag på klockan, jag ska följa med och träffa och äta med något slags ambassadfolk ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0