Cambodia part 1

Det första jag tänkte när jag satt i taxin på väg in från flygplatsen till hotellet i Phnom Penh var om de inte hade några dagvattenbrunnar som tog hand om allt regnvatten som nu öste ner. Folk vadade fram på gatorna med vatten upp till knäna och vesporna plöjde fram genom trafiken så gott de kunde.




Efter nästan två veckor i Bangkok så bokade jag alltså in en minitripp till Kambodja. Det var väl kanske dags eftersom det har varit det enda land i Sydostasien som jag ännu inte besökt efter dussintalet resor till Asien. Sedan passade det ju bra eftersom jag har ett par kompisar, Lotta och Marco som bor här nu och jag behövde träffa lite känt folk igen efter min lilla svacka förra veckan. Även om jag nu sista dagen faktiskt lyckades styra upp ett möte i Bangkok med spritimportören från Vika. Jag ska återkomma om äventyren in The Big Mango i ett senare inlägg.

Att komma till ett nytt land innebär att man är helt nollad på det lokala språket och all thai jag lärt mig blir omedelbart värdelös. Av bara farten slinker artighetsfraserna ut i alla fall på thai innan man kommer på sig och ändrar till engelska.

Efter en halvtimme i taxin uppdagade jag en annan sak. Det var något som inte stämde. Vad i helsike, vi kör ju på fel sida av vägen och ratten sitter på fel sida konstaterade jag. Eller förresten, det är ju här i Kambodja det stämmer. Det är ju precis som hemma. Högertrafik. Åtminstone för det mesta såg jag senare. Vesporna verkade ha en tendens att åka på båda sidor om vägen och även mot trafiken således.


Mot Marcosplatsen i Venedig... (Snott foto av Marco Muuri)

Efter incheckning på Blue Lime och en snabb ölprovning av det lokala ölet Angkor så blev jag upphämtad av mina vänner från Dalarna. Efter att ha kryssat fram genom Venedigs kanaler i våran gondol, jag menar Phnom Penhs vägar med våran tuktuk, så kom vi till en spännande khmerkrog som serverade riktigt gott khmerkäk så klart. Det bästa med att träffa folk som bott på ett ställe ett tag är att man slipper gå på en massa minor (öh..) beträffande restauranger och ödsla massa tid och energi på att hitta guldkornen som man alltid får göra i en ny stad. Det här stället heter för de intresserade Sovonna och ligger på ett ställe som jag inte hittar tillbaka till utan någon slags satellitnavigering.


Kan man få (kh)mer käk här eller?


I morgon blir det Killing Fields och Toul Sleng, eller S 21 som det också kallas. Det är förresten raka motsatsen till T 21 i Bangkok. Om jag nu klarar av det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0