Taste Like Chicken

Samma morgon hade en femårig flicka från ön fått pengar av sin mamma för att gå och köpa frukost. Det vanliga stället hade varit stängt så flickan hade gått efter vägen på Klong Khong då en man på moped stannat och frågat var hon var på väg. Flickan hade förklarat sitt ärende och mannen erbjöd sin hjälp att skjutsa henne.

Men istället så hade han tagit med flickan till stranden, slagit henne och tagit strypgrepp så hon tillfälligt tappade medvetandet, och sedan våldtagit, eller förgripit sig på henne på ett eller annat sätt. Uppgifterna går isär lite om vad som hänt, men sjukhusrapporten från Krabi Hospital vittnar om blåmärken runt ögonen, strypmärken på halsen och sargat underliv. Flickan hade i alla fall kommit till sans efter en stund och börjat skrika. En man som befann sig i närheten i färd med att ta ner cocosnötter från en palm uppmärksammade skriket och sprang dit för att se vad som hände.

Den misstänkte våldtäktsmannen flydde från platsen, men råkade tappa sin telefon där, så det var inte speciellt svårt att ta reda på vem han var. Mer folk hade börjat samlas på stranden och man ringde helt enkelt upp ett par nummer och frågade dem som svarade vem som var ägare till telefonen. De hittade även bilder i telefonen som avslöjade vem han var. Ryktet gick ju så klart som en löpeld över ön och snart hade lynchmobben anslutit sig för att ta sig an förövaren. För att hämnas och skipa rättvisa. Drevet hade satt igång. De letade rätt på honom och påbörjade en brutal misshandel med allehanda tillhyggen. Med stenar, drivved, sparkar och slag. Naturligtvis var ju polisen snart på plats för att skydda och plocka upp resterna av mannen och för att köra honom till sjukhuset i Old Town.

Lynchmobben blev ju så klart vansinnig och överföll även poliserna och stal revolvern från en av dem. De rörde sig senare upp mot polisstationen i Saladan, och när trehundra hämndlystna och blodtörstiga thailändare dyker upp så vågade inte heller alla poliserna vara kvar där, utan de hade själva flytt åt alla håll. Endast tre poliser hade stannat kvar. En tog fram en kamera för att filma ut i den kokande massan, men någon hade ryckt kameran ur handen på polisen och slängt den i asfalten. Det fick inte finnas några bevismaterial när folket tog lagen i egna händer.

När jag först läste om nyheten så sade ryktet det att de faktiskt slagit ihjäl mannen på plats, men när jag frågade den vänlige konstapeln så sade han att mannen överlevt och vårdades nu på Krabi Hospital och hade polisbeskydd dygnet runt. I övrigt hade han inte varit så frispråkig om fallet. Jag kände då inte till händelsen uppe på polisstationen. Däremot träffade jag min vän M Waters idag, han bor, jobbar och känner alla på Klong Khong, inklusive föräldrarna till den stackars femåriga flickan. Han hade en massa försthandsinformation och berättade massa detaljer. Det spelar ingen roll om lynchmobben lyckades ta livet av honom eller inte, det handlar bara om en tidsfråga innan det sker ändå. Han kommer att bli dödad, om inte förr så i fängelset. Det var både konstapeln och M Waters övertygade om. Pedofiler och våldtäktsmän står som sagt allra längst ner på skalan. Det spelar ingen roll i vilket land fängelset ligger. (Läs t.ex El Choco, svensken som satt i bolivianskt fängelse, där han beskriver en brutal avrättning)　

Vi pratade lite om det här med att öbefolkningen (thailändarna generellt?) tar lagen i egna händer, och M Waters berättade att för några år sedan när en kompis till honom på ön blev mördad av en snubbe från Trang så samlade de ihop sig cirka hundra personer för att leta reda på killen och döda honom direkt. Jag frågade om han inte var rädd att själv bli dömd för mord. Nä det var inga problem, det var ju omöjligt att säga vem som var skyldig. Alla gick ju fria om man inte kunde peka ut vem som gett själva nådastöten.

Allt är så jävla tragiskt.