Ko Lipe - The Precious

Ko Lipe. Det var som att bli pånyttfödd. Thailand förförde mig med sin skönhet igen. På Lanta hade jag blivit hemmablind för länge sedan. Men här, det var precis som förr, som de första gångerna man kom till Thailand. Första intrycket av Lipe var egentligen inget vidare. Det hade varit fem blåsiga timmar på havet och himlen var grå när vi närmade oss Pattaya Beach. Jag var trött och hungrig. Stranden var besudlad med båtar i olika varianter. Men det blev bättre. Lipe var en pärla. En skatt.

 

 

Det var ett välkommet avbrott från dokusåpan på Lanta. Ibland blev det bara för rörigt med allting där. Men jag hade blivit varnad av vissa för att åka till Lipe själv. Det är en ö full med romantiker fick jag förklarat för mig, och att jag kanske skulle känna mig ensam. Jag kunde inte bry mig mindre, jag såg fram emot att se något nytt. Förresten, ensamheten sitter i skallen, inte i omgivningen. Det spelar ingen roll vart man är någonstans. Men en ö för romantiker alltså? Då så, right up my alley. En ö skapt för mig får jag förmoda. Here I come.

 

Jag hade packat lätt för fem dagar så jag hade ingen tung rygga att dra runt på, så jag hoppade iland och tog en promenad uppför walking street. Inom tjugo minuter så hade jag en nybyggd bungalow på Gecko Resort, samt några nya kompisar i en argentinare, en chilenska, en ryska, samt två sköna lirare från Åkersberga. Tror jag fick öns sista lediga bungalow, den var inte ens klar när jag skulle checka in. “Vänta lite, ska bara montera ihop sängen, kan du komma tillbaka om någon timme..?”

Visst. Jag gick ner på Pattaya Beach, tog ett par pizzabitar och tre små Chang och satt och kollade på solnedgången till tonerna av The Doors. Jag mådde som en jäkla prins och saknade inte Lanta det minsta. Det var som det var där. Flickan på kullen hade gått vidare, och badflickan, eller sjöjungfrun, som jag ändrat hennes namn till hade simmat vidare och jag hade inte sett till henne på länge.

 

 

Eller jo, sista gången var den där dagen när jag skulle ta ett eftermiddagsdopp på Nature. Jag låg där och flöt när jag anade en rörelse en bit bort. Tre meter under ytan, sedan upp och ta luft och ner igen. Hon simmade fram till mig och bad mig hjälpa henne leta efter en guldring som någon tappat. Hon sträckte mig en bambukäpp med trubbig spets och pekade ner mot botten. Jag lånade hennes cyklop och dök ner under ytan och petade mellan stenarna och korallerna med käppen. Små fiskar följde nyfiket efter. Vattnet var klart. Så slog det mig. Drömmen från dagen innan! Men vi hittade aldrig ringen, så det ligger alltså guld nedanför Nature för nästan tiotusen baht och väntar.

 

Efter första natten på Lipe så gick jag ner till Sunrise Beach för att äta frukost. Jag blev fullständigt hänförd av strandens skönhet. Jag kom ner vid en resort som hette Castaway. Så passande. Den var så gott som perfekt, sånär som på lite för många longtailbåtar. Stranden bestod av vit mjölig sand och vattnet var sådär  turkost som i reklamen. Vinden låg på och det fläktade skönt. Jag hade alltid älskat blåsiga stränder. Antagligen efter min barndoms somrar på Falsters stränder i Danmark. Sunrise beach kvalade direkt in på min topplista över favoritstränder. Det var som att dra isär gardinerna till Edens lustgård.

 

 

Dagarna har gått åt till att ligga på stranden och läsa boken och konsumera några Chang och lyssna på Manu Chao. Jag har njutit och inte en endaste sekund har jag känt mig ensam. Jag hade gärna stannat ett tag till men visumet rinner ut den första januari och jag måste bege mig till Malaysia via fastlandet imorgon för att stämpla passet. Båtarna till Langawi är fullbokade, samt alla boenden i närheten, så nyårsafton spenderas antagligen i någon gränsstad innan jag krånglar mig upp mot Lanta igen innan den andra januari. Egentligen har jag ingen större lust att dra tillbaka till Lanta, utan hade hellre sett lite nya platser istället. Jag kanske gör det. Det skramlade till rejält i mailboxen på julaftons morgon. Av alla dagar.

 

Förresten hade jag en liten story från gårdagen jag hade tänkt klämma in här, men det får kanske bli nästa gång. Eventuellt så fortsätter den storyn ikväll eftersom jag misstänker att den inte är riktigt klar än.


Kommentarer
Postat av: Grutt

Ser fram emot fortsättningen!

2012-12-30 @ 15:29:49
Postat av: Matte Rönnmark

Det är 26 st

2012-12-30 @ 15:30:56
Postat av: Robert

Åh lipe!
Jag tycker mycket om din blogg och läser den ofta, dock har jag tyckt de va tråkigt att du varit stationerad just på lanta.
Lanta är de ställe jag uppskattat minst eller rättare sagt inte alls i Thailand.
Däremot hade jag lätt kunna se framför mig, att du starta ett hotell i lipe och lämnar lanta bakom dig.
Visst låter de lockande:)Robert

2012-12-31 @ 00:23:12
Postat av: Frank

Kul att få den responsen Robert ("Rob" va?) Visst var Lipe fint, men jag tror jag skulle känna mig lite väl isolerad där. Lanta ger mer frihet och har närmare till den övriga så kallade civilsationen.

2013-01-01 @ 07:30:06
URL: http://tastelikechicken.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0