Sweet Dreams are made...

“Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree
Travel the world and seven seas
Everybody is looking for something…”


Sista natten i Bangkok. Jag postade förra inlägget och låg och vred mig återigen till tretiden innan jag somnade. Bara för att bli väckt en timme senare av att någon knackade på dörren. Kan inte vara min dörr tänkte jag och vände på mig. Nya knackningar. Va fan. En minut senare så ringer telefon.

“Halloo!” sa jag.
“Room service, you have order fried rice curry..”
“What? NO. I’m sleeping!”
“This is room 1411?”
“Yes..”
“You have order fried rice curry…”
“No, I’m sleeping I told you!”
“Ok, I’m sorry sir”
“Yes, me too, good night”


Lyckades ändå somna om och även komma upp i tid till frukostbuffén på coola S31 som hotellet heter. Det är ritat av en designer som också äger hotellet. Kolla in hemsidan eller bildgoogla. Måste säga att det är det coolaste hotell jag bott på. Jag var helt säker på att jag blivit uppgraderad till någon slags svit när jag kom in i rummet. Jag bara satt ner väskorna på golvet och tänkte, what, två våningar! Vid närmare efterforskning visade sig att det var ett vanligt standardrum. Jo tack. Sängen var så stor att jag låg på tvären och sov, bara för att jag kunde.

Egentligen skulle jag ha skrivit mer om Bangkok, men det har redan hunnit blekna i sinnet och har hamnat i skuggan av nya upplevelser här på Lanta. Men kortfattat så kan jag säga att man hinner inte så mycket som man tror från början. Trafiken kändes mer intensiv och jag har egentligen bara rört mig runt Sukhumvit, förutom en sväng till Chinatown. Transporterna tar tid och det tog över en timme att ta sig med taxi från Chinatown till Suk soi 15 där mitt första hotell “Dream Bangkok” låg. Fredagkvällen tänkte jag besöka Khao San Road via Chinatown med hjälp av tunnelbanan, men det var sådan kö ner till rulltrappan vis Asok så jag bestämde mig för att kolla in Soi 11 istället, och jag kan säga att det var jäkligt mysigt inne i “hästskon”, eller här kallas det väl för “sub soi”. Där ligger bland annat mysiga Cheap Charlie som ska föreställa en slags klassisk inrättning. Käkade mexikanskt på Charlie Brown och konstaterade att det är bättre att göra det i Mexiko. Men helt ok med miljön, stämningen och öppet wifi.


Suckarnas gränd


På dagen hann jag även med att hämta ett par skjortor som jag beställt på “Nickermann’s Tailor”. De hade kvar mina måttuppgifter från januari så det var enkelt att bara gå dit och säga till att jag ville ha två skjortor, men kortärmat den här gången. Nickermann’s är bra. De har inga inkastare utan jobbar endast på ett bra rykte. Massa visitkort från ambassaden, Saab, Eriksson osv hänger på väggen där. Och nu pryder även mitt kort väggen där!


Hänger på Nickermann's


Ja nu blev det ju lite skrivet om Bangkok ändå.



Dagen efter så var det dags att lämna ett regnigt Bangkok. Körde på taxameter till Suvarnabhumi och notan slutade på endast 267 Baht, vilket som får anses vara rekord. Dricks tillkom.

Med dunjacka på AirAsia till Krabi.


"What? Did you say Krabi? I'm going to Krabsjynoski in Siberia!"
"Yea, that's why everybody wear shorts except for you..."


Landade i Krabi på eftermiddagen och jag blev bekväm och tog en taxi istället för minibussen. Jag hade mycket packning och ville komma fram innan det blev mörkt. Prutade snabbt ner 2500 Baht till 1800, vilket som får anses vara det korrekta lågsäsongspriset. Passade även på att göra upp en affärsdeal med honom innan jag äntligen klev ur bilen på Nature, strax efter mörkrets inbrott. Skymningen inmundigades på bilfärjan mellan öarna.




Eftar att ha fått hotellets nycklar av Rák och Malee gick jag upp på mitt nya rum (läs bostad) och slängde av mig all packning. Jag stoppade i nyckeln i hållaren så att strömmen gick igång. AC:n surrade igång och spred en angenäm freondoft i rummet. Det kändes så jäkla bra och rätt allting. Ingen oro.

Öppnade dörren till balkongen och gick ut. Jag stirrade ut mot det mörka havet. Blundade för att skärpa sinnena ännu mer. Lyssnade på vågorna som rullade in och bröt mot strandlinjen. Kände doften av hav. Salt.
Harmoni.

Jag stod där en stund och tänkte på året som gått hittills. 2011. Jag visste det. Jag hade sagt det redan i mellandagarna. Det kommer att bli ett speciellt år.



Jag gick in och kastade mig i duschen. Sedan ner på Cook Kai för att konsumera säsongens första Spicy Beef Salad. Den fick med beröm godkänt. Personalen hälsade glatt på mig när jag kom. Två Chang senare gick jag upp på rummet för att packa upp allt. Tyvärr visade det sig att jag tagit med fel nyckel, och resten av alla nycklarna låg ju inne på rummet. Jag ringde till Eat som skickade upp sina käre make, tillika polis. Med deras gulliga ungar i släptåg. Afin gjorde en high five, medan Alina gömde sig blygt bakom Chet. Hon har frågat efter mig hela året och nu vågade hon knappt titta på mig. Jag böjde mig ner och lyfte upp henne och efter en stund så bara vägrade hon släppa taget om mig.






Chet hade varken huvudnyckel eller dyrk eller ens en revolver att skjuta sönder låset med. Han plockade istället fram en hårnål som han lånat från Eat som han böjde och grejade med och stoppade in i låset. Snart fixat tänkte jag, gullade med hans dotter och frågade om han gjort det där många gånger, att dyrka upp med hårnål.

“No, never, this is first time!” svarade konstapeln. “But I have seen many times on television!”

What, tänkte jag och sköt den vänlige konstapeln åt sidan. “Let me try!” sa jag och plockade fram ett kreditkort. “I have also seen many times on television!”

Jag öppnade låset på en sekund och konstaterade samtidigt att det första jag ska göra när affärerna öppnar är att köpa nya bättre lås och nycklar och skifta på alla rummen. Visste ni förresten att de skiftar låsen i dörrarna VARJE år. Inte bara på Nature utan på andra resorter också. Saltet som driver in från havet ödelägger allt. Det ärgar och rostar. Det blir ingenting kvar.

Till slut så fick jag min skönhetssömn. Somnade in till ljudet från vågorna. Jag drömde en massa sött den natten. Drömmar jag mindes på morgonen men nu glömt igen. Det var längesedan. Tuppen väckte mig en stund i ottan men lät mig somna om igen.


Frukost på Amantra


Efter frukosten mötte jag upp städerskan som genast satte igång att få klart de andra rummen. Underbart snälla Bee som jag träffade senare på dagen erbjöd sig utan kostnad att hjälpa till att städa köket och alla andra utrymmen. Till hjälp tog hon med sig störtsköna Dow som behövde en extraslant. Och jag måste säga att jag blem grymt imponerad av hur ambitiösa de var. Inget mjäkande som en bortskämd curlad svensk tonårsfjolla som vill ha allt, men inte beredd att lyfta ett finger själv, för att faktiskt få det.

Bee och Dow tömde hela köket på precis allt. Rubbet. Ut med båda kylskåpen. Till slut så var det bara fasta inredningen kvar. Sedan handskrubbade de varje kvadratcentimeter i hela köket och fortsatte sedan ut till receptionen. Jag fixade dricka och proviant och glada hurrarop.


Dow och Bee i skurartagen

Eftersom jag själv egentligen inte får utföra sysslor som en thai kan göra, ja alltså arbeta, så gjorde jag istället det jag är bra på. Temat på det här inlägget är ju drömmar, så jag begav mig till Dreamy Spa som ligger upp vid Long Beach. Först så fick de vaxa bort luddet på ryggen, fåfängt kanske, det bryr jag mig inte om, det är känslan jag är ute efter. Inte när det sker, men efteråt. Sedan tog jag en klippning där också som hon var duktig på att utföra. Och ta betalt för. Jag tänkte att nu fick det allt räcka för en stund. Jag betalade för mig och fick tips om ett matställe i närheten. Krua Kritsana som var gott och billigt. Pad thai för 50 illbattingar. Efteråt gick jag tillbaka till Dreamy Spa och fick en massage också. Måste säga att det var klasskillnad på den massagen och de man brukar få på stränderna. Betalar lätt lite mer för den igen än lägger mig på en sandig sarong för en pajasmassage.



Dreamy Spa


Idag har jag känt av havstemperaturen också. Den var som vanligt, men vågorna var stora och härliga. Skaffat mig en raggarbränna under moppeturerna och även varitr och kollat om jag ska köpa en egen. Ca 40000 baht för en manuellt växlad. Kan bli ett köp kanske. Antagligen så blir det att åka en sväng med Eat upp till Krabi i övermorgon för att shoppa prylar till hotellet. Allt är ju trasigt. En vattenkokare har jag köpt idag i alla fall.


Klong Nin, pre season


Så tidigare ikväll så ringde Ammy och ville träffas och käka middag. Vi möttes upp på Richeys som jag inte provat tidigare. Vi delade på en stor typ snapper med lime och chili och vitlök, och ett par Chang och Singha i sedvanlig ordning.
Havet rullade in.


Middag på Richey's

I natt kommer jag att drömma sött igen.


Trackback
RSS 2.0