On my own

“Big problem for you now… I’m sorry but…“


Jag hade egentligen fått vibbarna redan när vi i Krabi och shoppade den där fredagen. Det var något med henne som inte stämde. Var hon obekväm med situationen? Kanske. Andra gången var det ju när frågan om att servera fläsk kom upp (läs förra inlägget). Hon hade tagit så lätt på att helt enkelt sluta och lämna sin anställning till förmån för en buddhist. Det var hennes eget förslag. Jag hade bara viftat undan det struntpratet och sagt att jag absolut ville ha just henne där eftersom hon kan hela hotellet utantill. Att ha fläsk på menyn var ingen nödvändighet förklarade jag pedagogiskt.

“Do you want to work here? Hade jag frågat med ett försiktigt leende.
“It’s up to you..”
“No, I did not ask that, I asked you if you want to work here or not.” Raka besked på svenskt vis.
“If you serve pork, no problem, I can go, mai pen rai..”
“No, don’t worry. We will not serve pork. You are important here, bacon is not..”

Det som förvånade mig mest var att hon inte verkade bry sig om hade ett jobb eller inte. Jag fick mig en tankeställare. Särskilt med tanke på vad Bee hade sagt till mig förra veckan med anledning av Kojjs förmåner. Bättre lön än snittet och ledigt varje lördag. Grannresorten ger ledigt en, kanske två dagar per månad. Nu ville alla jobba åt mig hade Bee förklarat.

Tredje gången var i förrgår när jag bara helt löst hade vädrat lite tankar om att det var onödigt att ha två stycken anställda när vi knappt hade några gäster. Att en hade räckt innan säsongen drog igång på allvar. Då hade hon helt sonika föreslagit att Sao, städerskan alltså, kunde göra alla sysslor och att hon själv kunde nog hitta ett annat jobb. Hon behagar skämta tänkte jag tyst för mig själv och förklarade för Kojj att det är ju en omöjlighet. Sao kan inte ett endaste ord engelska och inte speciellt skicklig i köket heller. Ska man arbeta med faranger eller ha med turister att göra så måste man kunna kommunicera lite på engelska.

“I need you here you know, chai mai?”
“Sao can stay, she has the son to take care of, she need the money more than me. I’m alone, I can go anywhere..”

Kunde hon verkligen vara så godhjärtad och osjälvisk?

Jag förklarade att ingen skulle behöva sluta, det var bara lite tankar som flög ur mig. Turisterna kommer nog snart, då blir det fullt upp för alla tre. Båda två är viktiga. Båda gör ett bra jobb.



Ska man få något gjort så får man göra det själv...

Så igår förmiddags så kom beskedet. Hennes mamma var sjuk upp i Krabi och hon var tvungen att åka dit och ta hand om henne. Sa hon. Men hon kunde jobba veckan ut men sedan var hon nog tvungen att sluta. Svepskäl, jag vet när en osanning levereras. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag gick i cirklar runt pelarna och sedan tog jag vespan de femtio meterna bort till Eat. Vi pratade en timme om hur vi skulle göra med allt, sedan var jag tvungen att gå ner i till havet och skingra tankarna. Låg på rygg och flöt och kände hur solen brände mig i ansiktet. Jag var ensam i vattnet på hela klong nin-stranden. Vart fan är alla turister?

Jag blåste ur luften ur lungorna och sjönk till botten. Vad skulle jag göra utan Kojj? Allt går åt helvete. Den ekonomiska smällen som uppdagades för några dagar sedan var ingenting jämfört med det här kändes det som. Money comes, money goes. Mai pen rai. Men funkar inte hotellet är det allvarligt.

Syrebristen tvingade upp mig till ytan igen. En sak hann jag besluta. Om hon nu inte ville jobba kvar så kunde hon lika gärna gå på dagen. Finns ingen anledning att betala lön när det ändå inte finns något att göra. Jag var grymt besviken och villrådig. Kojj skämdes kunde jag se. Jag frågade hur hon ville göra.

“Do you wanna go right now or do you stay the day?”
“I can stay the day”

Men inga hard feelings, vi skojade lite och hon fick pengarna för den tiden hon jobbat och jag tackade för allt hon hjälpt till med.

Sedan kom mina älskade finländare och frågade om jag kunde göra pannkakor till dem till middag. Det är värt en egen historia. Det får bli nästa inlägg.

I morse sålde jag åtta frukost. Rekord. Jag fixade allt själv. Själv är bäste dräng..?

Om jag anställer en buddhist så småningom kan jag ju göra “Spicy falukorv salad” trots allt.

I morgon ska jag hämta ut min nya motorbike, en Honda Dream 110 cc. Det gäller att hålla drömmen vid liv…Ok mai?



 

Kommentarer
Postat av: Grutt

Du behövde en buddhist? ;)



Skämt åsido, jätteroligt att läsa dina inlägg, blir lika glad när du lagt upp nåt nytt om hur livet går i Thailand.

Hört på nyheterna om översvämningarna ( jag vet i bkk) men som ändå slår lite mot turismattraktionen för dig-er. Hoppas att det kommer en stadig ström när säsongen drar i gång på allvar för dig!

En dag i taget.....



Allt gott, som vanligt/G

2011-10-26 @ 18:39:10
Postat av: Mia

Höstlov i Sverige nästa vecka, bra pris på thai. Låter som om folk är på g... Jag har skickat en kollega,Ursula, till dig. Hon sa idag att hon och familjen skulle försöka bo hos dig ett par nätter vecka 44 el 45. Vi får väl se.



Håller tummarna och letar vidare bland biljetter för jan/feb för happy barnfamilj.



Allt löser sig sa kärringen som sket i vasken!

Ta hand om sig nu!

2011-10-26 @ 19:01:15
Postat av: Peter

Rock on bro!

2011-10-26 @ 20:34:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0